Brevbärare på posten var sjukt mycket värre än vad jag hade kunnat föreställa mig

Jag sa precis upp mig från mitt sommarjobb på postnord efter 4 veckor där och hade egentligen 3 veckor kvar. Jobbet tvingade mig till att gå 1,6-2 mil om dagen, blev mer eller mindre tvungen att jobba övertid varje dag, om jag inte jobbade övertid så blev belastningen bara större dagen efter. Lagom till att jag lyckats få hyfsad kontroll på mitt distrikt, blivit hyfsat snabb så jag inte behövde jobba över så jätte mycket varje dag- så ökar de på mitt distrikt med en del av en annan gata och kallar det för "sommaranpassning". Jag tänkte seriöst först att de skämtade och när jag insåg att de inte gjorde det tänkte jag att de hatade mig.

Det mest osociala jobbet jag haft. Jag hade samtidigt ingen lust att prata med någon för mentalt mådde jag inte bra en endaste sekund av att vara på jobbet. Alla kollegor verkar också vara ungefär lika pressade som en själv bara att de haft tid att vänja sig och acceptera skiten. Också arbetsledare och minichefer som är hårt pressade och inte vill höra vad anställda har att säga för då måste de göra något åt det. Arbetsplatsen upplevde jag som sjukt osund och det är ingen hemlighet att organisationen är i kris.

Finns det någon därute som testat vara brevbärare som varit med om liknande?

Du måste väl ha vetat att brevbärare går och cyklar mycket?'

Jag var brevbärare en sommar direkt efter att jag gjort lumpen och tyckte om att få motionen och så mycket egentid och i princip kunna bestämma längd på arbetsdagen själv beroende på hur snabbt jag arbetade.

Arbetade dock endast en sommar och sedan ordnade jag ett jobb mer i linje med vad jag studerat.

Det enda som var lite onormalt jobbigt var de dagar då det var större reklamutdelningar (flera blad/tidningar samtidigt) för det blev så mycket tyngre och bökigare (fler väskor och dylikt), dessutom flera rundor och passet gick förstås över normal arbetstid. Detta utan att egentligen vara värt pengarna, men vi förmodades dela ut reklamen på "våra" rundor.

Inget jag tänkte på som så särdeles helvetiskt eller så dock. Bara normalt hårt arbete, som ju många jobb består av.

Att vara brevbärare är säkerligen tungt och fysiskt jobb utan att ens ha testat det. Men i detta fall verkar det mest som behandlingen av dig som individ är det som skevar.

Och i ärlighetens namn, om du börjar jobba på Postnord efter alla debatter kring dem, vad förväntar du dig när de hanterar paketen som skit ?

Klart de hanterar anställda som skit när de uppenbart slutat bry sig om något, inklusive paketen.

Ur den synvinkeln (Är Postnord skit att jobba för?) tror jag de flesta Svenskar idag kan säga JA utan att ha satt sin fot på stället. Och vara nära sanningen.

postmord räknar kallt med att sina arbetare ska jobba övertid (och stressa) istället för att anställa någon extra. Jag jobbade i några år men slutade i takt med omorganisationen som förstörde allt. Tror det skulle vara riktigt slappt om man slapp dela ut all direktreklam varje vecka iofs.

Skulle vara intressant o se hur många som ens läser reklamen. Men det känns som postnords fokus ligger på paket/logistik, vilket suger för någon som ska dela ut brev i första hand.

Allvarligt? Du ger upp ett sommarjobb för att det känns tungt och jobbigt? Fet fjantvarning på det. Man up!

+1

Vad trodde du Ts? ...att du skulle få pengar för ingenting? Nu har jag inte jobbat för Postnord men jag har jobbat som brevbärare tidigare i mitt liv och kondis fick man allt i det yrket.
Och övertid(?), är det ett sommarjobb så är ju övertid skitbra, tjänar du ju mer än du räknat med så det du skulle gjort är att bita ihop och istället funderat på vad du kunnat köpt för extrapengarna.

Iaf så innebär mitt nuvarande jobb också ett jäkla trampande upp & ner ur grävda schakt, fram & tillbaks med grejer från firmabilen samt ibland ett jävla slit med astunga prylar och jag är "gammal" (snart fyrtio) med ett dåligt knän samt höft så kamma dig!

Känner igen det. Undrar när jobbet började suga så här pass? Jag jobbade somrar, jular och helger 1989-99 och det var ok även efter -94 när betinget försvann fast med betingets avskaffande började arbetsmiljön bara bli sämre och sämre.

När jag började jobbade vi i sammansvetsade lag med trevlig stämning. 2012 bladade jag posten i ensamhet mellan 0700 och 1300 cirka, knappt någon lunch, sedan in med all skit och paket och reklam och helvete in i bilen och så iväg flera timmar. Gick åt helvete med övertid varje d-a dag. Katastrof.

"Det var bättre förr" är sannerligen ingen klyscha brevbärare emellan, eller hos vanligt folk där de sista på distriktet fick sin post kanske vid lunch.

Och vem hade bilden av att jobbet som brevbärare skulle vara socialt och utan fysisk ansträngning?

Om du inte fick jobbet via kontakter undrar jag hur du ens lyckades få ett jobb som tydligen passade sig så dåligt? Du måste ju ha skrivit något i ditt personliga brev, och sagt något på intervjun, som fick det att låta som en passande tjänst. Frågan är vad bara...

TS är en typisk curlad 90-talist. Välkommen till verkligheten!

TS lär inte följa upp tråden, bara gnälla lite.

1,6-2mil låter dock lite väl mycket. Jag är tidningsbud och det längsta gångdistriktet jag haft har varit ca 7km. Obligatorisk övertid ska inte tillhöra vardagen heller. Övertid ska ske mer när oförutsedda saker inträffar.

Jag känner igen mig TS. Jag ville säga upp mig som ny. Men som helt ny tar det också tid innan man blir riktigt bra på en runda. Jag krigade och till slut blev jag bra på min runda. Men även även när man kommer in i rutinerna så är det full fläkt från början till slut, vartenda arbetsdag. Man har tyvärr knappt tid att kommunicera om dagliga ting med sina kollegor, förutom på rasten, om man hinner ta någon.