Citat:
Ursprungligen postat av
Tripportreat
Ja, döms man för narkotikabrott oavsett grad så får man stå för amalyskostnaden.
Jag blev tagen med strax under ett gram kola och något gram gräs, jag dömdes till villkorlig dom i två år plus dagsböter (minns inte hur många men det var schablonmässigt). Jag fick dessutom stå för merparten av mina advokatkostnader, analyskostnader, blev av med en del narkotikarelaterade prylar, 500:- till brottsofferfonden, dessutom kommer jag förekomma i belastningsregistret i 10 år. Det är så vansinnigt oproportionerligt.
Åklagaren yrkade förövrigt på två månaders fängelse men eftersom jag var ostraffad var det aldrig aktuellt.
//tripportreat
Du är ett offer för den restriktiva narkotikapolitiken. På åttiotalet intensifierades arbetet med målet om ett narkotikafritt Sverige. För att nå målet blev det fokus på att jaga och straffa brukare och missbrukare. 1988 kriminaliserades bruket och 1993 tillkom fängelse i straffskalan för bruk. Flest anmälda narkotikabrott och högst narkotikadödlighet i Europa är resultatet av den förda politiken.
Om du bott i annat EU-land hade du antagligen inte blivit kriminaliserad. Statistik från EMCDDA visar att alla länder i Europa anmäler betydligt färre antal narkotikabrott än Sverige. Få länder i Europa har kriminaliserat bruket och flera länder, t.ex. Tyskland, erbjuder alternativ till åtal för innehav av eget bruk.
Kokain- och heroinmissbrukare i Sverige som grips för innehav döms oftast för narkotikabrott av normalgraden istället för ringa fastän det är innehav för eget bruk. Det beror på att gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden är lågt satt. Ringa narkotikabrott är bruk eller innehav för eget bruk. Praxis bör ändras så att innehav för eget bruk alltid är ringa narkotikabrott så att missbrukare inte döms till fängelse. Människors liv ska inte slås i spillror för att de hamnar i missbruk.
FN uppmanar medlemsländerna att inte straffa brukare och missbrukare. Allt fler länder verkar gå den vägen, i Norge har regeringspartiet Höyre i partiprogrammet att både bruk och innehav för eget bruk ska avkriminaliseras.
Statsministerns uttalande om hårdare straff för att minska narkotikaproblemen ligger i fel tid, det är uttalanden som hör hemma på åttiotalet. Det hade varit i linje med FN:s uppmaningar och den allmänna trenden i Europa om hans uttalanden istället handlat om att inrikta narkotikapolitiken på vård och inte straff, där polisens fokus är på att bekämpa narkotikaförsäljning och missbrukare är en uppgift för sjukvården.
Uttalanden om hårdare tag för att minska narkotikaproblemen fungerar antagligen opinionsmässigt i Sverige men i ett europeiskt sammanhang är det verklighetsfrånvänt då det inte är samma fokus på att jaga och kriminalisera brukare.