Hur universum bygger sig självt.

Hallå där.

Fick en tanke innan. Kan det vara så att vårt kollektiva medvetande är en miniatyr av universum och att vi är här för att skapa flera universum?
Typ som att det kollektiva medvetandet är en sanning, och vi är en del av det - för att göra sanningen större.
Som att vi är en cell i en kroppsdel som håller på att bli medveten om hela kroppen.

För jag har svårt att tro att detta vi upplever nu är allt. Visst vi kan mycket väl vara en del av evolutionen, men kan inte evolutionen vara delen av nåt större?

Kärlek.

Det är nog mest din ignorans som gör att du tycker att allting som finns är "för lite". Därav så har du svårt att "tro att detta vi upplever nu är allt".

Nej

Jag tycker det är en intressant tanke. Att universum är en liten del av något större. Vad det nu kan vara.

Grattis. Men bara det gör det faktiskt inte till filosofi. Finns det öht något som talar för din idé, annat än att den råkar ha uppstått som en tanke i din hjärna?

Exakt stolpskott, det var därför jag valde att förklara tanken också för att filosofera öppet kring tanken. Men grymt jobbat att du märkte det!

Men ja det är min ignorans och den jobbar jag på.

Tack för svaren.

Hallå där tillbaka, vilken trevlig start Det är en intressant tanke men den verkar ganska ogenomtänkt.


Menar du att det är "sant" att vi har ett kollektivt medvetande, eller att det kollektiva medvetandet som helhet ÄR sanningen eller att det kollektiva medvetandet bara innehåller, eller potentiellt kan innehålla sanningen ... eller bara innehåller ledtrådar till sanningen och vad är egentligen "sanning" för dig?

Och vad betyder kollektiva medvetandet egentligen. Är det:


Så grejjen är att vilken individ som helst upplever något är "inte allt" för att låna ditt språkbruk. Du är bara en liten skinnsäck med atomer som organiserat sig på ett sätt som givit dig självmedvetande (förmågan att förstå att du är skild från omgivningen). Du är en kugge i ett större maskineri.

Det finns massor av "allt" som inte ens i princip är vetbart eller förstå-bart av oss tvåbeningar.

Du brottas just nu med din spirituella sida, den delen av dig som tror på allt i brist på bevis när du egentligen borde tro på inget alls utan bevis.

Kärlek tillbaka till dig du din rackare

universum var först si stor.. sedan större o sedan större.
Vad jag vet finns inga storlekar i mer än mänskligt sätt o tänka.. där bestämmer vi allt.
Ur de filosofiska tänkare och filosofer jag lyssnat på.. så finns inget yttre eller gränsker.
universum är alltså inte begränsad till ngt. Storlek är vårat sätt att mäta i förhållande till vår existens... inte mycket mer .. (1 är alltså inte 1)

Vad vi upplever förstår vi nästan bara i drömmar.. där skuttar vi omkring i tid o rum)
Jag tror att vårt omedvetna säger mer än vårt förnuft o bara dårar ..

Ta bara vår hjärna i storlek.. vad jämför vi med? astronomiskt eller lokalt..
Den verkar i det stora hela inte ha ngn storlek alls