9-årig fliccka svårt hundbiten av Rottweiler i Uppsala

Det här måste ju antingen ligga på hundägaren eller föräldrarna.

Rottweiler är en hund av molossertyp. Den delar därför släktträd med amstaff, pitbull, fransk bulldogg och mops. De två första kallas "kamphundar", de två sista kallas "sällskapshundar". Från det här trädet kan man helt enkelt inte anta att det är en kamphund ELLER en sällskapshund som man har att göra med.

Men rottweilers är trots allt särskilt framavlade för vakt. De tar inte vilken skit som helst från varken barn eller vuxna. Jag har själv en molosserhund av mindre typ (10 kg) och ett tvåårigt barn och den hunden är ett under av tålamod. Även fast hans lek alltid inbegriper kamp så kan barnet dra i alla hans kroppsdelar eller ligga över honom utan att han gör något. Men det är den individen och det vet jag efter att ha spenderat varje dag med både hund och barn de senaste två åren.

Igår lät jag inte ens barnet klappa en chihuahua just för att jag aldrig litar på andra hundars välvilja. Ingen förälder borde låta sitt barn klappa en okänd hund.

Ungen gick fram till grannens hund och det ät aldrig OK för ungar att skutta fram till hundar som de inte har med att göra
Fotot på de stora köttstycken som skulle vara bortslitna är mer några stygn på benet.
Kan man tänka att Gulla`s föräldrar är ute efter ett stort fett skadestånd ?

Men kamp behöver ju inte betyda aggressivitet.

Tycker det är bra att lära barn att inte klappa främmande hundar. Liksom att inte springa utan försöka skydda ansiktet och halsen med armarna om en hund skulle attackera. Precis som att man lär dem att skrika sparka och göra som bebisar med kroppen om en främling skulle lyfta tag i dem.

Hundar kring barn utvecklar en annan tolerans men man måste ju vara delaktig och alltid skydda hund som barn från varandra om det blir för mycket. Men en barnkär hund sover gärna bredvid ett trött barn som kommer med en filt. 😍 Bara den får välja själv och inte kanske väcks.

Låter som du har koll och sund syn

Exakt så. Låt aldrig aldrig barn ha fysisk kontakt med en okänd hund.

Vi som levt mycket med hundar vet också att exempelvis en Terrier som många anser mer oskyldig än exempelvis en Pitbull kan vara extremt mycket aggressivare då många är grythundar och helt jäkla orädda för nånting.

Samma med chihuahua som förmodligen har det sämsta psyket av de vanliga hundarna. De är ofta väldigt trasiga och kan växla från lugn till super aggressiv på nolltid bara för att de känner sig obekväm med något.

Själv har jag större respekt för små ettriga hundar än en större Pitbull av just dessa själ. Självklart kan alla hundar få dåligt psyke pga sin uppfostran och ägare.
Men vissa raser har det mer i DNA att flippa ut, och de klassas oftast som sällskapshundar. En Pitbull har jag aldrig sett flippa ut som inte direkt är vanvårdad.

Mm tyvärr är det ju så ☹️

Så är det. Och även hundar av molossertyp ("kamphundar") har släktskap med terriers ("pit bull TERRIER"). Terriers är framavlade för att bita små varelser som går till angrepp.

Men precis som du skriver så är ofta småhundar svårare att förutse. Det är just för att de är små, man vet att de inte kan göra så mycket skada innan man lätt kan få bort dem.

Därför spelar psyket inte lika stor roll i aveln tyvärr. Men just det gör att mitt tvååriga barn inte ens får hälsa på dem trots att han ser en "snäll vovva" som han säger. Småhundar kan göra jävligt mycket skada också, de har skarpare tänder än stora.

