Snart 20 år sedan 90-talet tog slut - Reflektioner?

Skulle tippa på att det syftade på Warcraft 2 som var det stora strategi spelet ihop med CC serierna då. Red Alert måste väl ha funnits 1997? Jag minns att jag inte var så gammal när jag spelade det.

90-talet var en tid då världen blev sämre. Jag tror att det är därför som vissa unga tycker om detta årtal, eftersom det som ni verkar tycka om är just det som inga andra tyckte om som levde då, och det som var det goda tidigare var just det som gick förlorat under detta årtionde.

Nu ser jag aldrig på teve, men även här kan man se en brytpunkt. Dallas som vi såg på 70 och 80 tal och som tillhör en lite äldre värld, byts ut på 90-talet mot en värld fylld av ungdomar. Det är precis som att hippiegenerationen fick vänta lite på sitt arbete av förstörelselusta.

Precis allting som ni ser som gott med detta decennie är det som är grunden till hur ni har det dag. Så 1995 och 2025 är snarlika.

Problemet är detta. Ni likställer olika tidsperioder med ungdomskulturer, och ni kan ej tänka er hur just denna kultur såg ut tidigare än 90-talet. Ungdomskulturen innan 90-talet var alldeles utmärkt, men visst var den mera ihopbyggd med kulturen i övrigt. Men då kan ni lika gärna gå tillbaks till ännu tidigare på 1900-talet, då det verkligen fanns ett glapp mellan vad barnen och föräldrarna intresserade sig utav.

När jag var ung hade jag spelkort med pinuppor. Jag fick ganska snabbt klart för mig att jag ej skulle blanda ihop
flickornas nästan antika underkläder med kulturen som rådde då när fotografierna togs. Det man kan säga är att 90-talet innehöll
massmedial dynga som väl ingen förutom en mycket modern människa kan gå igång på. Detta var årtalen när bankmän började
klä sig i kavaj och jeans ( ! ), när de sämsta amerikanska serierna som någonsin gjorts intog tv, Friends, Seinfeld och Ally Mcbeal.
Detta var åren då de sista viktiga skillnaderna mellan herrar och damer utraderades. Detta var åren då arbetsplatserna förändrades till
kontorslandskap och man blev så stressad av allt folk som hela tiden skulle "stå upp" istället för att sitta ned och ta det lilla lugna.
Detta var tiden då damer både slutade med att klä sig i dräkt och ha parfym. Detta var tiden då mannen slutligen blev feminiserad. Detta var tiden då varken damer eller herrar fick få vara ifred ifrån varandra ens en sekund, d.v.s. det gjordes krafttag för att damer ej skulle frå ha sina diverse skönhetsbehandlingar ifred och att vi fick ta våra dricksglas till ett ställe som endast bestod av oss män. Detta var också tiden då barnen började att hatas. Innan ( förutom vissa velour-pappor ), så höll det lilla barnet samman med sin mor och älskade hennes ansikte över allt på jorden. Efteråt så ifall man åkte på charter så började skrikande barn att hatas och barnen skulle på hotellet vara med i en speciell barngrupp. Barn fick heller ej följa med på bröllop längre. Barnen skulle tystas ned!

Du skrev "sådär 1996". Förlåt om jag inkkuderade grejer från de kommande 12 månaderna och inte har koll på exakt svenskt releasedatum. Förutom WoW då som var ett genuint misstag

Var inte frågan vad hemmsittare gjorde?

Man skulle kunna dela in årtiondet lite i två delar: Första halvan var det arbetslöshet, lågkonjuktur, svenska kronan var på dekis och allt det där.
Andra halvan kom internet och det skapades plötsligt en sorts framtidstro på något sätt. Vem minns
inte Jonas Birgersson och IT-bubblan?

En detalj jag minns från 1990-talet är datorerna på arbetsplatserna hade skärmsläckare där det kunde 
stå ett ord eller en hel mening, som antingen hoppade eller passerade förbi.

