Varför är svenskar så ensamma och deprimerade?

Det sägs ju att stor andel av den svenska befolkningen är deprimerade, tror ni att det stämmer (jag hittar ingen bra källa, men det har ju påståtts i dokumentärer och så)?

Om ja, varför är det så? Är det på grund av ensamhet? Är svenskar verkligen så ensamma som det påstås?

Finns det någonting man kan göra åt det här?

Klimatet i det här landet har satt sina spår på folket. När mörkret och kylan kommer och stannar i 6 månader blir vem som helst deprimerad

För att de flesta som finns runt omkring en är regimlojala PK-svenskar och man trots allt har vissa minimikrav på vem man kan umgås med?

Nej, men en stor anledning är säkert att familjestorlekarna har minskat och urbaniseringen (man flyttar bort från sina orter med släktingar och vänner, den sociala sammanhållningen har luckrats upp om man jämför hur det tidigare var att leva i mindre samhällen där alla känner varandra, jämfört med livet i storstaden o.s.v.), kärnfamiljen luckras upp, folk ägnar sig inte i samma mån åt att gifta sig och förbli gifta livet ut, självförverkligande kulturen visavi tidigare, mer kollektiva, gemensamma nöjen, aktiviteter och föreningsliv, ny teknik som gör att allt mer kan konsumeras ensam i hemmet (TV, radio, vhs/dvd, tv-spel, datorer, internet o.s.v.). Ja, även själva välfärdssamhället, där sjuka, fattiga m.fl. ska tas hand om offentlig verksamhet, istället för av släktingarna, innebär både en uppluckring av de sociala banden och de pliktkänslor människor har för varandra. Det finns säker ytterligare en rad förändringar i samhället som eventuellt har lett till ökad social fragmentisering och ensamhet.

Men i mitt fall är och förblir den största anledningen ändå min enorma hjärna och begåvningsnivå, möjligtvis förstärkt av att jag är lite autistisk, samtidigt som de flesta människor runt omkring mig är gravt efterblivna, psykotiska och fanatiskt regimtroende svenskar. De har gått från att framstå som helt obegripliga och deprimerande till att de nuförtiden äcklar mig till den grad att jag inte längre tål dem och har börjat undvika dem. Inte för att jag i regel har varit socialt ensam under mitt liv, men jag har känt mig ensam även när jag är mitt bland vänner, kelar med kvinnor till höger och vänster o.s.v.

Allt handlar om vädret, det handlar inte om att det blir mörkt och kyligt, många tycker det är mysigt.

Det handlar om att folk slutar gå ut, man vill ta sig från punkt A till punk B så fort som möjligt.
Man står inte ute och grillar, badar, solar, raggar, joggar osv.

Därför är det så sliskigt i t.ex Spanien/Brasilien, alltid varmt, alla är ute hela tiden, alla visar mycket hud, alla får mycket D vitamin, man kan bara sitta på en bänk i flera timmar, det är bara att "gå ut".

Jag tycker inte att vi är deprimerade.. men låga när det gäller viktiga saker i livet

Samhället och vi spenderar tid på så mycket onödigt enligt maj... pengar tar all tid o kraft.
Det är som att vi lever för pengarna och inte tvärtom. (Tror ekonomiska tänket är grunden för många problem i våra liv)

Svensken har två personligheter, en för vintern och en för sommaren. Man ser förändringen hos människorna när dagarna blir ljusare och värmen kommer tillbaka. Uteserveringarna är fulla, parkerna likaså, folk är betydligt gladare och söker mer kontakt än till exempel i november/december.
Svensken älskar sol och bad, därav alla svenskar som reser runtom i världen året runt men framför allt när det är kallare hemma. Det handlar helt och hållet om vädret.

för alla inte kan få flickvänner. I andra länder är det förutbestämt vem man ska gifta sig med.

Den största gruppen deprimerade är kvinnor över 35. Och dom blir bara mer deprimerade ju äldre dom blir. Detta har ökat allt sedan 70-talet i takt med att kvinnorna kommit ut på arbetsmarknaden. Beror naturligtvis på att dom lurats på ett liv dom varken är anpassade för eller vill ha. Dvs vara ute och förvärvsarbeta...
Det här sådant vi vet och forskarna är överens om.
När det gäller solljusets påverkan vet vi inget. Vi har inga referensgrupper att jämföra med (nej, det måste vara samma människor...man kan t.ex. inte jämföra med negrer som bor i sahara då dom har allt för låg IQ)

Det finns nog många aspekter till det här, men jag till viss del att det "moderna samhället" inte endast för goda saker med sig.

Människan är till syvende och sist ett flockdjur som behöver interaktion med andra människor. I dagsläget har vi mer och mer bytt ut interaktionen människa-människa till människa-dator.

Detta leder bland annat till att det är fler som lever i singelhushåll. Att tillgodose sina sociala behov i den digitala världen kan bara räcka så långt. Digitala tjänster bör komplementera de basala behov vi har, inte ersätta dom.

Exempel på bra tjänster: Tinder
Exempel på dåliga tjänster: Facebook

Tinder möjliggör att träffa andra människor. Facebook handlar mest i dagsläget om att visa upp en orealistik sida av sitt liv som gör att vissa andra upplever sina egna liv som sämre.

Ett helt digitalt samhälle gör det förvisso effektivare, men det är inte något som kommer att gagna den mentala hälsan hos folk i allmänhet.

Till er som påtår naturen orsakar "depression" osv .. ljus o kyla har inget direkt allmänt med det o göra.
Är man nordbo från norr så anpassas man biologiskt och mentalt till mörker o kyla mm.

Jag kan uppleva ångest när solen gassar på sommaren likväl som ngn annan gång.

Filosofi --> Psykologi: allmänt
/Moderator