Många fel här. Det primära ligger hos hundägaren som då måste ha brustit i hur hunden ska hanteras till den som skulle ta hand om den medan han var bortrest. Ge helt fel person ansvar. Hunden blir extra stressad bara för att ägaren inte är där. Sedan ska ungar som alla lära sig att man ska fråga "får jag klappa?" alltid oberoende av vad det är för hund. Men inte lätt för en nio-åring att veta. Tur i oturen verkar det vara något överdrivet med skadan och förhoppningsvis blir det bara ett lättare ärr. Till skillnad om det blivit bett i ansiktet vilket gett mycket värre livslånga konsekvenser för flickan.

vet i fan om jag skulle kalla rottweilern för brukshund. Har sysslat med hundar i snart 20 år, tävlat i de flesta av bruksgrenarna, även haft hund som bevakningshund inom hemvärnet. Under alla mina år på tävlingsbanan har jag nog bara sett max en handfull rottisar däremot hände det ibland att jag besökte utställningar, vilket jag tyvärr var tvungen till då det ställdes krav för att få godkänt MH och korning, där vimlade det av rottweilers. Kom ihåg när jag gick utbildningen inom hemvärnet, var två stycken rottisar som började utbildningen, bägge två avslutade i förtid på grund av för svaga nerver och svårigheter att vara nära andra hundar samt att dessa hundar hade svårt för att låta andra förare ta hand om hunden.
Rottweiler är tyvärr ännu en av alla hundraser som förstörts av oss människor genom dåligt avelsarbete. Nuförtiden är rottweiler mest en sällskapshund. Förutom de hundar som har lite för mycket aggressivitet inom sig, dom tycks hamna inom bevakningsbranschen som skydd för väktarna (detta hände med bägge hundarna som blev underkända på min kurs).
Om man ska utreda skuldfrågan så blir det ägaren och ingen annan som bär skulden, en normal hund ska aldrig reagera med att bita, då är det fel på hunden, vilket i sin tur kan bero på dåliga ägare, men även sjukdom. Vet man med sig att en hund kan reagera med bett, då ska man inte ha den kvar. Sedan kan naturligtvis en hund reagera med bett av olyckshändelse, som vid lek, men det är en annan femma.

Hundägaren.

Det spelar ingen roll om ungens föräldrar är oansvarigt WT. Det är hundägaren som hålls ansvarig i sådana här lägen, och hundägaren som skall tillse att ingen utomstående kommer i kontakt med hunden hursomhelst.

Jojo. Rent lagligt ligger det på hundägarens sida. Men jag menade snarare moraliskt. Jag tycker ändå att det är minst sagt dåligt föräldraskap att låta ett barn klappa en okänd hund.

Jag har faktiskt själv ärr på ena handleden efter en rottweiler. Hans husse stod och pratade om hur fredlig hunden var. Jag klappade den. Sedan bad husse mig kolla till den medan han gick in i en affär. Jag klappade den. Så fort han försvann så bet sig hundjäveln fast i min handled och jag fick slita ut handen ur munnen på den med ganska bra sår som resultat.

Mitt barn kommer ALDRIG få klappa en rottweiler. Någonsin. Och han kommer inte heller få klappa någon hund som han inte "känner". Man ska inte vara rädd för hundar men man ska ha stor respekt för dem och deras integritet. Jag tycker att man brister i sitt föräldraansvar om man lär sitt barn att det är okej att gå fram till okända hundar.

Det är helt klart inget bra föräldraskap när man låter sina barn gå fram till främmande hundar hursomhelst. Man skall lära sina barn att respektera djuren. Men bara för att du lär ditt barn något betyder det inte alltid att ungen gör så.

Reglerna ser ut som dem gör av en anledning, nämligen den att samhället i första hand är till för människor och inte hundar. Du kan inte kräva av en förälder att denne skall ha minutiös kontroll på sin unge fram till att denne är 18 år då människor som växer har kontinuerligt behov av utveckling/ större självständighet och förmåga att ta ansvar. En nioåring är inte lika självständig som en 15 åring, men helt klart stor nog att man kan låta dem gå till kompisar/cykla till skolan själv etc etc, det gjorde iaf jag i den åldern och ja, jag gjorde ibland saker som mina föräldrar sagt åt mig att inte göra.

Ansvaret ligger hos hundägaren, helt klart.

Riktigt less på hundägare generellt, tycker det borde införas hårdare kontroller för att köpa en jycke.

Har inget som helst emot hundar (har en själv) eller några andra djur för den delen. Men folk som inte respekterar koppeltvång eller inte respekterar sin hund borde avlivas.