Hur känns det egentligen att bli äldre och hur tänker ni kring det?

En så sann tråd och det finns inga enkla ekvatoner ju äldre du blir ju snabbare går tiden.
Till sist så börjar man i stället att fundera på när döden kommer? Har man blivit 50 år så sade Reinfeldt att man har halva livet kvar
och en pensionsålder på 69år inte är omöjligt i framtiden. Vilken jävla blådåre cancer är en killer i stora mått.

Nej hur länge man lever är så svårt att förutse men är man en fattig jävel så lever man kortare det är säkert.

Jag har inga problem med det faktiskt. Jag känner att jag har uppnått/upplevt/gjort det mesta som jag hade planerat och drömt om att vara med om vid min nuvarande ålder (29).

Jag tänker fortsätta leva som jag gjort hittills och alltså fortsätta försöka förverkliga mina drömmar och mål även framöver.

Sen har jag idag en större ödmjukhet inför att livet inte går att kontrollera och att man får jobba med de förutsättningar som finns och därmed känner jag också en stor tacksamhet över allt det jag har och har fått uppleva. Jag har också släppt väldigt mycket av det här att jämföra sig med andra eller sträva efter någon meningslös perfektion eller skinande yta, utan fokuserar mer på att själv verkligen må bra och på mina relationer och intressen. Det är nog det bästa med att bli äldre tycker jag att man mognar och landar och utvecklas som människa.

Skojar du

Kommer ihåg när man var yngre (speciellt barn) och "nästa år" var något fullständigt främmande och långt borta. Nu tycker man att ett år är ingenting.

Gällande att bli äldre? Efter 25 är det jobbigt att räkna åren, försöker glömma bort min ålder, ibland lyckas jag

Vad som är jobbigt är dock när jag tänker på när jag som liten snorunge ville bli vuxen. Träffar jag mitt yngre själv kommer han få prygel.

Jag känner att jag inte vill definieras av en siffra och låta den bestämma hur jag lever eller ser på mig själv som människa. Jag vill bara vara lycklig och trivas med mitt liv, oavsett ålder. Den stora utmaningen var att acceptera att bli 30+, vuxen på allvar, men nu när jag är det tänker jag förbli 30+ resten av livet, tills jag blir gammal på riktigt och dör. Det räcker så. Jag är en vuxen människa och så länge jag är någorlunda frisk kan jag njuta av att vara en vuxen människa som själv bestämmer över mitt liv utan några större begränsningar. Det är allt som allt en rätt bra situation.

Jag prioriterar också arbete och studier först, eftersom det är en förutsättning för att ha ett fungerande liv i dagens samhälle, men jag skulle faktiskt vilja ägna mer tid åt saker jag tycker är kul, som konst och musik etc. Balansen mellan tid och pengar är trixig, liksom balansen mellan jobb och fritid. Jag har inte bemästrat den balansen än. För mig tar jobb och studier för mycket tid, men det är ju mitt beslut att ha det så och mitt beslut att ändra den snedfördelningen om det blir nödvändigt...

Allt som allt så tycker jag faktiskt att det är viktigast att bara försöka trivas med livet och inte göra saker onödigt komplicerade, men jag vill fullfölja projekt jag startat och försöka göra jobb jag åtagit mig i alla fall någorlunda acceptabelt BRA... I framtiden vill jag fortsätta vara ambitiös och jaga mina drömmar, men även jobba på att motverka prestationsångest. Jag är rätt trött på måsten och krav egentligen.

Vi lever i ett ungdomsfixerat samhälle som delar in folk i åldersgrupper, så är det, men jag skiter faktiskt i om någon 23-åring tycker att jag är gammal. Det enda viktiga är hur jag ser på mig själv, så man får jobba på att hålla ordning på prioriteringarna. Jag är inte ute efter att okända män ska drägla över mig. Jag dejtar just nu sedan en tid en trevlig kille som jag gillar, det räcker så. Håller inte det så får man väl se vad som händer eller inte händer.

Men visst, eftersom jag studerar och alltså ständigt samarbetar med yngre människor så har jag fått göra upp med åldersångesten... Det är ändå ganska löjligt, för ingen är 25 för evigt, det är synnerligen övergående. Under 20 väntar alla på att bli äldre, på att livet ska börja på riktigt. Efter 29 börjar åldersångesten, jag menar ska folk bara få nio bra år och resten ska vara bortkastat? Glöm det.

[quote=Falukorvkuk|61003322]Hur känns det egentligen att bli äldre


Likadant som för 30 år sedan fast enklare.

Att bli äldre gör mig ingenting, sånt är livet. Alla åldrar har sin charm..men det är klart att när man blir tillräckligt gammal börjar ju ålderskrämporna att komma..de flesta brukar vara vid hyfsat god vigör till 75 års åldern..sen mellan 75-80 börjar kroppen att strejka på allvar..sen över 80 så är det nedförsbacke till det oundvikliga slutet som jag ser som naturligt och som en befrielse. Mitt credo är att man ska leva sitt liv här och nu och njuta av glädjeämnena för stunden. Man vet aldrig när det tar slut.

