Får ingen hjälp av läkare/psyk, Hur blir jag stark psykist?

Ska bara berätta kort om mig själv.

Psykiska sjukdomar som jag lider av är ADHD men misstänker att jag har en form av borderline med.
Åt concerta för 10 år sedan, Har inte ätit någon medicin mot något sedan dess. Slutade pga biverkningar och tyckte jag klarade mig bra utan.

Dessvärre gick mitt liv käpprätt åt helvete, skolan gick åt helvete, Började med kriminalitet ( stöld/ Bedrägeri/ Utpressning osv ) Haft 3 seriösa förhållande alla har gått åt helvete pga mitt beteende, Kontrollbehov, svartsjuka, Aggressiv säger saker jag inte ens kommer ihåg när jag blir förbannad. Riktigt grova saker alltså som hade sårat dom flesta. Jag menar inte det jag säger och kan inte hjälpa det jag säger ( Vet att det inte är någon ursäkt)


Mitt senaste förhållande tog slut för cirka 1 vecka sedan pga mitt beteende. Jag har full förståelse att hon inte vill leva ett liv med en människa som mig. Men jag mår fruktansvärt dåligt efter hon gjorde slut.

Har gått ner 4 kilo på 5 dygn, Sover knappt, Äter inte, kan inte sitta still mer än 10 minuter för då för jag tankar i huvudet som varför är jag som jag är, Hur kunde jag gjort det mitt förhållande bättre, Varför ger hon inte mig en chans nu när jag ska börja med min medicin, Vad gör hon just nu? Mår hon bra ? Hon vägrar prata med mig, Och jag vill inte tjata på henne eller stalka henne så jag låter henne vara.

Jag kontaktade min läkare redan i Mars och drog upp att vi hade problem i förhållande pga mig och jag vill ha hjälp med min ADHD och mitt sätt att tänka, Det är nu 4 juli och har fortfarande inte fått tid till Psyk. Idag åkte jag upp till akut psyk då jag mår så fruktansvärt dåligt, Jag kan inte sitta still i ens 10 minuter för då kommer dessa tankar upp i mitt huvud. Som enligt psyk är Tvångstankar,

Jag har kört seriöst 250 mil på 5 dygn, Bara för att fokusera på vägen så jag slipper tänka dessa tankar,

Kom precis hem från psyk och det ända jag kan få för hjälp är theralen? Och ska ringa psyk och troligtvis få komma dit om 4-6 månader.

Kan någon vänligt själ ge mig tips hur jag blir starkare psykiskt? Jag är en människa som inte klarar av att vara själv. Jag är rädd för tanken att vara själv, Jag trivs inte med mig själv, Blir så jävla rastlös av att vara själv.

Och eftersom jag och min förra tjej planerade Barn giftermål och allting så är jag så jävla deppig att mitt beteende ska få förstöra hela mitt liv. Hur ska jag gå vidare?

Det är hemskt att det är såna väntetider på att få hjälp men så är det i det nya Sverige. Medan du väntar på att få en tid så kanske du kan vända dig till en vårdcentral och få träffa en kurator eller läkare där?
Du kan testa att ringa någon hjälplinje och prata av dig lite där.
Ligg på hos psyk, ring dom ofta och beskriv hur pass lidande ditt liv blir av ditt mående så kanske du får komma in snabbare. Fortsätter du att må riktigt dåligt så tveka inte på att åka in akut. När jag gjorde det så fick jag en tid dagen efter, kanske du får lika tur.

Jag fick ingen effekt av theralen men jag har en annan diagnos så det kanske fungerar bättre på dig. Psykiatrin vill ofta att man testar ett mildare preparat innan dom skriver ut kraftigare mediciner.

Om du inte tränar så börja med det, gärna konditionsträning. Det gör underverk för måendet. Det hjälper mig mer än vad medicinerna gör.

Väntetiderna är inte så långa. Dessutom finns det ingen hjälp än att hjälpa dig själv. Att ta en massa mediciner eller prata med någon annan kommer inte göra något. Det är därför dom är fast där utan att bli bättre.

