Delad verklighet kontra egen verklighet

Finns det någon filosof som skriver om detta. Själva sambandet mellan dessa två sätt

1. Man delar verklighet med andra: man är uppkopplad mot andra medvetanden, vissa är si och så, andra di och li, och tillsammans så har man liv ihop, bland varandra, mot varandra, -sammankopplade.

2. Man är inte kopplad eller påverkad till andra Medvetanden. Man kör sitt eget race. Allt är en spegling av ens själv.

Man kan se det som att ena är man i en gemensam dröm, som är en blandning av alla medverkande-medvetandens Drömmar, viljor och andra aspekter. Den andra är att man existerar helt i sin egen egna värld baserad på ens respektive trosuppfattningar, vilja, osv.


Det jag är mest intresserad av är folk som skriver om 'fenomenet' att gå emellan dessa två 'modeller'.

Detta är då en modell som utgår ifrån att världen är mer lik en dröm än vad generell uppfattning nuförtiden åsyftar.

Edit: Fast detta är då en mer spiritualistisk Idé än en filosofisk eller vetenskaplig.

Tror det kallas solipsism när man talar om 'en egen verklighet'. ((Fast solipsism är också att "bara erfarenheten existerar", eller "bara erfarenheten kan vetas existera med säkerhet", och utfall utifrån dessa synsätt.))
Men är intresserad av folk som skriver om att röra sig emellan dessa två levnadssätt.

Om Admin tycker att tråden är felpostad, så rekommenderar jag att ni flyttar den till Paranormala- och övernaturliga forumet.

Vad är det som delar upp medvetetena?
Vad håller dom isär?

När blir du, du, och världen, världen?


Oavsett dina synsätt så finns ju du och världen.

Ha det.


(Ett tips är att det inte går att se direkt med tankar, för det är det som delar tankar)

Ser det lite som atomer. En perfekt atom är ytterst stabil, och "sluten" (inte attraherar Utomstående Individer), vice versa desto mer jonisk man är ("En jon är en atom eller sammansatt partikel som har ett överskott eller underskott av elektrisk laddning".) desto mer utbyte har man med "andra individer".

edit. för andra energier har inget "grepp" på en.

Jo men vi pratar om atomen i sig, det den är en atom i, och det som håller dem isär.


En atom mot en bakrund och det som delar upp dom.

Det var intressant.


Oh nej, det är inget fel med din fråga och den ligger i rätt forum. Jag försöker förstå den och grubblar... hmmm. Först; du förnekar solipsism, vilket är ett tecken på en någorlunda välfungerande och välintegrerad personlighet. Jag menar, det centrala här är om du antar att andra människor existerar och har sina egna önskningar, mål och irrationaliteter -- eller inte.

Men sen, du undrar om det finns filosofiska skolor som oscillerar mellan solipsism och rationalism. Där måste jag säga att det nog inte finns någon sådan. Åtminstone ingen som tas på allvar. Så .. om du vill ha ett råd i den här frågan borde du förneka solipsism. Solipsism är idiotens ursäkt att fortsätta vara en idiot. Om du fortsätter att vara intresserad av frågan och är intresserad av litteratur skulle jag rekommendera Douglas Hofstadters "I Am a Strange Loop" : https://www.amazon.com/Am-Strange-Lo...a+strange+loop

Harebra

Pro.

100% offpoint.

Är nog schizofrena, shamaner, trollkarlar, brujos, mystiker, yogis, ockultister, seriösa psykonauter, hypnagogiaentusiaster och deras slags folk som har koll på sådant här. Filosofer har dock gunsten att vara lättförstådda. -Metodiska i deras skriftliga utlägg. Tränade i logik och skepticism

ivanivan, jag förstår inte helt klart och tydligt vad du menar. Kan du förtydliga för trådens enkelhets skull.

Absolut. Det är enkelt.

Du tänker på en sak.
Den saken syns kontra en bakgrund.

Dom är inte samma.
Dom är uppdelade.

Då finns den 3e delen som delar upp saken mot bakgrunden.

En vanlig tanke alltså.
Saken, bakgrunden och gränsen.

Man kan säga att alla delar av tanken är samma men då är det du som står mot bakgrunden, uppdelad av gränsen.
För om allt är samma så finns ingen upplevelse.
Det är bara samma.
En massa grått.

Det kanske är subjektiv idealism du är inne på? I den teorin, enligt George Berkeley, så har du dels den subjektiva verkligheten där allt du förnimmer endast existerar i ditt medvetande, och dels det gemensamma medvetandet/drömmen som existerar i Guds/Drömmarens medvetande.

There was a young man who said, "God
Must think it exceedingly odd
If he finds that this tree
Continues to be
When there's no one about in the Quad."

Dear Sir, Your astonishment's odd
I am always about in the Quad.
And that's why the tree
Will continue to be,
Since observed by
Yours faithfully,
God

https://sv.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley