Hur borde egentligen stater av idag styras?

Mycket bra påpekande. Det jag ville visa/säga var att de röstande kanske inte vill ha demokrati eller välmående. Staten är ett uttryck av befolkningens vilja.


Håller med.


Nej, tvärt om. Den exponerar det. Demokrati förutsätter en övertygelse om styrelsesättet. Det kan vara direkt demokrati eller parlamentarisk demokrati. Men om du inte accepterar tanken om demokrati kan den bli infiltrerad av femtekolonnare som använder demokratin för att förstöra den. Det är anledningen till att vi i Sverige har regeln att alla grundlagsändringar måste godkännas av två på varandra följande riksdagsval.

För att vara tydlig --> folket måste bestämma genom att antingen godkänna den nya lagen eller kasta ut den med ett val.

Vi kan teoretiskt rösta bort vår egen demokrati samtidigt som det är helt legalt inom vårt parlamentariska system.


Bra fråga.

Vilket folk vill inte vara välmående?

Att staten är ett uttryck för befolkningens vilja är inte nödvändigtvis sant. Förutsatt att de människor som utgör staten tillhör samma folk som de som de styr, kan man påstå att staten åtminstone är ett uttryck för folksjälen och - kanske - är populistisk. För att påstå att den uttrycker folkviljan måste den dock vara demokratisk.


Alla styrelseskick förutsätter en viss övertygelse om styrelseskickets godhet och lämplighet. Det spelar ingen roll om det rör sig om demokrati, parlamentarism/aristokrati, monarki, teokrati eller något annat.

Sedan bör vi reda ut begreppen lite: Jag vill hävda att begrepp som direktdemokrati och parlamentarisk demokrati är dåliga. Direktdemokrati bör kallas för demokrati och parlamentarisk demokrati bör kallas för parlamentarisk populism (eller aristokratisk populism).

Suffixet -krati betyder styre, och de eller den som styr i en stat är de eller den som stiftar och upphäver lagar. I den demokratiska staten stiftar och upphäver folket lagar genom folkomröstningar, därav gavs det namnet demokrati. I en parlamentarisk stat är det parlamentsledamöterna som stiftar och upphäver lagar genom omröstningar - vilket betyder att det inte är en demokrati.

Nu är den gängse uppfattningen att en parlamentarisk stat är en demokratisk stat förutsatt att folket för rösta på sina representanter, men detta stämmer inte; att folket får rösta fram sina beslutsfattare betyder bara att systemet är populistiskt (i ordets rätta bemärkelse), och då bara sant populistiskt om denna process är mer än en formalitet - om parlamentsledamöterna utgår från folkets vilja när de fattar sina beslut. Motsatsen till detta är den optimatiska (elitistiska) parlamentarismen, där parlamentsledamöterna inte tar någon hänsyn till folkets vilja, förutom till den grad som är nödvändig för att undvika revolution (förutsatt att ledamöterna inte är allt för världsfrånvända).



Alla styrelseskick kan bli infiltrerade, underminerade och störtade av femtekolonnare, förutsatt att staten inte är tillräckligt stark och det inte råder ett tillräckligt starkt konsensus om styrelseskickets lämplighet och nyttighet. Att grundlagsändringar måste godkännas av två på varandra följande riksdagar är väl ett resultat av ideologisk propaganda snarare än sunt förnuft och klokhet; om en grundlag är så pass olämplig att det finns ett akut behov av att avskaffa den, eller om det finns en som är så pass nödvändig att den måste införas fortast möjligt, kommer det att ske oavsett vad som står i lagboken; och lagar som inte är så fundamentalt betydelsefulla förtjänar inte att kallas för grundlagar.


Eftersom att vi svenskar inte har någon demokrati så kan vi rösta bort den. Å andra sidan är det sant att folket i en demokratisk stat kan upphäva sitt demokratiska styrelseskick.

Skulle vi kunna införa DirektDemokrati så skulle Sverige bli ett mycket bättre land att leva i, dessutom skulle vi spara miljarders med skattepengar. Bara en sån fråga som migrationspolitiken skulle alla svenskar (över 18) få vara med och tycka till om.

Upplägget är enkelt:

1. Frågor som rör Sverige och svenskarna allmänt. (tex skatter etc.)
2. Lokala frågor som berör kommun du är skriven i. (tex ska vi bygga en ny lekpark).

Gränsöverskridande frågor som tex vår järnväg går under punkt 1.

