En fråga gällande frågan om proffs och amatörer, och som gäller idrotten i stort i Italien även om frågeställningen har sin upprinnelse i fotbollen.
Läs vidare så förklarar jag.
Min fundering har sitt ursprung i diskussionen kring löner inom damfotoboll. Min avsikt är dock inte att diskutera damfotboll. Jag brukar kolla på damfotboll, och håller på italienska lag i internationella matcher. Kan samtidigt tycka att damfotbollen (främst här i Sverige) blivit ett feminstiskt och värdegrundsrelaterat slagträ.
Nåväl, i somras spelades det dam-EM och Sverige skulle möta Italien. Inför matchen rackade en av TV-experterna ner på Italien och menade på att det är orättvist att deras damer inte får vara proffs. Han hänvisade till sin krönika i AB (se länk och citat).
Undrar om han egentligen bryr sig om italienskornas väl och ve - som jag uppfattade det handlade det mer om reguljär ”psykning” (typ egga svenska fans till att heja på sina lejoninnor när de sätter det efterblivna landet på plats), och att visa hur j*kla bra vi i Sverige är på jämlikhet.
I citatet nedan får han det att verka som att Italien befinner sig på samma nivå som Saudi - och så illa är det väl ändå inte..?
Citat:
Vi ska komma ihåg det när vi ser dem spela i morgon. Att de valt sin sport i ett land där kvinnor enligt lagen inte kan vara professionella idrottare (jo, det är sant), med allt vad det innebär arbetsrättsligt, för pensioner och försäkringar.
Kul var att Le Azzurre spöade svenskorna (och den matchen nämndes inte i svensk media dagarna efter förlusten…).
F ö tror jag att om de italienska damerna bara får en bråkdel av svenskors uppbackning skulle de ta sig längre i turneringar och då slå svenskorna 8 gånger av 10 i stället för tvärtom.
I vilket fall så har jag fått uppgifter om att det
i Italien enbart är fyra (4) idrotter som har nån form av proffstatus, och det är calcion, cykling, nån serie i basketen och sen en till idrott (förvisso manliga, men ändå). Hittar tyvärr inte artikeln där jag läste det.
Resten av idrotterna får som jag då tolkar det, inte vara proffs.
Hur idrottsmän i Italien hankar sig fram vet jag inte, en del jobbar inom militär och polis, andra har jobb vid sidan om och en del har väl sponsorer.
Notera att det i den italienska damfotbollen finns
utländska spelarinnor. Och de åker väl knappast ner dit för att jobba extra, och de kan väl heller inte räkna med jobb inom polis och militär. På nåt sätt torde de väl avlönas...
Finns det nån som har kläm på detta med proffsidrott i Italien? Vad ”proffsförbudet” innebär? Och hur löser man behovet av att kunna träna heltid? Kan ju också vara intressant att veta hur det ser ut i andra länder med proffsidrottandet som en jämförelse och sätta det i relation till "anklagelserna" ovan.
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/wqLGG/bank-ett-helt-land-emot-sig--anda-spelar-de