Först på senare tid har jag insett det där med åldern.
Då står jag här, fyllda 50 o ett långt liv bakom mig.
När man var 20 så kretsade livet kring att träffa HENNE. Träffade henne o så kretsade livet kring att skaffa barn o göra karriär. Barnen kom o så kretsade livet kring att få familjen att må bra.
Någonstans runt 35 så insåg jag att jag ännu inte träffat HENNE. Nu kretsade livet kring en skilsmässa o barn som började närma sig vuxenlivet.
Hamnade i en jävla kris o så fuckade man upp livet totalt.

I dag så lever jag sedan många år med just HENNE. mina barn är vuxna o jag bara njuter av det liv jag har. Mina minnen bak i livet får mig att inse att jag börjar bli gammal o så ser jag min aktiva mor o detta gör att livet flyter på. Att bli gammal skrämmer mig inte längre. Att åren flyter på är helt ok då alla jävla krav att hinna med allt inte längre finns kvar. Jag har redan hunnit med allt o den där karriären.... Äh va fan. Jag har fram till nu tjänat gott på mitt industriarbete o va fan ska jag göra karriär för? Jag har redan allt jag kan önska.

Så den där åldersnojan som alltid kulminerar med en 30 eller 40-års kris handlar inte lm att bli äldre. Den handlar om att inse att livet inte är så förbannat allvarligt.
Nu när jag klarat av allt så kan jag tänka tillbaka på alla år o tänka framåt det gör jag med. Jag tänker på vad jag ska göra i morgon. Om en vecka skiter jag fullständigt i då det ändå inte kommer bli som planerat.
Så för mig är ålderdomen bara en befrielse från all noja att bli äldre. O den där karriären? Karriären handlar om att tjäna bra o få ett bra liv. Men även med ett industrijobb så är min ekonomiska trygghet säkrad o det innan jag blev miljonär med hjälp. För i dag har jag sparat o investerat ihop öven 500 000kr av egna pengar o det utan karriär eller ett snålt liv.

allt blir bättre ju äldre man blir, men det gäller bara om man förbättrar sin livssituation minst 1% varje dag.

När jag var liten så hade vi en läxa att intervjua någon om dennes liv. Jag valde min mormor. Jag frågade hur det kändes att vara gammal nu och hennes svar var "Det är lika kul att vara gammal nu som ung förut!"
Det är bra attityd.
Jag saknar min mormor.

Jo men precis.

Jag läste någonstans att det har med hur stor relativ del [tidsenhet] är av ens liv. När man är 50 så är ju ett år en mycket mindre del av ens liv än vad det var när man var 20.

Det tråkiga är ju när man börjar märka av att kroppen inte är lika pigg/frisk som tidigare.
Fysiska skavanker.

Annars är det rätt trevligt att åldras. Man mognar, blir mer harmonisk.

Det känns rätt bra. Du säger att 2014 är 3 år sen som om det vore något konstigt kring det. Tänk för mig och oss andra 80-talister som minns Estoniakatastrofen, VM 94, Balkankriget, Bill Clintons avsugning, millennieskiftet, 9/11, Irakkriget, mordet på Anna Lindh, Zidanes skalle, Osv. Jag minns hösten 99 som om det vore igår eftersom att jag var i Singapore och Malaysia då. 2004 började jag på gymnasiet och då kändes det som om jag var i framtiden eftersom att grundskolan var det naturliga. Minns speciellt en klasskompis till mig som sa en sak i första ring som etsat sig fast i mitt minne: "det känns som om allt som går att uppfinna har uppfunnits. Så det lär ju inte uppfinnas så mycket mer"...

Att bli äldre innebär visserligen att man går mot att bli gammal. Men helt ärligt, gör det något? Vill man vara förevigt ung? Om vi skulle vara det skulle allt bli enformigt och tråkigt. Jag tycker det är roligt att få uppleva att bli äldre och det är spännande att se vart ens liv tar en. Jag tycker hittills att mitt liv varit bra och jag tycker att åldrandet är roligt eftersom att det kommer ge mig så mycket nya saker att se, så många nya platser att besöka och så många nya människor att lära känna. Sen den dagen jag ligger där på dödsbädden bland alla som älskar mig vill jag tänka vad roligt mina år här på jorden har varit!

Att åldras handlar om inställning. Det är lönlöst att gå och sura för att man kommer få uppleva det exakt alla människor upplever: att åldras. Är man orolig för att bli gammal måste det vara skitjobbigt eftersom att vi vet att om vi inte dör i förtid så kommer vi att bli gamla, oavsett om vi vill eller inte. Därför är det bättre att se livet som en resa som gör ditt liv bättre och bättre för varje dag som går.