Fördelen är att vi kan slippa vansinnes projket som tex hallandsåsen elle södra länken, som finansieras med skattemedel, viket medför att alla svenskar får säg sitt i frågan.
Givetvis har Sthlm, GBG och Malmö en stor fördel iom deras befolkningstal.

Många kommuner skulle gynnas av DD, det är jag övertygad om, däremot bör man se över om vi ska minska antalet kommuner, om vi medboragre gynnas avd det.

Skola och sjukvård bör vara statlig och beslut går således gå under punk 1, fet är nog det enda sättet att få ording på de två sorgebarnen.
Visionen om lika sjukvård och skola lär fortfarande vara en vision, men förutsättningarna skulle bli avsevärt bättre.

Bara lite tankar jag har.

Har inte hängt med riktigt, men om vi sammanfattar de senaste inläggen

1. En hel del om vilken typ av demokrati vi bör ha, många sneglar på direktdemokrati.

Det här är ju något som många sneglat på, men det verkar inte slå igenom i någon större omfattning. Schweiz och kanske några få länder till. Varför slår det inte bättre? Vi har ju haft en del folkomröstningar här i Sverige vars resultat inte efterföljts. Farsan var rabiat vänstertrafikanhängare (jag är lite äldre än de flesta här) mej ojdå det var visst bra att köra en vänsterstyrd bil på höger sida. Linje 2 i kärnkraftsomröstningen var ju också sådär. Hur skulle flyktingmottagningsröstningen gå till?
Jag har egentligen inte nåt emot det men kan inte de huvudsakliga motargumenten. "Etablissemanget" vill fortsätta att härska?

2. Vad är mål för en framgångsrik stat?

Om vi scannat tråden, så hittar vi (om jag tillåtes läsa mellan raderna)
Trygghet, säkerhet (här kan man ju både tänka sig Putin och okontrollerade flyktingströmmar)
Välstånd
Rättvisa
Frihet
Möjlighet att påverka på lokal och nationell nivå.

Demokrati (i ordets riktiga mening) fungerar bara i homogena stater. Med andra ord bara i små stater, både små i avseende på befolkning och landyta. I stora stater blir medborgarna allt för heterogena, vilket omöjliggör en folkvilja och därmed demokrati. Schweiz är förvisso inte homogent, men ej heller en riktig stat, eftersom att de olika grupperna inte har makt över varandra (var så fallet skulle tyskarna dominera fransmännen och italienarna); snarare en federation eller allians, ett antal främmande folk förenade genom en ed (eidgenossen).

Demokrati skulle förmodligen fungera Sverige, förutsatt att vi gör en radikal omvärdering av medborgarskapet och fråntar alla med utländsk bakgrund deras rösträtt. Sen är det en annan femma om det vore ett bra styrelseskick för oss svenskar. Utan tvekan skulle det vara bra på lokal nivå, men på riksnivå är det mer tveksamt.


Du har gjort en lista på målen för en god stat. En framgångsrik stat är en effektiv stat, och en effektiv stat är inte nödvändigtvis en god stat. Målen för en framgångsrik stat är att slå vakt om sin makt och utöka den när tillfälle ges.

Det du skrev om framgångsrik skulle eventuellt kunna rymmas i "säkerhet", dvs att man har så pass starka strukturer typ arme, polis och annat så att intern eller extern tyranni motverkas.

Men jag tror du får utveckla "effektiv"

Ja okey. Demokrati fungerar bra i små homogena stater låt säga.

Men det verkar fungera i större heterogena stater samtidigt; Indien, USA exempelvis. Åtminstone om vi begränsar oss till representativ demokrati.

Men som jag påpekade tidigare i tråden är det beroende på om medborgarna köper tanken om demokrati.

Tanken om demokrati verkar komma ur en ide om en grupp innehållande likadana värderingar som självorganiserar mot en föreställning om att expandera gruppen så att den inkluderar alla som attraheras av den centrala tanken. Det är precis så vi expanderat från direkt demokrati till representativ demokrati. Vi litar på att alla är med på det övergripande projektet. Vi lossar lite på reglerna och låter dem beslutas av våra representanter.

Men det verkar samtidigt uppenbart för mig att inte alla håller med. Framförallt bland religiösa människor. Religiöst övertygade människor kommer alltid att se mänskligt konstruerade lagar som underordnade en övergripande ordning dikterat av en "gud".

Om vi vill ha ett totalt raserande av västerländskt tänkande bör vi acceptera detta. Jag gör det inte och kommer aldrig överge den centrala demokratiska tanken.

