pv som är obekväm med att träffa min familj

oj många svar...alltså ja det känns orättvist att vi alltid träffar hans familj så ofta men han vill aldrig träffa min..man får väl ställa upp för varann även om man tkr det är lite jobbigt, är ju inte så himla ofta vi besöker dom liksom..oftast är jag själv. Jamen jag vill väl såklart ha med honom så min familj får träffa honom, det vill dom ju...vill inte att vi ska ha varit ihop typ 10 år sen och han träffat min familj 5 ggr på 10 år....han är min familj också och vill ju helst åka tillsammans med honom.

Visst kan vi göra dagsutflykter men tycker det är lite långt för bara en dagsutflykt...och jag har föreslagit hotell hos min syster men det verkade väl inte så intressant heller. Vi måste inte umgås med dom hela tiden heller, vi kan ju åka iväg själva och hitta på saker. Blir bara så trött på att det alltid ska va såhär. Jag skulle ju kunna vägra att träffa hans familj men hur skulle det bli? Jag vill väl kunna ha en bra relation med dom om jag är tsm med honom samma som jag vill att han ska ha en bra relation med min familj, jag skulle aldrig vägra för jag är inte sån..jag ställer upp för honom, men visst vi behöver inte bo kvar då eftersom dom bor i samma stad, men vi gjorde det en gång i hans föräldrars sommarstuga och det var inga problem för mig direkt. Som sagt så blir jag bara sur och känner att han får fan ställa upp.

Det är inte frågan om mm-rättvisa, det går inte. Men om man håller en någorlunda
rättvis fördelning så behöver inte den ena känna att det bara är en som ställer upp för den andre.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det inte alls ovanligt att man träffar mannens familj jätte-
mycket, men sedan så finns det noll intresse för att ställa upp tillbaka. Jag har varit
med om samma sak, och till slut så sade jag ifrån när vi jämt och ständigt skulle till hans familj.
För visst vill man att det ska vara någorlunda rättvist! Något annat som är klassiskt är
att mannen sitter alltid och pratar med de andra, medan kvinnan hjälper till med disken. Och
hur ofta är det tvärtom?

Tyvärr så måste man ibland sätta gränser, och det leder ofta till tjafs. Men det är inte alltid som
man känner för att hälsa på hans familj, men man gör det ändå. När det sedan är tvärtom, då
är det tvärnit. Och det är ganska så frustrerande.

tycker inte det är så jättekul heller att behöva tala om för min familj att: nej men han vill inte träffa er, eller han är obekväm med att sova över...
Familjen är väldigt viktig för mig..

Hejsan, Jag skulle behöva lite råd från er angående mitt problem. Min kille och jag har varit tillsammans i ett år nästan precis. Vi kommer från olika städer i Sverige och jag träffade honom för att jag flyttade dit han kommer ifrån pga studier. Nu är det så att han är så obekväm med att träffa/åka och hälsa på min familj..eftersom hans familj bor där han/vi bor men min familj bor där jag kommer ifrån (ca 2h bort), så då måste vi ju åka dit och stanna över en helg eller så. Krävdes ganska mycket tjat och tjafs innan han väl följde med förra året som var första gången, men det gick jättebra och han tyckte det var kul och gillad min familj. Nu i sommar så ville min syster som bor på ett helt annat ställe i sverige med sin man (ca 7h bort), att vi skulle komma och besöka dom i sommar. Men nu börjar han krångla om det igen...han tycker det är obekvämt att bo med dom ett par nätter för att han inte träffat hennes man någon gång och min syster bara ett par ggr. Han blir obekväm att prata om det och det känns verkligen som jag får tvinga honom...Jag vet inte vad jag ska göra?
Det är ju min familj..och eftersom hela min familj ej är samlad i samma stad som vi bor i så måste man ju åka runt och bo kvar ett par dagar liksom....det får han ju fatta, blir så irriterad att han varje gång ska krångla när det börjas prata om att besöka min familj.... Vad tycker ni jag ska göra?
Jag har tagit upp det ett par gånger och sagt att det betyder mkt för mig och att det bara är att följa med typ..han borde ställa upp för mig. Klart att dom vill att han också följer med liksom. Jag skulle ställa upp för honom om fallet var tvärtom. Och att spärrarna nog kommer släppa (som det gjort tidigare) efter några timmar/nån dag. Sen har jag full förståelse också för att han tkr det är lite obekvämt att bo med "främmande" folk men det är ju skillnad på främmande och främmande, är ändå MIN familj.

oj många svar...alltså ja det känns orättvist att vi alltid träffar hans familj så ofta men han vill aldrig träffa min..man får väl ställa upp för varann även om man tkr det är lite jobbigt, är ju inte så himla ofta vi besöker dom liksom..oftast är jag själv. Jamen jag vill väl såklart ha med honom så min familj får träffa honom, det vill dom ju...vill inte att vi ska ha varit ihop typ 10 år sen och han träffat min familj 5 ggr på 10 år....han är min familj också och vill ju helst åka tillsammans med honom.

Visst kan vi göra dagsutflykter men tycker det är lite långt för bara en dagsutflykt...och jag har föreslagit hotell hos min syster men det verkade väl inte så intressant heller. Vi måste inte umgås med dom hela tiden heller, vi kan ju åka iväg själva och hitta på saker. Blir bara så trött på att det alltid ska va såhär. Jag skulle ju kunna vägra att träffa hans familj men hur skulle det bli? Jag vill väl kunna ha en bra relation med dom om jag är tsm med honom samma som jag vill att han ska ha en bra relation med min familj, jag skulle aldrig vägra för jag är inte sån..jag ställer upp för honom, men visst vi behöver inte bo kvar då eftersom dom bor i samma stad, men vi gjorde det en gång i hans föräldrars sommarstuga och det var inga problem för mig direkt. Som sagt så blir jag bara sur och känner att han får fan ställa upp.