Gjorde ju en
genomgång av herrarnas träningsgrupp 1 för ett par veckor sedan och utlovade båda då och för några dagar sedan en uppföljning med damerna, så här kommer den, lite försenad:
Ebba Andersson har på de flesta sätt haft en alldeles strålande säsong. Tagit rejäla kliv i synnerhet i den klassiska stilen där hennes tidigare svaghet, stakningen, nu är på världscupnivå. Har också fått upp snabbheten lite, vilket märks resultatmässigt när hon kör sprint på lite lägre nivå (skandinavisk cup, SM). Lyckades också väl med formtoppningen då hon gjorde säsongen bästa lopp på skiathlonen i OS, hennes stafettsträcka var också den bästa "femman" hon gjort i karriären vågar jag påstå. Till nästa säsong hoppas man väl på nya kliv och att hon tar tag i fristilstekniken lite mer. Helst inga nya skador, även om hon visat att det inte stör hennes utveckling alltför mycket (å andra sidan kan man ju spekulera, hon kanske hade varit bra mycket bättre utan skadorna).
Anna Dyvik började säsongen trögt. Varken Gällivare eller Ruka var några framgångssagor direkt och skandinaviska cupen strax efter jul i Piteå var också svag. Därför lite överraskande att hon fick åka till världscupen i Dresden veckan därpå, men då gick det bra med första finalplatsen i karriären. Det kunde man ju lätt avfärda i och med att det var en stadssprint, men det var då säsongen vände (resultatmässigt). Hög nivå efter det då hon tog sig till minst semi varje gång. Distansloppen lite sisådär dock, inga tydliga tecken på framsteg. Totalt ändå en bra säsong som lovar mer för nästa.
Hanna Falks säsong består väl av två delar, före jul dålig, efter jul riktigt bra. Säsongen inleddes förvisso förtroendeingivande i Gällivare, men efter det gick det inte alls bra i november och december. Nu plockade hon visserligen poäng i typ alla lopp hon gjorde, men för Falk är väl förväntningarna att hon ska slåss om pallplatser i sprintarna och det var hon inte nära i de tre tävlingarna i världscupen innan jul. Sen vann hon direkt i Dresden, första segern på 8 år, och sen rullade det på på ungefär samma nivå som vi såg ifjol, kanske lite spetsigare till och med. Trist på OS dock med missad medalj och återigen utanför alla stafettlag. Distansåkandet har dock inte varit särskilt imponerande, utan att det för den sakens skull finns någon utanför träningsgrupp 1 (och Kalla) som gjort det bättre. Som helhet får man ändå säga att säsongen varit lyckad när Falk återigen, efter 8 långa år, är en vinnare i världscupen, två gånger om dessutom.
Anna Haag har ju aviserat att hon slutar men måste ändå vara med i en utvärdering. Riktigt trist säsong tyvärr, en ofrivillig kort formtopp kring TDS där hon ändå inte imponerade något särskilt. Femteplatsen var bra (dock med hjälp av Harsem som startade 30 sek innan men ramlade rejält vilket gjorde att Haag fick häng) men följdes inte upp på samma nivå, även om hon var bättre än övriga deltagande svenskor under TDS. Övriga säsongen inget att hänga i granen alls, och OS var en katastrof. Högst sannolikt övertränad och ett tråkigt slut på en fin karriär.
Sofia Henriksson har haft en ännu tristare säsong. Eller hon har snarare inte haft någon säsong överhuvudtaget. Tävlade i Gällivare och Idre innan jul, med måttliga resultat, inget sedan dess. Har ju haft en hel del skadeproblem och det senaste (?) man hörde var väl revbensskada, vilket också antyds hänga ihop med överträning. Får se vad som händer här till nästa säsong.
Ida Ingemarsdotter är Ida Ingemarsdotter. Stabil i sprint, nästan alltid minst semi, men räcker inte till mot de allra bästa. I distansloppen ligger hon någonstans 10-30 oavsett stilart och längd. Det innebär ju att hon har få överkvinnor i Sverige och typ tas ut i vilken 6-mannatrupp som helst till vilken världscuptävling som helst, men spetsen finns inte riktigt. Därför inte alls givet att hon kommer få köra något på VM kommande säsong när det bara är fyra till varje lopp. Kanske är tremilen största chansen!? OS blev förresten ett misslyckande, en av de sämsta sprintarna för året och uselt distanslopp, sämsta för året. Tredje mästerskapet på raken som inte formen riktigt finns där, dags att begrava att Ida är en mästerskapsåkare? Allt som allt en hyfsat stabil säsong men det börjar nog slutta lite nedåt, om än inte särskilt mycket (än).