Men jag tror att vi kanske måste hålla tillbaka lite för det finns 1 500 000 000 människor som aldrig någonsin kan acceptera detta.

Så vad gör vi? Ska vi låta Sverige och Västeuropa bli Beirut, Detroit eller Reykjavik. Det är tre väldig olika val.

Om vi pratar om vårt land, Sverige, är det klart att vi sen efter andra världskriget sett USA som en modell. Palme gjorde det, Ingvar och Reinfeldt ser USA som en modell. Att vi på något sätt skulle visa USA hur riktig integration fungerar. Och därför har vi vår raggar kultur, mer antika amerikanska bilar än något annat land. Vår förälskelse i den anglosaxiska kulturen, hur vi älskar amerikanska filmer, vår övertygelse att demokrati löser alla problem.

Sverige har försökt som en utvecklingsstörd att lösa kuben som är USA, genom att att ha obegränsad invandring. "Vi kan göra det bättre än ni". Och det är ett misslyckande.

Så det vi har just nu är normalen vi jämför oss med. Ett fundamental misslyckande .. det är vad vi jämför oss med. Men demokrati som ide är inte död.

Jag tror att tanken just nu får en återfödelse .. kanske genom forum som detta.

Where is the shining city on the hill? Är det grekland .. är det sparta .. är det rom .. är det washington .. är det Gilgamesh eller Oslo ...

Nej det är du och jag. Tankar finns i människor.

USA kan knappast påstås vara en fungerande "representativ demokrati": Landets högsta domstol - över vilken politikerna har begränsat inflytande och folket mer eller mindre noll - har makt att upphäva lagar stiftade i parlamentet och beslut fattade i folkomröstningar. Parlamentet (senaten och representanthuset) hamnar i botten när man mäter förtroende för offentliga institutioner; och dess ledamöter är i många fall köpta av diverse lobbygrupper (det faktum att detta är lagligt är ju ännu ett tecken på den amerikanska statens dysfunktionalitet). Lägg därtill att banksektorn och säkerhetstjänsterna i princip står över lagen och knappt förmås kontrolleras av den formella statsmakten.

Indien vet jag väldigt lite om, så jag kan inte uttala mig om hur välfungerande den "representativa demokratin" är i det landet.


Det handlar inte om att expandera gruppen (medborgarna) så att den inkluderar alla som attraheras av den centrala tanken; det handlar om att skapa konsensus och likriktning inom den redan existerande gruppen. Anledningen till att vi har "representativ demokrati" är för att riksdagen är en institution med djupa rötter i Sverige och inget så pass allvarligt har skett i rikets historia att den någonsin har försvunnit för gott. Och varför har den djupa rötter? För att den har varit effektiv för ett land som Sverige. Och p.g.a. dess effektivitet litar vi på den.


Uppenbarligen är det inte möjligt att exportera den "demokratiska parlamentarismen" till hela världen; olika folk har olika preferenser och förutsättningar.


Den som försöker förvandla Sverige till Libanon eller Chicago är en förrädare - den som försöker förvandla det till Reykjavik är blåögd.


Ja, Sverige har och har haft samma förhållande till USA som Östeuropa hade till Sovjetunionen innan dess fall och alla andra vasaller har haft till sina herrar. Nihil sub sole novum.


Människan har en tendens att byta styrelseskick när det existerande inte längre är nyttigt, även om det dröjer ett tag från dess att styrelseskickets olämplighet uppenbarar sig till dess att ett nytt införs.

role model det vara man kanske på 70-talet. Nu är man bara ett land med enorm statsskuld och en ruskigt massa terrorister som går på bidrag, bidragsfifflar och begår kriminalitet.

jag tror manska tillsätta någon som har en utbilding i botten, som är smart och som inte bryr sig om annat än sitt folk. sedan har man fler folkomröstningar i viktiga frågor (typ som i vissa delar av schweiz) så att man som medborgare är med och stakar ut landets framtid och säkrar något för framtida generationer som vill bidra. t.ex. vill man ha öppna gränser? varföe ska man ta upp enorma lån som går till importerade och varför ska alla som vill komma in som lärare? Varför ska de som inte bidrar (inkl. papperslösa) konsumera all vård? Varför ska kriminella uppehålla sig i landet? varför ska man inte blir utkastad ur landet om man inte lärt sig svenska och skaffat sig ett riktigt jobb på fem år?
Varför ska man inte spåra upp de som rånar gamla och ge dem riktigt långa fängelsestraff?
Sådant ska folk ta ställning till så att man kan påverka sin egen omgivning och tryggheten i samhället. Det är bara korrupta lögnare och tjuvar som sitter där nu. Pedofiler och obildade vildar.

