Citat:
Ursprungligen postat av
peertop
Finns ens ålder?
Jag älskar att få veta.. o pratar med all.. när de säger ålder.. då tänker de tillbaka o all slut typ vid mognad .... som 20+ ... då undrar jag varför vi alla upplever en viss ålder som vi är.
Är åldeer ebart ett mentalt fenomen eller verklig?
(själv tror jag tid inte existerar)
Vill man vara spetsfundig så kan man väl hävda att tiden inte existerar, men för allt praktiskt bruk gör den det, i lite olika smaker.
Dels som kalendertid, med vad den innebär av förruttnelse, minnen, försök till fångande av nun för konservering till kommande tider.
Den mer exakta tiden är väl mest ett verktyg för interaktion, samtidighet med andra.
Sen tiden som ett flytande vatten, liksom. Dagarna som går, åren som går, ibland fort, ibland långsamt, skapar mest en rytm, det är nåt mer individuellt.
Månlandningen och högertrafiken är bland de första saker jag minns, så jag är rätt rutinerad här, även om det skulle kunna finnas nån som minns Kennedymordet eller till och med andra världskrigets slut.
Jag undrar ibland om ni i 20-årsåldern känner för LP som jag känner för stenkaka. Minns att jag funderade på det, då jag var i er ålder, jävligt svårt att få in i skallen. Men det är inte så enkelt, försök få in att snapchat och Game of thrones kommer att låta som kasettband eller Fem myror för er. Rätt bra övning, att konservera nun. Jag har konserverat några och underhållit dessa. Minns faktiskt en gång 1970 som jag som liten unge valde att konservera nuet, lyssnade på stereo och det kändes faktiskt att "vad nytt och fräscht det är med 70-talet". Jag är rätt övertygad om att nya macahanavsnitt kändes klockrent som nya game of thronesavsnitt för er.
Att tiden skulle gå så mycket fortare då man passerat 50 är bara skitsnack. OK, då man ser tillbaka på tiden sen ens nu 20 åriga barn var små känns kort, vi saknar förmågan att känna utsträckningen av längre förfluten tid. Men ett år är banne mig längre nu än det var runt typ 1985. Då flög åren fram, nu har det lugnat ner sig lite.
