Hur känns det egentligen att bli äldre och hur tänker ni kring det?

Jag är mest förvånad över hur fysiskt ung jag känner mig. Innan jag fyllde 30 så sa folk "vänta tills du blir 30 då kan du inte träna lika hårt och du får kulmage", men inget hände. Jag körde på hårdare än tidigare. De sa samma sak när jag närmade mig 40. "Vänta tills du fyller 40. Då kan du inte träna lika hårt och du får kulmage.". Inget hände. Jag är som tidigare. Känner mig som 25 år i kroppen. Barnen börjar bli lite äldre så nu kan jag köra på med träningen igen. Det har varit lite lugnare nu några år när de var pyttesmå.
Mentalt har jag utvecklats mycket och är mer harmonisk och fokuserar på saker och ting som är viktiga i mitt liv istället för allt meningslöst man sysslade med när man var ung och dum i 20-årsåldern och "jagade" massor av saker. Jag har nu en bra utbildning, jobbat i 20 år, bra jobb, bra lön, 2 barn, gift osv. Så jag är klar med det och kan fokusera på helt andra saker. Det är ingen "jakt" eller stress längre.

Tyvärr så kan man ju inte göra något åt att tiden går så det är bara att gilla läget, oavsett vad man tycker om det. Jag försöker vara mer närvarande i nuet istället för att älta gamla det som varit och oroa mig för framtiden. Jag känner egentligen ingen stress kring att jag måste göra vissa saker vid en specifik ålder utan jag tänker att det finns något positivt med alla åldrar. Accepterar mig själv på ett annat sätt än jag var i tonåren så jag längtar inte tillbaka till den tiden. Tror inte att det skulle vara så roligt att vara evigt ung.

Det känner jag igen, det är logiskt också, när man är tio känns ett år som ett decennium, men det är ju inte konstigt för ett år är ju så där långt en tiondel av livet

De senaste 10 åren har gått ruggigt snabbt för mig. Som någon annan sade så tror jag att tiden känns att gå snabbare ju äldre man blir, vilket är lite läskigt.. Jag gillade när man var yngre och det kändes som man hade all tid i världen att hinna med allt. Tid för att läsa böcker, kolla på film, spela spel osv. Har börjat känna av en viss inre stress att hinna med allt annat som att bilda familj osv.

Annars rent fysiskt så har jag både bättre kondition och är starkare än när jag var 20, är runt 35 nu.

Jag tycker åldrandet är beroende av var man bor. Jag växte upp och levde i Göteborg tills jag var runt 30 år, mellan 20-30 år har jag knappt ett minne som inte är kopplat till våren/sommaren (till stor del även mina bardomsminnen). Resten av året är bara en grå sörja, där man gör exakt lika lite spännande utanför lägenheten i september som man gör i december eller mars. Hela landet går i ide. Det gör att ett år i sverige snarare kändes som 6 istället för 12 månader.

Nu har jag levt utomlands i 4 år i ett klimat som mer liknar sommar/vår året runt och mina minnen är följdaktligen också från alla årets månader. Det gör att 4 år känns som 4 år.

Alternativet är ju att dö så då känns det bättre att bli äldre.

Jag är över 40 och under 45, jag är i mitt livs bästa form.
Klar med utbildning för snart 10 år sedan, livet är gott helt enkelt.

Jag har hyfsat med stålars, kan resa och köpa det jag vill.
Trivs med mitt yrke och mitt liv.

Mitt råd till dig är att hitta något du gillar se till att tjäna pengar på det.
Ha roligt, gör saker som gör dig glad. Skit i vad andra tycker!!
Jag ångrar inget jag gjort men jag ångrar mycket jag tackat nej till.

Det negativa med att bli äldre är att man blir ful.......

Jag är typ 40++ och visst, jag är en väl "äldre", då.
Det känns inte kul, det gör det INTE, och då har jag ändå bara påbörjat detta med: "Att åldras".
Jag gillar det INTE, och jag är heller inte duktig på det, så jag tänker göra motstånd så länge jag bara detta kan göra.
Hyfsat ung ändå, det är jag väl, men ändå?
Nä, jag tänker aldrig ge mig och detta framförallt inte frivilligt.
Jag vet att jag inte är 20, men jag tänker i alla fall försöka att vara detta 30 och då fysiskt.
Mentalt sett så ser jag fram emot att bara bli äldre och äldre.
Jag har goda fysiska gener och därför kan jag fortfarande kaxa.
Men inte ens jag kan leva på hur gamla meriter som helst. Men ett tag till, så.

Trump/Brexit var 2016, inte 2014.

Ont: Som någon sa tidigare, du har ju inte så mycket till val egentligen.

Precis. Tid är en mycket lustig sak. Den är i allra högsta grad objektiv då en minut alltid är sextio sekunder men samtidigt helt subjektiv eftersom alla upplever tidens passage olika "snabbt".

Det kan ha gått bra men så plötsligt går det snabbt åt helvete också. Bli uppsagd vid 47 så kan det bli en djäkla omställning. Livet är inte en räkmacka för alla och hela tiden. Man bör vara ödmjuk.

Sant. Plötsligt kanske ens partner vill skiljas, någon närstående dör, man får en allvarlig sjukdom eller något annat svårt händer och då är det givetvis ingen fröjd att bli äldre. Förhoppningsvis har man kanske dock bättre förutsättningar att klara av situationen om man är mer mogen, har större livserfarenhet osv än vad de flesta yngre har. Dock är ju ålder i sig ingen garanti för varken mognad eller livserfarenhet i och för sig... man bör absolut vara ödmjuk som du säger.

Fått väldigt mycket hår i röven.

Bara en av många plus i vardagen så här med åldrandet.

Det känns bra.