Vad tror ni om att ge avkall på sig själv för att hjälpa andra?

Ursäkta mig, men det låter som att du sätter dig över oss alla och bestämmer vilka regler som gäller för att vi ska få hjälpa till. Kanske jag som missuppfattar dig (troligen) för jag tror faktiskt att den största orsaken till att människor vill hjälpa andra är för att det "känns" bra för dom.

När du pratar om kompetens så antar jag att du pratar om organiserade mer eller mindre akuta hjälpinsatser och organisationer, som typ Läkare utan gränser? Där förstår jag dig. Men jag menade att man kan kavla upp ärmarna och hjälpa granntanten med att bära upp kassarna för trapporna, man kan klippa gräset åt den som är sjuk, passa barnen så att ens kompisar kan få ha en romantisk kväll och man kan också erbjuda sin hjälp åt BRIS, Kvinnojouren, Friends, Grannsamverkan och massor med andra organisationer som tacksamt tar emot all hjälp.

Du tog orden ur munnen på mig, människor vill ha tills man gett så mycket av sig själv, sin tid och sina resurser att man till slut går under.
Energitjuvar kallas de, och man mår inte bättre av att ha såna i sittt liv.

Det skulle, i praktiken, innebära att man lever för människor som lever för sig själva. Nej tack.

Jag tror att vi alla innerst inne lever för andra.

De som enbart lever för sig själva (psykopater och narcissismen) ska givetvis vi andra stöta ut (döda) för vår egen, och här kommer det fiffiga, och andras (normala) skull!

Dvs du är bara med i livet om du spelar enligt reglerna.

Faktum är att ditt antagande inte är helt felaktigt eftersom det finns alldeles för många människor som bara vill "hjälpa till" utan att de har en susning om vad de egentligen gör och när det går fel går det ibland fruktansvärt fel, du kommer väl ihåg politikers välvilja med influensavaccinet som ledde till att många ungdomar fick narkolepsi med det äckliga försvaret att det gjordes i bästa välmening och att då är det inte fel (de sa faktiskt så).

Säger ofta att den största ondskan är den som skapas genom ren välvilja därför har jag en väldigt fientlig inställning mot folk som betonar att de "mår bra" av välgörenhet.

Att hjälpa sin nästa som du sa ex klippa gräset åt en sjuk eller volontera tid till frivilligorganisationer är självklart bra och värt beröm Men nämnda organisationer behöver pengar också, välvilja räcker bara så långt och en stabil budget är för många mer behövligt än några frivilliga som donerat tid för de vill känna sig extra goda den här veckan.

Haha ibland är faktiskt flashback riktigt roligt. Här kommer någon och frågar om man kanske skulle ta o hjälpa någon annan istället för att fokusera på sig själv. Och det blir en skitstorm utan dess like. Någon tycker till och med att genom att hjälpa andra, så tar du i förlängningen kål på hela mänskligheten


Det är förmodligen en mycket god idé. Jag har själv haft liknande tankar på slutet, och det har inte bara varit bra för andra, utan även för mig själv. Personligen tog jag och ringde kommunens volontärcenter för gamlingar. Så nu träffar jag en gammal man 1 gång i veckan.

Det har varit bra för oss båda. Så lyssna inte på pessimisterna utan kör hårt.
Men glöm inte dig själv. Om du inte tar hand om dig själv, kommer du inte heller att orka ta hand om andra.

Det brukar ingå i receptet för ett lyckligt liv i både forskarvärldens slutsatser och sånt som religioner så världens visa män och kvinnor säger Ja! Sätt igång! :-)

Tror absolut att det är nyttigt på flera sätt och särskilt om man kan kombinera det med att låta bli att förvänta sig så mycket tacksamhet och istället själv försöker att se allt man har att vara tacksam för i livet.

Kom bara ihåg att om du är ute efter att förändra ditt sätt att tänka och kanske liv så handlar det, som med det mesta, om övning. Har du t.ex. övat länge på att mest se allt negativt i livet så kan det ta sin tid att kunna se det positiva - men det är faktiskt åtminstone delvis en övnings- och vanesak vilket fokus man har på tillvaron och alltså möjligt att göra något åt.

Jag tror att det kan vara en god ide, är du deprimerad eller bara sysslolös? Jag tror det kan vara bra, ett slags uppror mot det moderna samhället.

Många människor väljer ju t ex att avsluta sina liv, men glömmer bort att de rent tekniskt skulle kunna göra nytta, sen om det handlar om att bli soldat, engagera sig politiskt eller suga av 30 åriga hazar-pojkar på närmsta hvb-hem är ju lite upp till dig själv.

Vem hade du tänkt man ska hjälpa då när typ alla ägnar sig åt självförverkligande?

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.

Jo, jag har som mål att arbeta med mig själv och så. Men ibland blir det för mycket och då tänker jag att om jag bara med det jag kan erbjuda som människa kan hjälpa någon annan för en stund så blir det en avlastning för mig som samtidigt blir till gagn för någon annan.

Eller nåt.

Jag vet inte riktigt.

Ja det du kan erbjuda som människa är ju inte så lite. Som i mitt fall, en 88 årig man i rullstol som knappt kan gå m.m. Bara att jag drar ut honom en sväng, och lyssnar på hans historier och berättelser får honom att skina upp och bli några år yngre. Det märks tydligt att han inte är van att någon tar sig tid och sitter ner och lyssnar. Hans tacksamhet för att jag ställer upp är enorm.

Så om du inte redan tagit tag i det, tänk inte så förbannat mycket utan prova istället, du har ingenting att förlora. Skulle det inte vara din grej, eller att du känner att du inte orkar med så är det bara att avsäga sig. Inte mer än så. Men du är skyldig dig själv att i alla fall prova. Bara att du skapat denna tråden är ju ett tydligt bevis på att du innerst inne vill. Kanske märker du att det både är enkelt och givande, och att det smittar av sig så att du blir mer handlingskraftig och stolt över dig själv överlag.

Tänka ska man göra när det behövs. Ibland behöver man inse att man tänkt färdigt, koppla bort "felsöknings hjärnan" och bara köra.