Jag torskade nyligen för första gången och är nu kallad till förhör misstänkt för "försök till stöld". Jag snodde ett plagg till värde av flera tusen kr med ett avlarmningsverktyg och blev tagen av ordningsvakter innan jag hunnit passera sista larmbågen. Jag höll tyst på vakternas frågor och när polisen kom till platsen avbröts förhöret då jag önskade en advokat närvarande. Bevisen är ju solklara; dom beslagtog mitt verktyg och plagget som jag hade på mig, samt att jag antagligen finns med på film när jag går in och ut ur omklädningsrummet.
Jag är helt inställd på att jag kommer att ryka oavsett vad jag säger, men jag vill samtidigt vara helt säker på vilka alternativ jag har + att jag är intressad av hur sånt här faktiskt fungerar. Så här kommer några frågor:
1. Jag har inga problem med den psykologiska aspekten av att hålla tyst på ett förhör. Men är det alltid värt? Bevisen är ju överväldigande och när det går till rättegång måste jag ju säga nått, vad finns det ens att säga när min skuld är så uppenbar? Hur lite kan man säga utan att verka helt mongo? Det känns mest som en utdragen förnedringsprocess. Bara att bära ett avlarmningsverktyg är ju ett brott i sig.
2. Är det brottsligt att larma av ett plagg och gå runt med det i en butik? Jag slog ju vad med en "vän" om att jag skulle våga göra just det och hade inga intentioner på att lämna butiken med plagget. Jag antar att dock att det är så pass osannolikt att det omöjligt kan hålla.
3. Om jag erkänner på förhöret så kommer ju polisen vilja veta hur pass välplanerat brottet var; typ var jag fått verktyget ifrån och vad jag skulle göra med plagget. Kan jag då välja att inte svara på dessa frågor trots erkännandet?
4. Jag fick verktyget av en vän, om jag nu erkänner det, måste jag då namge vännen?
5. Det finns kanske en risk att jag får åtalsunderlåtelse om jag erkänner vid förhör, något som folk verkar föredra efter att ha läst på nätet. Men varför skulle man vilja det? Jag menar, då finns skiten kvar i 10 år i belastingsregistret istället för 5 år om man får ett straff. Kan någon reda ut detta?
6. Vad skulle du gjort? Inte bara "håll käften på förhör och säg så lite som möjligt på rättegång". Motivera tack!
Jag är som sagt meveten om att jag kommer att bli dömd. Men jag tänker att tråden kan fungera för folk med liknande tankar i liknande situationer. Det här handlar inte heller om den moraliska aspekten av mitt brott så håll gärna dom tankarna för dig själv.
Jag är helt inställd på att jag kommer att ryka oavsett vad jag säger, men jag vill samtidigt vara helt säker på vilka alternativ jag har + att jag är intressad av hur sånt här faktiskt fungerar. Så här kommer några frågor:
1. Jag har inga problem med den psykologiska aspekten av att hålla tyst på ett förhör. Men är det alltid värt? Bevisen är ju överväldigande och när det går till rättegång måste jag ju säga nått, vad finns det ens att säga när min skuld är så uppenbar? Hur lite kan man säga utan att verka helt mongo? Det känns mest som en utdragen förnedringsprocess. Bara att bära ett avlarmningsverktyg är ju ett brott i sig.
2. Är det brottsligt att larma av ett plagg och gå runt med det i en butik? Jag slog ju vad med en "vän" om att jag skulle våga göra just det och hade inga intentioner på att lämna butiken med plagget. Jag antar att dock att det är så pass osannolikt att det omöjligt kan hålla.
3. Om jag erkänner på förhöret så kommer ju polisen vilja veta hur pass välplanerat brottet var; typ var jag fått verktyget ifrån och vad jag skulle göra med plagget. Kan jag då välja att inte svara på dessa frågor trots erkännandet?
4. Jag fick verktyget av en vän, om jag nu erkänner det, måste jag då namge vännen?
5. Det finns kanske en risk att jag får åtalsunderlåtelse om jag erkänner vid förhör, något som folk verkar föredra efter att ha läst på nätet. Men varför skulle man vilja det? Jag menar, då finns skiten kvar i 10 år i belastingsregistret istället för 5 år om man får ett straff. Kan någon reda ut detta?
6. Vad skulle du gjort? Inte bara "håll käften på förhör och säg så lite som möjligt på rättegång". Motivera tack!
Jag är som sagt meveten om att jag kommer att bli dömd. Men jag tänker att tråden kan fungera för folk med liknande tankar i liknande situationer. Det här handlar inte heller om den moraliska aspekten av mitt brott så håll gärna dom tankarna för dig själv.