De flesta ligger högt i nivå, men orkar vi högre, med all bra info ni gett

Det bökiga är som jag ser det ungefär följande: En nation lever inte i ett vacuum. Man påverkas starkt av läget i omvärlden. Situationen nu, med globalisering, automatisering, miljö och annat är inte densamma som under det glada 80-talet, även om det sannerligen hade börjat, TEKO-industri, oljekris mm.

Vad ett västerland har att ta ställning till är att saker och tjänster som tidigare producerats här kan produceras billigare utomlands. Det är stor skillnad även mot 2005. Kineser och Indier och östeuropeer kan ta även mer avancerade jobb, till en spottstyver av vad en västerlänning kostar.
Löser verkligen direktare demokrati det?

Tror vi måste ta flyktingmottagningsfrågan separat, den kommer upp i var och varannat inlägg. Hur skall frågor av den typen hanteras? Direkt demokrati eller annat?

Låt mig komma med en vinkling här:
Klassamhället. Inte i nån mer trasproletariansk mening, utan mer krasst teoretiskt. Jag har en hypotes. Människor som föds som barn till makten är den springande punkten för styrandet av ett land som Sverige. Inte bara Wallebergsungar, folk som Olof Palme och Peter Wolodarski. Utan alla som föds till en miljö där frågan barnen får av sin omgivning inte är "hur skall du överleva" eller "vad skall du jobba med". Utan där nedanstående är självklart och frågan snarare är "vad vill du göra med ditt liv". Man kan nog räkna in alla familjer med ett antal generationer högakademiker här, förutom den uppenbara överklassen. Dessa kan både bli företagare eller bli politiker, med livsuppgift att ta hand om de svaga osv. Men knegare är knappast målet

Nåt hundratusental medborgare? Dessa ÄR med stor sannolikhet i vissa fall ytterst kapabla. Einstein och Wittgenstein kom från rika familjer och har varit ytterst användbara för mänskligheten. Kort, att vissa slipper mödorna för den stora majoriteten ger möjlighet till eftertanke.

Men tar vi Palme och Reinfeldt, och, för att ta en i flocken, Gardell, alla från dessa hundratusen, så har de haft väldigt mycket åsikter om nationell moral. Och då blir det, i min mening inte så bra, då några få gör sig till samvetsspråkrör.

Lite vad jag fiskar efter - direkt demokrati kan vara bra för vissa frågor men inte för andra. Tror inte man kan rösta sig till att hantera billiga kineser och automation men flyktingmottagning. Håller ni med? Kan man i så fall skilja ut vilka i vilken fålla?

Först tänkte jag lästa tråden, men insåg att det inte gav något.
Så jag svarar på din frågeställning, från mitt perspektiv instället.

Det finns olika tillstånd i ett samhälle. Saker funkar - men ingen vet varför.
Saker funkar inte - ingen vet varför.

Så hur ska man resonera politiskt för ett samhälle?
Jag jobbade en gång på ett tryckeri. Där fanns det något som kallas kollator.
Det var en maskin där man montera 5 olika pappersrullar, med tryck och hål osv.
Dessa rullar ska sedan sammanfogas med limm, och klippas. Med papper så är det så att det är ett levande material.
Det gör att det svänga, det kan krympa, det blir olika beroende på temperatur och fuktighet. Det kan ha påverkats av tidigare körning i tryckmaskiner.

Så att få denna process att funger, med olika valsar, kugghjul, drag och styrningar blir ett helvete.

Då är det så att kunskap och utbildning är bra om dels hur dem mekaniska maskinen fungerar och dels hur papperullar fungerar.
Men ska man vara ärlig så hjälper det i praktiken inte alls. Det är erfarenhet av att om jag skruva på denna ratten här osv. Som får processen att funka.
Det hela är ett system där teorin, i teori hjälper. Men där utfallet och erfarenheten av som kan göras och när det ska göras, övertrufar allt.

Vad vill jag ha sagt med allt detta. Jo, alla filosofer, allt skrivander av böcker, allt funderande och debatterande. Alla ideologier osv.
Det kan vara så att de snarare förvillar än leder oss framåt till något som fungerar bra.

