Erfarenheter av att träffa gamla klasskompisar?

Hur har det varit för er när ni träffat klasskamrater +10 år efter att ni tog studenten? Själv var jag på en improviserad klassåterträff igår och det var en både rolig och märklig upplevelse. Det mest slående var hur otroligt olika människor åldras när de passerat 35 år. Det var även rätt intressant att se att det bara krävdes 10 minuter för att alla skulle falla in i exakt samma roller som de hade förr i tiden.

Låt oss säga såhär...
En liten pojke i sjätte klass som mobbade andra kommer antagligen vara en mobbare på klassåterträffen. Det är dom alltid.
Nog med det så får denna idioti alltid bra jobb och barn. Karman slår aldrig tillbaka och vet inte varför.

Det var en hel del år sedan nu, men efter varit på klassfesten för att återknyta kontakt, så insåg jag varför vi inte hade hållit den från allra början. Det var inte mycket gemensamt vi hade och man hade ju bara gått tillsammans för man råkat vara född ungefär samtidigt och i samma område. Klassfester handlar mer om att mäta var man är i livet, visa hur bra det gått för en, ha någon typ av revansch, få upprättelse för gamla oförrätter av folk som man egentligen inte känner igen längre osv. och inte ett dugg om att återknyta kontakten. Sådan som man lämnat så länge sedan bakom sig, kan lika bra vara där.

Min erfarenhet är att vänskaper som runnit ut i sanden och ska försöka återskapas oftast skiter sig i slutändan ändå...

Vi hade klassåterträff 10 år efter nian. Det var för djäkla tråkigt alltihop men kul att ha gått dit och fått veta hur ointressant allt var. De flesta hade ändå inte utvecklats mycket på de här åren.

Jag minns en som var en dryg d-l, och lång! på högstadiet. Den personen hade blivit riktigt trevlig. En mobbare var fortfarande lika otrevlig vilket förvånade mig. Hur var det möjligt?

I stort ett ointresse folk emellan, även bland forna vänner.

Tror det är ytterst få som fortfarande är en mobbare på klassträffen.

Vi hade en klassträff 25 år efter nian och det var hur kul som helst! Men vi var en klass utan rötägg. Intressant att se hur det gått för alla,
en död, en alkoholist (som inte kom), en var mormor! Hon fick barn som tonåring och det barnet fortsatte familjetraditionen med att få barn tidigt.

Vissa hade man inte känt igen och andra var sig lika

Det låter rätt kul ju. Var det där den första klassåterträffen ni hade? Jag hade själv en liknande klass som din, men har knappt sett någon av mina gamla klasskompisar på 20 år. Känns lite trist.

Vi hade en tio år efter men det var inte så seriöst utförd. Nu hade vi bokat en liten restaurang enbart för oss, en i klassen hade vår skolavslutning på video så det spelade vi upp. Modet 1990 gav en del skratt
Naturligtvis enbart 80/90tals musik

Jag hade några från klassen på Fb och jag frågade dem om de hade varit sugna på en träff. Så gjorde vi en Fb grupp där vi fick ihop nästan alla.

Jag vet inga andra som gjort en klassträff så det är nog inte så vanligt

Hade en reunion gällande lågstadiet för ett antal år sedan. Jag hade en ganska ombytlig klass (inte bara samma 15 stycken i alla år) så att samla alla skulle varit svårt och då alla inte ens träffat varandra var nog det överläggande intresset sisådär. Vi fick ihop ett gäng på åtta personer. Det tyckte jag var lagom. En hade bråttom för att få ut och ragga brudar utan övriga, men annars var det lyckat.

Visst handlar det en del om "hur bra någon lyckats", men kände inte särskilt mycket sånt denna gång. Det var mer om gamla minnen. På ett sätt vore det kul att samla alla, men en del vill tydligt inte vara med och en del har jag inget större intresse av att träffa. Det bästa är nog att hitta folk som verkligen vill vara där istället för att bestämt samla alla.

Annars träffar man gamla klasskompisar då och då ifrån olika situationer. Jag vet inte om det är ett tecken för "vår tid", men många verkar ta ett gigantiskt avstånd ifrån det förflutna ganska tidigt. Man träffar någon två år efteråt och folk minns inte folks namn? Glömt lärare man haft i tre år? Visst memoriserar folk olika och vissa kanske inte har något intresse för just den tiden, men känns rätt udda att träffa folk nästan varje dag i flera år och glömt bort nästan alla inom något år? Vad handlar det om?

För mig personligen blev det inte samma sak, jag har dock jobbat på mig själv och blivit en helt annan människa sedan skoltiden. Jag vet att de flesta var ungefär på samma ställe mentalt och de hamna direkt tillbaka på samma mönster, Det var bara några stycken som inte gjorde det.

Jag är säker på att de andra haft återträff från gymnasiet men ej bjudit mig Det är bergis som i filmen med anna odell. hur får jag reda på det