Hur borde egentligen stater av idag styras?

En sån här underbart metafysisk fråga som de flesta skyr som pesten att diskutera, men som de flesta nog egentligen är väldigt intresserade av. Det har ju gjorts försök genom tiderna, Platon, Marx, Hegel och andra. Många pratar för demokrati, för liberalism och att det fria kapitalet skall styra. Medan andra hellre ser att saker skulle fungera bättre om de styrdes centralt.

Vågar någon? Kan vi istället för att ställa oss i varsitt bås och argumentera för någon ståndpunkt tillsammans diskutera oss fram till något som skulle kunna vara en gissning på vad som är bäst.

Man kan ju börja med ansatsen att ett socialliberalt, hyfsat sekulärt land som Sverige är en utmärkt role model på hur andra länder i världen borde bete sig?

Nationalsocialistiskt inspirerat av t.ex. Cicero och andra stoiker. En kombination av kapitalism och socialism med folket som främsta prioritet.

Helt kort, vilka modifikationer på Sverige, utgående från hur det ungefär fungerar nu, skulle behöva göras för att uppnå ett sådant system?

Schweiz verkar funka bra. Bort med EU i alla fall. Känns som delstater i USA har delvis större beslutanderätt än medlemsländerna i EU, eller är det våra politiker som fullständigt underordnat sig Merkel.

Stater borde inte finnas låt hela Jorden förenas och bli Ett och låt mig styra så kommer det bli bäst.

Det är ingen slump att det finns olika partier. Människor tycker olika och kommer alltid att tycka olika, så hur en stat ska styras beror på vem du frågar, det finns inget rätt svar på den typen av frågor.

Några säger si, andra säger så
Några säger stopp när andra säger gå
Några säger blå, andra säger röd
Några säger liv när andra säger död...
https://www.youtube.com/watch?v=5RxtE4FG8Dg

Edit: Majoriteten av befolkningen är inte smartast men en demokrati styrs med hjälp av majoriteten, detta gör mig tveksam till att demokratier verkligen är det bästa, kanske man borde börja med någon form av IQ-test som både politiker och väljare i en stat måste bli godkända på för att få till bästa möjliga styre.

Det blir svårt att diskutera, eftersom många håller så hårt fast vid det förflutna. Vad avser statsskicken och deras respektive legitimitet utgör vår historia en gravgård av dåliga system, inklusive samtidens liberaldemokratiska parlamentarism. Låt mig därför introducera teknologin och den kunskapsbaserade, diversifierade ekonomin som vägledande principer.

Internet- och mjukvarurevolutionen har hittills medfört en kraftfull decentralisering av staten på alla områden, även om sjukvården fortfarande är i behov av ett stort antal mänskliga anställda. Med vidareutvecklingen av AI -- med tillhörande algoritmer och felrättande koder -- skulle mycket av vägnätet, flygtrafiken, energiförsörjningen och även sjukvården skötas helt utan människohand. Staten (centralenheten för politiskt beslutsfattande) blir i det läget lika överflödig som massmänniskan och AI-nätverkets ansvarsområde kan växa till att omfatta kontinenter och möjligtvis mer därtill.

Det innebär att en handfull aktörer står som juridiska ägare till den programvara och de algoritmer som sköter vår vardag -- och de kommer inte att göra det gratis. Vi rör oss därmed mot samhällsklyftor bortom något som hittills skådats i vår historia, där en handfull innovatörer och entreprenörer står för summan av alla produktionsmedel. I ett kliv befrias jordklotets miljarder från arbetets ekorrhjul, men samtidigt görs de helt överflödiga. Tidigare har den obildade och intellektuellt begränsade massan kunnat användas som bönder, soldater av låg rang eller enkla industriarbetare, men den automatiserade framtiden har ingen plats för dem. Basinkomst blir då ett naturligt sätt att dämpa/döva/söva deras upprorsiver och eventuellt få dem att inrikta sig på personlig utveckling: meditation, artisteri, hantverk m.m. Med staten/centralenheten ur vägen kan samhällen klumpa ihop sig spontant och bilda direktdemokratiska anslutningar, samtidigt som AI och allestädes närvarande algoritmer sköter ekonomi, vatten- och energiförsörjning, servrar osv.

I övrigt bildas frivilliga och friflytande elitsamhällen efter den modell som just nu utvecklas av Peter Thiel (se The Seasteading Institute). Dessa sköts i stort sett i enlighet med den spontana ordning och kontraktsrätt (private law society) som står att finna i Hans-Hermann Hoppes Democracy: The God that Failed.

Vid fullbordan av dessa steg har en postnationell och poststatlig planetarisk ordning infallit, en ordning vars möjligheter till civilisatoriskt avancemang är obegränsade.

Digital direktdemokrati, ekonomisk grundsäkerhet i form av medborgarlön, kontrollerad invandring, yttrandefrihet på riktigt (fri från lagen om HMF), företagsvänligt klimat osv.

Konformism, nepotism, paternalism, ofantlig sektor, överstatlighetsvurm, en skola i fritt fall, okontrollerad massinvandring, laglösa förorter & Europas våldtäktshuvudstad. Nja, det finns nog bättre exempel. Rent spontant kommer jag att tänka på Schweiz.

