Anna Björklund skriver en rätt intressant artikel om internetfenomenen LC och CW - som realist är jag smått allergisk mot begreppet "performativt", men analysen av LC tycker jag ändå är rätt slående. Jag tycker om att hon går rakt på sak och kallar en spade en spade (en lögn är lögn) och att dessa charlataner inte ska tas på för stort allvar. De är clowner helt enkelt (att det tagit en sådan jävla tid för människor att se detta är för mig obegripligt):
Citat:
Nu debatteras Linnéa Claesons lögner och Cissi Wallins vittnesmål, igen. Är vad de skrivit på internet bra eller dåligt, viktigt eller farligt, hej eller hå. Men det enda de gjort är att följa www-reglerna för det starka narrativet, ibland är berättelsen sann, ibland är den inte det.
Trots att man numera använder sitt riktiga namn och ansikte på sociala medier är det en performativ handling att framträda där. Och de som valt sin internetpersona som yrke skapar en roll som är tänkt att underhålla. Deras publik vill se drama, blod. Linnéa Claeson borde inte bedömas som faktakälla eller opinionsbildare, hon är en skådespelare, utklädd till krigare. Hennes karaktär är ett slags dominatrix som förnedrar sina beundrare kvickt och iskallt. En ganska klassisk kvinnoarketyp, hon som ingen man kan få. Herregud, hon står till och med bredbent på bord i skinnbyxor.
länk till artikel;
https://www.expressen.se/kultur/ni-a...innea-claeson/