Men framförallt minns jag alla såpaskådespelare som sen därefter helt och hållet har fallit i glömska
och ingen vet vad de gör idag. Som te x han som spelade den där rullstolsbundne killen i Tre kronor
eller Tony i Rederiet. De var kanske inga lysande skådespelare direkt, men det gjorde inte så mycket utan man identifierade sig med dessa på ett annat sätt.
Detta kändes mer folkligt jämfört med dagens TV-produktioner som ”Gåsmannan” och ”Morden i Sandhamn” där allting ska vara så pretentiöst.

1990-talet var en tid då Sverige ändrades drastiskt, kanske mer än under något annat årtionde.

Det gamla Sossesverige, eller DDR-sverige, började försvinna på 90-talet. Vi fick fler TV-kanaler, flera radiostationer, vi blev mer som andra västländer när de statliga monopolen upplöstes. Det började höras andra röster än från SVT, även om åsiktskorridoren naturligtvis fortfarande var mycket smal.

Vad jag framför allt minns var den avgrundsdjupa depressionen i början av 90-talet. Arbetslösheten har sedan dess aldrig gått ner till de låga nivåer som gällde innan. Delvis beror väl detta på enorma mängder nyinkomna oanställbara invandrare men också på ett accepterande av att ekonomin i längden inte räcker till för att finansiera en massa låtsasjobb.

Som många påpekat var ju 90-talet också det decennium som IT, internet och mobiltelefonin slog igenom. Detta har ju ändrat våra liv och jag funderar själv ibland på om det var till det bättre eller till det sämre. Jag lutar dock åt det bättre.

Jag känner mig inte särskilt nostalgisk över 90-talet eftersom jag minns oron över att bli arbetslös och hur jobbigt det var att Sverige ramlade ner så kraftigt i välståndsligan och att de flesta svenskar blev fattigare. 90-talet var den tid då kronan slutligen blev en skräpvaluta och det började bli svindyrt att åka utomlands. Det som var bra med 90-talet var att det ändå blev en politisk tillnyktring när äntligen politikerna förstod att det inte längre gick att bara trycka pengar utan att man på allvar började bekämpa inflationen och att daltandet med socialfall och kriminella började stramas upp (dock naturligtvis inte så mycket som varit önskvärt). En sak till är att myndigheterna - i förlängningen politikerna - också började bli mer generösa med utskänkningstillstånd så att det blev lättare att gå på krogen utan att behöva stå i kö för att komma in, samtidigt som ölpriserna gick ner när konkurrensen ökade.

Kort sagt, 90-talet minns jag som det årtionde då Sverige började bli som andra europeiska länder, på gott och ont.

1990-talet var rent subjektivt mitt sämsta årtionde. Dessutom var det ju lågkonjunktur så jag förstår inte varför folk hyllar det (undantaget VM 94). Globalt sett var det kanske det mest naiva årtiondet någonsin, mellan Berlinmurens fall och 11 september.

Alla som nostalgiskt hyllar 90-talet är väl samma personer som längtar tillbaks till tiden före internet.

25 år sedan nu! Jag hade det inte bra då! Tuff uppväxt!

Minns hur man satt och läste förpackningen på nåt schampoo eller tvålburk när man satt på toa.
Frukosten på morgonen bestod av flingor, sylt och socker.
Minns hur jag alltid vaknade kl 08 för att kolla på tecknat på tv3. Sedan vidare till Cartoon Network för lite flinta eller jetstones.

Jag minns hur man alltid bara tog cykeln och åkte till polaren och plingade på för att se om de var hemma. Man fick gott sitta fint i rummet och vänta på att kompisen hade ätit färdigt. Sällan blev man bjuden =). Minns hur man kunde gå ner till Stor&liten och spela konsolspel på stora skärmar.

Dom där jäkla tamagotchis som höll en vaken på nätterna. När man kunde gå till Åhlens och lyssna på musikskivor innan man bestämde sig för att köpa hela skivan. Oftast köpte man en skiva om det bara var en låt som var bra. Man gick och väntade dagarna långa för att en bra låt skulle spelas igen på VHS, MTV eller ZTV.

Första delen av 90-talet var deprimerande, mellan 96-99 var det gött.

Jag hatar detta samhälle, denna digitala värld. Vi kunde gott och väl ha stannat kvar på 31 dec 1999. Vilken jäkla fest blandat med nervösitet. Skulle världen gå under? Nä..