Lite blandat har kommit in. Schweiz har nämnts ett par gånger. Direktdemokratin och ett fjärmande från EU och antagligen också den fria rörligheten.

Sverige ses som inte så optimalt för tillfället. Offentlig sektor, Flyktingproblematik, Skola osv.

Diaz framför modellen där robotarna tagit över och människorna odlar sina personliga intressen (påminner rätt mycket om Marx beskrivning av proletariatets diktatur). Där man på Nozickskt Utopiamaner har sökt sig frivilligt till olika församlingar där man själv godkänner spelreglerna.

Och människor tycker olika.

Nå, låt oss då göra en liten sanity check på det här. Kan vi se Fukuyamas "End of History" i det här, nån slags endlösung på hur världen skall skötas om? Rosling uttryckte ju ändå vissa förhoppningar, vad det gäller fattigdom och liknande.

Som världen ser ut nu för mej, vid ett första påseende, så blir jag rätt pessimistisk. En miljard muslimer, kan de verkligen konformeras in i nåt av de liberala system vi skissat upp? Tja, kunde de kristna "döda gud", så. Och gudar kanske inte behöver dödas? Men miljöfrågorna, och hur en arbetsmarknad som funkar för typ hela världen skall se ut. Kanske man skall gå tillbaka till nationalstaterna? Det blir lite schizofrent, flera av er vill ha en stark nationalstat typ Schweiz men samtidigt vill många ha stor frihet. Popper skrev i "Det öppna samhället och dess fiender", i sin kritik av Marx, att det var just nationalstaternas gränssättning av den "ohämmade kapitalismen" som gjorde att systemen ändå fungerade.

Hela havet stormar i Arabvärlden och halva Afrika. Och allt fler länder kommer bli konkurrenter om arbetstillfällen, kommer kunna erbjuda tjänster billigare.

Kan någon mer begåvad av mej synkronisera det här till något som kan vara ett bra sätt att sköta en nation framöver? Blir ju lite olika om man ser typ pang bom nu och något på längre sikt.

Jäkligt bra trådstart. Bara som en generell ovetenskaplig observation verkar det som att "västerländsk" demokrati haft hyfsade resultat för innevånarna. Det verkar, åtminstone ytligt, som att vissa "o-demokratiska" stater närmat sig målet om befolkningens välbefinnande.

Kina idag exempelvis. Absolut ingen demokrati men genomsnittskinesen har det bättre nu än någonsin tidigare i kinas historia.

;-)

Det är ju vad Francis Fukuyama förde fram i "End of History", att det kommer gå lite fram och tillbaka men pendla in mot just den här demokratin. Lite blandning av nåt liberalistiskt/socialistiskt. Så pass mycket reglering från nationalstaten så att folk inte far illa eller upplever sanslöst mycket orättvisa, men ändå så att den driftige lyckas.

Det såg i och för sig troligare ut då boken skrevs ett par år efter 90. Nu har vi fått det här globala som ställer till saker, svårt för nationalstaterna att handskas med. Frågan är sedan hur det är med demokratin i den arabiska världen. Den arabiska våren, även om det bar något som uppenbarligen gick lite för fort, men är det ändå en indikation på att den arabiska/muslimska världen kommer att gå samma väg som den kristna? Fundamentalism tycks frodas i en trasig, fattig befolkning..

Kant skrev i "den eviga freden" att det är mäktiga män som startar krig, en demokrati bör vara ett system där de mäktigas våldförande på individerna modereras.

Så jo, det verkar vara bra för befolkningen med demokrati. Men är det också en så pass stark konstruktion så att det motar bort mäktiga mäns makthunger, kanaliserad genom religion, laissez-faire liberalism eller planstyrda stater typ kommunistiska? Tycks ändå så, eller hur?

Alltså: mäktiga män mot den kollektiva längtan efter självbestämmande. För mig verkar det uppenbart att ohämmad kapitalism leder till fascism, men också att ohämmad kollektivism leder till anarki och med ett knäpp med fingrarna till fascismens motpol. Så jag håller med.

Här är hur jag tänker: en individ måste ha inflytande på en skala som har med honom/henne att göra. Men det finns alltid ett problem de aldrig kan åtgärda, vilket är den överordnade samhällsstrukturens "meta" tänkande som kanske inte är till din egen/individens nytta.

En demokratis/autokratis/diktaturs legitimitet kokar förr eller senare ner till om den kan hitta vad individen verkligen vill.

I en demokrati är det rimligen hur man är fri i jämförelse med andra. I en autokrati/diktatur är det hur fri du är mot staten eller monarken. I alla tre kan du vara ekonomiskt fri (kanske tom ha högre grad av det i en diktatur eller autokrati), men ekonomisk frihet är inte samma sak som yttrandefrihet.

I slutänden kommer du att upptäcka att det finns en märkbar grupp som struntar i bägge, som bara vill ha kulturell homogenitet. En annan grupp som är mest bekymrad om ekonomisk frihet och en tredje som bara vill ha yttrandefrihet.

Det här är vad de önskar. De är inte kompatibla önskemål.

Min uppfattning är att det inte ens i princip går att förena de tre och att målet att förena de tre hänger på att acceptera den ena (vilken det än är) och förhandla fram något från de andra två.

Hur tänker du :-)

Lägg ner skitidén med länder och låt städerna sköta sina egna affärer.