Längdskidsäsongen 2017/2018

Kalla helt givet förstaval för att optimera guldchansen. Risken för strul och taktikmissar finns visserligen alltid när hon är inblandad men det väger mycket lätt gentemot hennes kapacitet i OS-form.

Flera intressanta namn som nämns (även om sådana som Öberg och Nordström givetvis är helt chanslösa att haka på Weng eller Björgen i full OS-form) och man slås av att det svensk skidåkning på damsidan mår mycket bra.

Well, dessvärre kan man inte säga samma sak på herrsidan. Ett tredje raka stafettguld känns hyfsat långt borta, om inte de yngre tar osannolika kliv i utvecklingen.

Vad väljer ni? Herrarna tar tredje raka eller Stina spurtslår Björgen i damstafetten?

Herrguld.

Men ja, nog känns det tyngre där även om det kan bli hyggligt med maxklaff i utveckling på vissa. Svårt att se det inte bli en ren duell mellan Norge och Ryssland till OS. Även om vi mot förmodan skulle hänga med till fjärde så är det Ustiugov och Krogh (lillchans på Northug) som Calle ska tampas med. Och Calle tror säkert att uppgörelse på upploppet är hans största chans...

Är det nu stafettsnacket börjar alltså?

Att köra Ida är som att dra ett kort ur en kortlek och hoppas på kung, det finns en chans för succé men den är långt ifrån stor. Vill absolut inte se henne åka den riktiga stafetten, eventuellt teamsprinten beroende på form och liknande. På herrsidan känns det uteslutet med två sprinters med tanke på vilken utveckling grenen har tagit de senaste åren.

Att se Hellner defilera i mål med en flagga för tredje OS-stafetten i rad hade gjort alla andra lopp underordnade skulle jag säga.

Frågan är ju hur herrstafettlaget ska se ut.

xxx-Burman-Hellner-Calle

Så ser väl troligen de tre sista sträckorna ut.

Richardsson lär nog inte komma upp i samma nivå som tidigare. Hans säsongsavslutning från och med OS 2014 var ju magisk. Visserligen skulle nog ändå hans "formtopp" under Sverigehelgerna förra säsongen räcka till en plats i laget.

Jag hade hoppats att Jönsson skulle försöka sig på någon klassisk distanssatsning nu i slutet av karriären, men han verkar vilja satsa vidare på sprint. Annars har han inte gjort bort sig de gånger han har fått köra förstasträckan.

Vad har vi där bakom?

Oskar Svensson, Axel Ekström och Viktor Thorn - inget som skrämmer någon direkt.

Man får ju ståpäls (för att citera Gunde) när man tänker på stafetten 2014. Ett lag bestående av tre individuella medaljörer och Lord Nelson i superform. Riktigt där känns det inte som vi kommer vara den här gången. Vi får hoppas att vi hänger med och att Calle överträffar sig själv på sistasträckan.

Damlag.

Kalla given Stina också.

Tuffa barnor föredrar jag Haag och Ebba

Snabba barnor Ida och Falk

Utmanare Jonna S. Anna Dywik

Kul o se hur alla unga har utvecklats till i år.
En som borde bli bra i staffet är Jonna S.
Om hon bara k6nde utvecklas sin vinnarskalle och inte vara för snäll och försiktig i spåret.

Jaså, det är dags nu!

Tror vi kommer anse Haag som given också vad det lider. Och även om Ebba inte är som bäst på 5km (Johaug-light) så är det nog fördel henne på ren kapacitet. Förutsatt en rimlig utveckling. Tror hon kunde bättre än 50 sek (eller vad det nu var) efter Jacobsen på VM redan förra säsongen med precis toppform. Björgen chanslös mot Stina. Blir bra det där.

Herrarna ja. Blir mycket tufft. Och även om vi är med på tredje med Hellner vs Sundby så är det inte svårt att se scenarion där han släpper Sundbys rygg. Men vi kämpar.

Vadå, vi är faktiskt i början av oktober och det är mindre än två månader tills säsongen drar i gång. Skulle det vara för tidigt för att börja spekulera kring hur lagen ska formeras i Pyeongchang (9-25 februari 2018)? Kan det nånsin vara för tidigt för stafettspekulationer? Tycker du rentav att vi ska låta säsongen börja först innan vi tar ut lagen?

Stafettspekulationer är det finaste som mänskligheten och Flashback har att uppbåda. Just saying ...

Ska man försöka sig på en sprintstafettrankning eller två. Åkarna i den ordning har tycker de är givnast. Damerna först.

1. Norge (Falla, Björgen, Weng, Östberg, Jacobsen)
Det vimlar av folk som håller världsklass i både sprint och distans och även med ett par borta kan man ställa flera guldlag på startlinjen.

2. Sverige (Nilsson, Kalla, Falk, Ingemarsdotter...)
Har i Nilsson den allra bästa avslutaren. Drömlaget är tillsammans med Kalla i sedvanlig mästerskapsform, att för första och kanske sista gången sätta ihop våra två bästa genom tiderna (när deras kariiärerer är slut i vart fall). Sen finns det alternativ i massor därbakom

3. USA (Diggins, Bjornsen, Randall)
Diggins rär världens bästa på distansen utanför norden. Bjornsen visade i Toblach och i diverse sprintkval att hon kan åka kort fristil. Randall tog individuell medalj på VM. Knepigt val.

