Om allt börjar om, nytt liv, nytt allt.

När vi dör så upplever vi naturligtvis inte tid, eller något annat heller för den delen. Miljoner och åter miljoner år kan passera. Tänk om ett nytt "big bang" inträffar en lång tid efter att den här planeten gått under. Vad säger att allting inte börjar om, fast i andra former, av annat "liv", livsformer, på en ny planet. Först bakterier sedan utvecklas vi. Vi börjar alltså leva igen, från skratch.

Om BB hände en gång så kommer det nog hända igen, och igen, och igen. Det kanske tar 900000 miljarder år emellan varje BB, men fortfarande så kommer det hända.

Precis detta jag menar. Är väldigt fascinerad över det hela.

Jag tror nämligen på ett efterliv, men vi vet aldrig när, hur eller var detta lär inträffa, eller om vi blir något med en tankeförmåga eller ej, men vi lär nog leva igen. Genom vad är frågan.

Jag tycker återfödelse är det mest givna svaret på vad som händer efter döden. Vi vet inte om det finns spöken, eller någon himmel, men vi VET att vi föddes minst en gång. Så då kan vi väl fan födas igen också. Kanske som oss själva och samma liv som innan körs på repeat, eller som något annat.

Först säger du att vi "naturligtvis" inte upplever tid efter vi dör. Sen säger du att du tror på ett efterliv.
Varför? Det känns mer som att du bubblar om religion. Men enl Ron Hubbard så var det ett utomordentligt enastående enkelt sätt att bli rik på - så kör på det ifall du vill.

För ingenting du har sagt är ju någonting förutom spekulationer. Vilka ungefär är lika verklighetsförankrade som att tro på tomten.

Beror helt på hur du definierar "du". Ifall "du" är en mängd atomer som råkade konfigureras i en sådan konstellation så att du fick medvetande så är det självklart möjligt att du, eller iallafall en del av dig återföds - i en helt annan organism.

Okej, vi upplever högst troligt inte tid när vi upphört att existera, tror jag personligen. I alla fall inte under tiden vi ej hunnit nå ett eventuellt efterliv, vilket vi inte är säkra på om det sker på miljon, miljard eller biljon år, men under tiden så upplever vi ju som sagt inte tid.

Bubblar inte om någon religion alls. F.ö så är det ju klart att jag spekulerar, inget faktum finns ju, dessutom ligger tråden i filosofi delen. Varför jag tror på ett efterliv står i mitt första inlägg..

Ditt medvetande, eller bokstavligen "du", samma kropp och allting.

Nej du har inte förklarat "Varför" du tror på ett efterliv.

Det finns ett oändligt antal varianter av oss alla i multiversum, vad är det som säger att vår upplevelse av oss själva inte skiftar till nåt av de andra i dödsögonblicket. Vi kanske aldrig dör.

Den teorin kallas för "Cyclic model" och bland andra Albert Einstein funderade i dessa banor.

"A cyclic model (or oscillating model) is any of several cosmological models in which the universe follows infinite, or indefinite, self-sustaining cycles. For example, the oscillating universe theory briefly considered by Albert Einstein in 1930 theorized a universe following an eternal series of oscillations, each beginning with a big bang and ending with a big crunch; in the interim, the universe would expand for a period of time before the gravitational attraction of matter causes it to collapse back in and undergo a bounce."
https://en.wikipedia.org/wiki/Cyclic_model

Om det kan hända en gång så kan det hända flera gånger.

Jag tror dock mest på multiversum.

Jag har varit väldigt självmordsbenägen, och får fortfarande lite självmordstankar ibland.
Och jag minns några gånger då jag verkligen var nära att göra det.
Faktum är att jag var så nära att jag fattar inte varför jag fortfarande lever. Jag hade bestämt mig och förberett allt så detaljerat att det är löjligt, jag hade gråtit över min död osv.
I princip satt jag där med pillrena.
Men ändå sitter jag här och har insett nu att jag kan banne mig inte dö.

Jag tror att jag tog pillrena som planerat, och dog.
Men omedelbart efter döden så hamnade jag i ett parallellt universum där jag ångrade mig i sista stund.
Och vem vet hur många gånger jag har tagit livet av mig ellet dött på andra sätt. (Samma sak gäller alla er andra också). För det lär finnas väldigt många universum. (Allt som kan hända händer i något universum).
Alla utomstående som får höra min berättelse lär direkt (medvetet eller omedvetet) klassa mig som en galning eftersom det är uppenbart att jag lever. Och det stämmer ju: Jag tog aldrig livet av mig. Inte i detta universum alltså.

Det jag upplevde var att jag kom närmare och närmare handling.
Och nu känns det som att självmord blir istället mer och mer avlägset. Börjar istället fundera på hur detta uni/multiversum egentligen funkar.
Anledningen till att jag inte minns att jag svalde pillrena är förstås för att man inte kan minnas själva dödsförloppet.
På samma sätt kan man t.ex. inte minnas att man föll genom luften när man hoppade/råkade falla ner från ett högt hus. Men man kan minnas allt precis innan "point of no return" mot döden. Man kan minnas "Oj det var nära ögat".

Om man inte tror på universums återfödelse eller på multiversum så anser jag att det finns minst ett tredje alternativ också: Att "JAG" medvetandet egentligen är en illusion. Detta universum har skapat ungefär 7,5 miljarder andra homo sapiens där var och en känner "JAG är unik". Och då har jag inte ens räknat med alla utomjordingar som med all säkerhet finns där ute i universum.
Det är sant att det finns olika personligheter osv. Men personlighet och sånt spelar EGENTLIGEN ingen roll. För om man skalar bort allt sånt så finns fortfarande "JAG" kvar.
Så efter döden skulle det alltså på ett eller annat sätt omedelbart bli ett nytt "JAG" medvetande inom det existerande universum.
Det skulle väl innebära att själva universum är medvetandet.

Hur man än vrider och vänder på det så kan man inte undgå ett medvetande. På gott och ont kanske..

Den som tror att efter döden väntar "totalt mörker" (Det finns inte ens mörker) i evigheters evighet behöver tänka om ett varv till.
Men det är klart att man inte kan övertyga folk dessa saker. Det måste nog komma från en själv.

Sitter inne med mycket mer men jag orkar inte skriva en bok just nu.