Därför värdesätter jag praktisk erfarenhet av försök, betydligt högre än teoretiska resonemang.

Så steg 1 blir alltså. - Samla på praktisk erfarehet av vad som funkar.

Sedan måste man veta vad ska vara målet med allt.
Man kan aldrig komma fram till något bra om man inte vet vad målet ska vara. Att göra som många politiker gör nu, att man installerar en policy, och sedan ser vart den leder är totalt tokigt.

Vet du var du ska, så ser du både om du är på rätt väg. Samt att du ser omedelbart vad som behöver göras för att nå dit.

Så steg 2 - Definerar ett mål. Och inför målstyrning. Och det ska vara kronkreta mål. Inget tjafas om "kul, roligt och lika för alla"
Så hur kul. vad är roligt och vad menas med "lika för alla" Det är först då som du upptäcker hur totalt oening alla människor är om allt.
Det är därför som politiska partier inte vill vara konkretag, det pratar om målsättningar och övergripande mål. Som alla kan skriva under på. Men i egentligen så är det så att alla har olika teorier både om vad det är och hur det ska göras.

Steg 3- ta hänsyn till människans egenskaper.

Det första man ska veta när man bygga ett samhälle är att människan är ett "svårt djur". Dels är vi för korkade för att göra något bra. Och dels är vi för smarta för att inte försöka. Vi kan dominera miljö och planeten.

Man skulle kunna se oss som planetens ogräs. Stark överlevnadsförmåga, på bekostnad av alla andra växter. Vi suger upp all näring och vatten, samt sprider oss ohämmat, tills allt annat är dött.

Den viktigast egenskapen för steg 3, är att ta hänsyn till hur människan, som individ vill leva.
Och i förlängningen vilka grupper hon tillhör. Främst då etniska grupper. Men även vilka värden och värderingar hon har.
Här är det viktigt att hålla allt för olika tankar om hur vi ska leva, skillda.
Så delar på grupper som aldrig kommer att komma överens.
Det sker, och har skett naturligt i historien. När två etniska, politiska, eller regligösa grupper. Har levet sida vid sida länge. Och spänningarna har nått stormstyrka. Så kan inbördeskrig utbryta.

Alla problem löses naturligtvis genom att, inför steg 3. Du delar på dessa grupper rent fysiskt och juridiskt.
I praktisken så delar man länder eller en grupp flyttar. Sedan blir det lungt, då alla kan få leva efter de lagar och regler som de vill.

Steg 4 - Balasera krafterna.

Inget är beständigt, det finns hela tiden krafter som är i rörelse. Så politiska system kan enbart balaseras genom att aktivt både öka och minska. Eller förändra dem ständigt.
Men något kan jag skriva om de - ismer som finns och vad som inte bör göras.

Ska vi ha en stor stat som fördelar och funderar på vad som ska göras. Kallas även för kollektivism. Är grundpelaren i socialism, nazism och kommunism.
Nej, detta pga att det blir ett självspelande piano.
En stat vill alltid har mera makt, pengar och inflytande. Orsaken är den att, de som jobbar där. har sin lön. Därför ser de alltid ett enormt behov av att utöka sin egen verksamhet.

Problemet är att man stryper det som verkligen alltid fungerar bra. Och det är människan frihet och självbestämmande.
Det som definerar högern. De låter människor bestämma mera själva över, sina pengar eller annat.

Problemet med kollektivism är att du får en korrupt maktperson som vill bestämma över dig. Och det blir aldrig rättvist.
Tänken kollektivister har är att, genom debatt i media och tjänstemän kan se se till allas bästa. Så klarar staten att göra bra och rättvisa bedömningar.
Det har aldrig fungerat och skapar bara frustration och människor som skriker och klagar för att bli hörda.

Så minska stat och kommun så mycket det går. Samma spelregler för alla företag, småföretag och privtpersoner.

Steg 5 - ekonomiska systemet.

Här handlar det om näringarna. Vilket ekonomiskt system. Ganska enkelt. Välj en marknadsekonomi, men begränsa bankerna ganska hårt.
Samt se till så att individen både har morot och piska.
-
Detta får räcka med text så länge.

På ett naturligt sätt kanske? Hade våra politiker haft mer personligt ansvar eller varit mer del av det folk de styr över, hade de kanske fattat bättre beslut. Att besluten inte påverkar dem nämnvärt, ligger troligen till stor del till grund för samhället utvecklats i en negativ riktning.