Stina Nilsson lyckades med sitt stora mål, alltså är säsongen lyckad. Typ. Ser man till helheten är det ju trist att hon återigen inte kan vinna sprintcupen, och sen finns det inte mycket som tyder på att distansåkningen förbättrats... förutom då OS. Inte bara tremilsbronset, får nog ändå säga att femman mot Björgen var riktigt vass även om det gick åt helvete på slutet. Väldigt tydligt när man kollar på säsongen att det bara var OS som spelade roll, allt annat bara uppvärmning eller nedjogg. Till nästa säsong hoppas vi väl på mer fristilsfokus (vilket känns givet) och personligen ser jag gärna att hon satsar mer på hela säsongen igen likt det var 16/17, även om det riskerar att kosta medalj på VM. Tycker bara det är tråkigt att alla våra åkare "bara" ska vara mästerskapsåkare, i Stina har vi ju faktiskt en som skulle kunna slåss högt även i totalcupen.
Jonna Sundlings säsong påminner om Falks och Dyviks, skralt innan jul, bättre och bättre efter det även om hon tog ännu längre tid på sig att komma igång. Men som hon gjorde det på sluttampen, både Falun och SM var strålande, resultatmässigt såväl som intrycksmässigt. Att åka snabbare än en medaljjagande Kalla på fem fritt... det är inte många som kan skryta med. Är man generös kan man ju säga att även början av säsongen hade ljusglimtar i och med att hon klarade kvalet i Ruka, första gången i klassisk stil. Sen har hon lyckats hålla sig frisk denna säsong också, bara en missad tävlingshelg (Davos), och hittills 29 tävlingsdagar gentemot bara 18 föregående säsong. Förhoppningsvis kan hon starta nästa säsong på en klart högre nivå än hon startade denna, vågar inte riktigt hoppas på lika bra som nu i slutet, men det (och lite till?!) får komma till VM sen. Åker hon som i slutet är hon medaljhopp i sprinten och högaktuell för stafetten.
Linn Sömskar har haft en säsong där inte så mycket hänt. Står väl kvar på ungefär samma nivå som förra, lite bättre världscupresultat i år, men betydligt sämre i minitourerna under världscupen än förra. Lite besviken får man väl vara, hon lyftes väl tillsammans med Haag som dem Grip inför säsongen trodde skulle vara bäst denna säsong sett till hur de varit tidigare. Hänger löst i träningsgrupp 1 men kanske räddas av sin femteplats som ju också kom på VM-banan. Till nästa säsong är det väl just dit hon bör sikta också, den sprinten kan ändå passa bra, men tufft att ens slå sig in i sprintlaget.
Emma Wikén börjar man tyvärr lessna lite på. Ytterligare en säsong utan att vara i närheten av den nivån hon hade ett tag för 4-5 år sedan. Det är tyvärr varken särskilt spetsigt eller stabilt, inga riktigt bra resultat (t.o.m Haag lyckades ju komma femma en gång denna usla säsong) men tyvärr en del lopp utanför topp 30. När hon tävlar utanför världscupen mot andra svenskor har hon inte övertygat en enda gång denna säsong, tvärtom snarare. Gjorde hyfsat ifrån sig under TDS, det är väl säsongens ljusglimt, men TDS en OS-säsong väger inte jättetungt. Hänger absolut löst också i träningsgrupp 1. Får se om det blir något med skidskytte istället som hon uppges fundera kring.
Så
totalt sett ingen katastrofsäsong som för herrlaget, verkligen inte. Största stjärnan i gruppen lyckades med sitt mål, största (?) talangen utvecklades rejält, en tidigare juniorstjärna hittade sent omsider en ny nivå, en tidigare vinnare hittade tillbaka till den översta platsen på prispallen och hyfsat stabilt på ett par av de äldre. Ingen succé heller när man misslyckas så med Haag, och ingen superform på OS heller på flera av resenärerna, även om motsatsen som sagt också fanns. Gott och blandat.