4-6. Ryssland (Matveeva, Belorukova, Sobolena)
Finland (Pärmäkoski, Laukanen, Niskanen, Mononen)
Tyskland (Ringwald, Herrmann, Fessel, Carl)
VM-tvåorna går nog mer plus i fristil på Matveeva än minus på Belorukova. Både Finland och Tyskland hoppas nog på hjälp från skidskyttet för att skapa det riktigt vassa medaljlaget. Om inte Finland får loss Laukanen kanske Pärmäkoski ska vila sig till tremilen. På tal om skidskyttet har man bara stafetter sista veckan, vilket gynnar åtminstone Finland här.

7-9. Schweiz (Fähndrich, Siebental, Graaff)
Slovenien (Cebasek, Lampic, Fabjan)
Italien (Debertolis, Vürich, Brochard)
Skapliga lag som en bra dag enkelt ska ta sig till final och kanske kan hota något av lagen ovan. Men knappast 4 av dem och ta medalj.

10:e lag till final ser jag inget. Kanske blir det Polen om Jaskowiec kommer tillbaks, tillsammans med Kowalczyk. Gissar annars på Tjeckien om Novakova kommer tillbaka efter en svag säsong.

Och så herrarna

1. Norge (Northug, Krogh, Kläbo, Glöersen)
Känns som vanligt att Norge har mängder av åkare som håller världsklass på sprint och distans. Men minns på VM där man till slut fick ställa upp med en formsvag Iversen i laget som förstörde allt. Både för sig själv och för Finland.

2. Ryssland (Ustiugov, Larkov, Bolshunov, Retivykh)
Letade och letade efter ett tydligt alternativ till Ustiugov och fastnade för Larkov. Även U-23-giganten Bolshunov har de kvalitéer som krävs. En mer renodlad sprinter är Retivykh som vann dubbelt på för-OS.

3. Sverige (Halfvarsson, Hellner, Svensson, Westberg)
För första gången någonsin tror jag kan Sverige ställa upp med två rejäla distansare i laget, med uppgift att köra skiten ur allt och alla. De har heller inget att spara till den klassiska femmilen. Svensson och Westberg imponerade i Toblach, men på en helt annan bana.

4-6. Italien (Pellegrino, Nöckler, Fabiani)
Kanada (Harvey, Kershav, Väljas)
Frankrike (Gros, Chavanat, Manificat)
Världsmästaren Pellegrino saknar lagkamrater som kan skejta (hur gick det till) har ändå plockat medaljer tillsammans med Nöckler. Sett till vad Fabiani gjorde i Falun kan han vara ett alternativ. Harvey och Väljas vann i Toblach och Harvey är bättre än någonsin. De franska sprintarna har farten som krävs, men knappast uthållighet. Chavanat väggning på sin egen attack i för-OS är närmast klassisk.
https://youtu.be/42ck6U1-5fo?t=1506

7-12. Schweiz (Cologna, Hediger, Fürger)
Storbritannien (Musgrave, Young)
Finland (Hakola, Jylhä, Strandvall)
Tyskland (Bing, Eisenlauer)
USA (Hamilton, Newell)
Tjeckien (Jaks, Kozicek)

Finns ett gäng lag här som kommer slåss om de sista finalplatserna. Flera av dem kan ta ett par knäpp upp i listan men knappast till medalj väl?

Den riktiga stafetten kommer i en statistik-söndag inom en snar framtid.

FIS diskuterar tydligen att förändra tävlingsprogrammet på mästerskapen. Några av de förslag som varit uppe till diskussion är

- ta bort skiathlonen
- införa en jaktstart (15/30) utifrån resultaten i loppet med intervallstart
- ta bort sprinten i klassisk stil och låta sprinten bara gå i fristil och gärna ha med hopp i sprinten
- införa en mixad lagsprint

Inget som är beslutat ännu men kan bli aktuellt inför VM i Seefeld. Som vanligt är det nationerna i mellaneuropa som driver på, jag förstår inte varför de nordiska länderna och Ryssland inte kan visa upp en enad front mot detta.

Jag antar att du (läs; de) menar ytterligare en intervallstart (+jaktstarten) istället för skiathlonen och inte en ren och skär BESUDLING av den intervallstart som finns?

Hoppas inte heller att det ska delas ut medaljer till både intervallstarten och jaktstarten. För det är precis efterblivet.

Att ta bort skiathlonen och ha jaktstart efter det individuella loppet vore en återgång till hur det var för >10 år sedan. Det har jag inget direkt emot, i princip är allt som inte är masstart positivt. Dock visar väl t.ex. jaktstarterna i TdS att det inte är speciellt "rättvist" med en ledare som blir ikappkörd av en grupp som samarbetar och så blir det en spurt som avgör till slut. Men som sagt, det är inte masstart i alla fall.

Vad gäller "sprint med hopp" så undrar man ju vem som kläckt den idén. Knappast någon som lyssnar på de aktiva i alla fall. Men det blir väl "underhållande" kan man tänka, med fall och brutna skidor (och kanske ben och armar också). Det lär knappast bli verklighet, sedan får italienare och schweizare säga vad de vill.

Det sista, att Norden och Ryssland som tillhör traditionalisterna skulle göra gemensam sak är naturligtvis omöjligt eftersom allt måste politiseras och Ryssland demoniseras och helst bannlysas, såväl idrottsligt som politiskt. Fördömer man inte ryssarna är man Putin-anhängare, typ. Norska skidförbundet gick nyligen ut och "krävde" att Ryssland - hela truppen - skulle utestängas från OS i Pyeongchang på grund av dopningsmisstankarna. I det läget känns det rätt långt borta att man skulle jobba ihop för t.ex. återinförande av femmilen i intervallstart och för att motarbeta diverse märkliga påfund söderifrån. Tyvärr.