Varför mänskliga väsendet begränsar ens medvetenhet

För vi kan bara fokusera på en sak i taget... Alltså rent "Program-mässigt"

Vi är precis som ett självmedvetet datorprogram som startar upp ett program i taget. tex: "Ah nu ska jag ta en promenad till just det där stället"
Eller "Ah nu ska jag skriva en tråd på Flashback som heter. "Varför mänskliga väsendet begränsar ens medvetenhet".
Istället för att göra allt på samma gång...

Våra sinnen klarar av en sak i taget.
Vi kan titta åt ett håll på det vi har framför näsan... till exempel
Om vi känner smärta ligger all fokus på smärtan.

Det märkliga är att man själv är medveten om att detta är märkligt...

Precis som att kroppen man befinner sig i och allt som hör till, inte är den ultimata utvecklingen av ett väsen.

Som att själva hjärnan hindrar ens väsens medvetenhet från att vara det, det egentligen är. Allfokuserande... Med andra ord, allvetande.

hm... märkligt.

Slutsats: Kroppen, hjärnan, sinnena, tankar, minnen. är ett fängelse för sitt väsen och större medvetenhet.

Jag tror jag förklarade lite dåligt nu och vet att man måste vara överpedagogisk...
Men förstår ni vad jag menar?

When the drugs hits you too hard

Precis vad jag tänkte också.

Jag behöver inga droger för att tänka så... :P

hmmm... jag kanske inte gör mig förstådd på bästa sätt...

Man ska alltid vara överpedagogisk när man talar annars missförstår människor...

Min poäng är:
Att hjärnan är precis som en dator som fokuserar på en sak i taget. Och i denna "En sak" kan vara att flyga ett stridsflyg och trycka på flera knappar på samma gång. för att förklara det enklare...

Kan någon förstå vad jag försöker greppa här?
Och om ni förstår kan ni hjälpa mig att formulera mig?

Varken en dator eller hjärnan är begränsad till att göra en sak åt gången.

ffs... jag vet, det är inte det jag försöker förklara...

TS har på något sätt rätt i att vi endast kan fokusera på en sak åt gången. På ett sätt.

Hjärnan är ju som bekant inte magisk, och en neuron som tar emot en signal tar emot en signal, och ger blanka fan i signalens syfte. Den innehåller ingen metadata. Därför behövs en annan signal som förklarar hela det övriga systemets aktuella syfte (fokus/aktivtet/fas). Kanske kan man ha flera fokus på samma gång, men det blir i så fall snabbt väldigt klumpigt, stökigt och kontraproduktivt eftersom en neuron endast kan representera en neuron. Det låter inte fördelaktigt för systemet, och risken för feltolkningar ökar.

Därför är det evolutionärt fördelaktigt att endast fokusera på en aktivtet åt gången.

Ett färskt exempel på när maskininlärning gynnas av att "fokusera" på en "aktivitet" (i exemplet titularat "phase" eller "fas") åt gången:
https://www.youtube.com/watch?v=Ul0Gilv5wvY


Men vi har redan två nivåer av parallelprocessering. De kallas "hjärnhalvor" och "andra människor"

Ja du är närmare än dom andra på att förstå vad jag menar, det handlar inte om aktivitet enbart
Det handlar om att ens mänskliga väsen är ett fängelse som förhindrar och begränsar ens fulla potential som varelse i alltet

I mina öron/ögon säger du "Det handlar om att organismen är ett fängelse som begränsar organismens fulla potential".

Eller "Systemet begränsar systemets fulla potential".

Detta är motsägelsefullt. Systemets potential är redan systemets potential. Så jag förstår inte riktigt vad du vill säga med det.

Jag lär vara festens höjdpunkt!

Jo med då får du spetsa öronen för det jag menar är att organismen förhindrar andens potential

och systemet (Om du tänker dig att du lever i en fängelsecell och ditt rum där är systemet) begränsar din frihet.

Givetvis är köttet en begränsning, det är dess definition.

Men det är en nödvändighet för att husera vårat medvetande i den fysiska världen.

Det finns andra "dimensioner" där det inte ställs samma krav på en, men att uppehålla sig där är inte lika givande som att få privilegiet att vara människa på jorden.

Det hjälper inte att spetsa öronen för något som inte låter. Först nu sa du att du talar om "anden".

Jag tror inte på andar.