Det finns många som blir bättre av medicin och samtalsterapi.

Håller med föregående om träning. Gärna långpromenader.

Så du skyller dina bedrägerier och utpressningar på att det är synd om dig och att du behöver hjälp?

Du behöver inte bli starkare psykiskt som du efterfrågar, sådana som dig ska bort från det öppna samhället helt enkelt. Hur tror du att dina offer mår?

Om du är borta är det ett steg närmare ett tryggt samhälle. Alternativt ser du till att sluta med socker, droger och alkohol och försöker hitta din empatiska sida.

Sluta göm dig bakom diagnoser, vart är din disciplin och ansvaret över dig själv som individ?

Alla vet att man mår bättre av att prata av sig. Även om det i en del fall bara är tillfälligt.

Sen vad gäller väntetider så beror de på vem man frågar.
Själv tycker jag att en vecka är lång väntetid.

Fyra till sex månaders väntetid bevisar att du är prioriterad i listan.

Fick vänta ett år och tre månader sen så gick människan på semester i två månader efter två besök. Så total väntetid plus/minus ett och ett halvt år.

Hur du gör vet jag inte men var glad för det lilla!

Men ändå är dom kvar där. Folk som är inskrivna på psykiatrin kommer bli fast där pga medicinberoenden.

Känner igen mig. Vården är ett skämt. Mådde sjukt dåligt för ett tag sedan, gör jag väl nu också men tar droger för tillfället, den klassiska självmedicineringen. Råkat ut för en jävla massa överdoser på kort tid (fentanyl.) Lite rädd blir man ju när man vaknar efter en sådan, men om man inte hade vaknat igen så skulle man ju inte direkt ha ont av det ändå då man inte skulle märka det, känns som man bryr sig mindre och mindre hur det går med den saken utan är mer rädd för syrebristskador på hjärnan, bli en grönsak d.v.s. Kände i vart fall att antigen gör jag processen kort med mig själv på något sätt eller något eller så åker jag till Piva. Resultat: en smörgås och ett par Lergigan - som har noll effekt och det vet dom ju mycket väl. Lämnade drogprov så de behövde inte oroa sig för någon farlig mix. Sade att min ordinarie medicin var slut, eller hade inte fått den ens trots att jag betalat för den redan. Men de ville inte ens ge mig medicin för två dagar ens. Kanske trodde de jag skulle slänga i mig allt i ett försök att ta livet av mig, dock större risk att man går den vägen för att man inte har någon medicin. Samt att sömnlöshet inte boostar humöret direkt, i vart fall inte i en positiv riktning. Genomusla är dom, vänta får man göra också trots att det var sent och hela avdelningen låg och sov därutöver så är de minst 10 pers i personalen. I och för sig gör väl personalen så gott de kan, inte deras fel att de skär ned på allt som har med vård att göra. De frågade inte ens om jag ville stanna över natten, men jag visste att reslutatet skulle bli ungefär detta. Träffat folk på Piva som gjort seriösa försök att taga sig av daga genom att köra in ett träd med bilen t.ex. och killen hade inte ens ställts in på någon medicin trots att han varit där i en ca. en vecka. Känns som de borde gett honom någon slags antidepressiva eller i vart fall ett gäng Atarax, har han tur är han en på miljonen som de i vart fall har en viss positiv effekt på.

Hoppas det ordnar sig till det bättre för dig i alla fall.

Läkare, mediciner, terapi....kan fylla sin funktion.

En mentor i vardagslivet skulle också tjäna ett syfte.

Annars så är mental styrka likställt med självkontroll och egen viljestyrka.

Har du hört uttrycket "Mind over matter"?

Beteende är impulser och hormoner, men med självkontroll kan man också leda och styra eget beteende.

Du borde kolla på MTVs "Boiling Points" på Youtube.....det handlar om självkontroll.

Ja! En mentor i livet skulle vara tusen gånger bättre. Det är något vi saknar i samhället.