Är människor som kallar sig för "sätt-in-godtycklig-filosofi"-ist hycklare?

Tjena.

Efter att ha läst om olika filosofier, läst massa litteratur av inflytelserika filosofer och letat i flera år efter någon filosofi som passar in hos just mig, har jag insett att jag inte kan placera mig själv i någon ram överhuvudtaget utan att vara motsägelsefull på ett eller annat sätt. Det är lite samma sak som att fastän jag tycker att sossarna har rätt i vissa saker och moderaterna i andra, gör det mig inte till en sosse eller moderat för det, det betyder bara att jag håller med dem om vissa saker.

Så hur kan vissa med självsäkerhet kalla sig sig för, säg, existentialist/nihilist/realist/vadsomhelst-ist utan att vara rädda för att va hycklare? Det känns omöjligt för mig i alla fall att leva upp till filosofiernas alla "kriterier".

Sen måste jag inte hitta en filosofi bara för sakens skull heller, bara för att kunna kalla mig för en "___-ist", och helt ärligt känns det dessutom som att man begränsar sitt tankesätt enormt om man placerar sig i ett fack, vilket också är en anledning att jag inte vill vara en "ist".

Nå, vad säger ni? Är de hycklare hela högen?

Om inget annat så är det jävligt skitnödigt att tro sig tillhöra den enda gruppen som har Skådat Ljuset och Sett Sanningen.™

Ja jag håller helt och hållet med, men med det sagt är det jävligt bekvämt att göra verkligheten svartvit. Så att folk "istar" omkring är väl kanske ändå förståeligt, i alla fall om man inte har något emot att vara motsägelsefull.

Att alla ismer är hyckleri är nog i så fall också en sådan Sanning™.

Finns det inte en massa olika tyckare inom varje ism? Som inte är överens om precis vartenda "kriterium"? Funderar lite på om man man ska se ismer som något mer dynamiskt som påverkas och förändras av de som bekänner sig till dem. Och inte som någon sorts ouppnåeliga platonistiska ideal.

Jag vet inte, jag tror helt enkelt att det handlar om att känna att man har hittat sin plats i världen.

Visst är det så och det är ju bland annat det som gör det lite fånigt när dom flesta ismer påstår sig vara Sanningen och Ljuset.

Jag har också rätt svårt att se hur man kan hänge sig och identifiera sig till en viss ism, det känns verkligen som att begränsa sig. Är inte så jätte insatt i ämnet men jag tror inte att jag skulle kunna hitta en ism där jag känner att allt stämmer. Bättre att ta till sig av det som man tilltalas av från olika skolor.
Känner samma sak med politik eller etik och moral.

Den enda gruppen/ismen/partiet jag vill tillhöra är den där medlemmarna inser och accepterar att man inte kan gruppera in människor efter åsikter utan att vara en hycklare. Tyvärr är det ganska ont om dessa grupper med kritiskt tänkande individer som vill lära av varandra istället för att kontrollera och styra över varandra.
Men människan är osäker i grunden och har ett flockdjurstänk, att stå utan tillhörighet är skrämmande. Istället för att erkänna att man är rädd för att vara utan tillhörighet så ljuger man för sig själv och andra genom att gå med i grupper som man egentligen inte passar in i.

Är ju iaf bekvämast att helt enkelt aldrig ta reda på vad någon ism står för, och ffa resonemangen bakom.

Perfekt om man då också kan förklara det med att man ju då egentligen är bättre än alla -ister.


Edit: Ok, så behöver det ju inte alls vara för alla. Men det gäller kanske iaf en del?

Håller med. Att stå över alla ismer och veta vad den perfekta kompromissen är, kan vara ett ädelt mål men en aning omnipotent. Skulle påstå att människor som fållar sig i en ism, men med ett öppet sinne för ismens tveksamheter får godkänt.

Jag skulle säga att det är betydligt enklare att förstå vilka olika typer av -ister du är. Än att man skulle köpa hela skiten som M eller S paddlar.
Jag tror ärligt att du inte riktigt har kommit igenom med en full förståelse för betydelserna. Det är inte enkelt då det görs medvetna försök att ljuga och förvirra.