Historiska berättelser som är spännande?

Hej gott folk.

Var länge sedan jag verkligen fastnade i en bra bok och kan sakna att bli helt uppslukad.

Söker efter historiska berättelser, till exempel böckerna om Julius Cecar av Conn Iggulden eller hans böcker om Djingis Kahn.

Söker även efter lite fantasyböcker, gärna om pirater.

Forntida slag och strider intresserar mig, så något historiskt.
Eller även kanske lite modernare arbetsläger/fängelse böcker om flyktförsök osv.



Vad mer för spännande böcker kan ni rekommendera...

Läste en rätt ovanlig historisk deckare för sådär tio år sedan: Death Squad London (på svenska som Dödspatrull London) av den för mig annars okände Jack Gerson. Den utspelar sig i England, mest London, 1936. Den tyske polisen Lohmann har kommit som politisk flykting till England några år tidigare och jobbar på som privatdetektiv (om jag minns rätt är han inte knuten till den brittiska polisen) och när en ung kvinnlig journalist drunknar i Themsen inser han ganska snart att det handlar om ett mord och erbjuder hennes föräldrar sin hjälp att hitta mördaren, i samarbete med en av hennes vänner, en ung engelsk adelsdam som visar sig mer skarpsinnig och kylig än han hade trott.

Boken väver ihop deckarintrigen med politiska händelser i det sena 30-talets England, inte minst kring femtekolonnare och hemmafascister, och dessutom dyker flera verkliga historiska gestalter upp i handlingen, t ex Churchill och hans familj och Joachim von Ribbentrop (som konfronterar Lohmann under en festligt skildrad mottagning på tyska ambassaden). Samtidigt är det en bok som ryker av äkta tidsfärg, det fattiga och ruffiga East End före kriget och den utbredda defaitismen på sina håll i England vid den här tiden. Boken är både underhållande, trovärdig och en spännande titt på ett England som efteråt har hamnat helt i skuggan av det stora kriget. Vet inte om det går att få tag på ens via antikvariska sajter i Sverige längre - biblioteken har nog gallrat ut den - men på Bookfinder och Amazon UK bör det inte vara några problem at hitta den till ett bra pris.

Vad gäller historiska romaner kan jag rekommendera Folkungaträdet av Verner von Heidenstam. Del 1, Folke Filbyter, är bäst. Som tidig medeltidsskildring är detta boken helt enkelt. Mycket bättre än den raljante FG Bengtsson (Röde Orm) som försöker vara rolig titt som tätt, en annan känd tidig medeltidare.

Vad gäller antik historia kan rekommenderas Plutarchos levnadsteckningar, de över Caesar, Pompejus, Marius och Alexander till exempel. De läses som romaner och hade länge denna roll, inte bara i antiken; även i Europa fram till säg 1700-talet var antik action det man roades av. Sedan kom den europeiska 1800-talsromanen med berättelser om dandies och horor i storstäder = degenerering.

Fantasybok om pirater: Conan the Freebooter (1968) av Lin Carter och Robert E. Howard. Samt Michael Moorcock, Sailor on the Seas of Fate (1976). Om ej om pirater så har den iaf ett tema med ödesmättade seglatser i fantasymiljö. Det har även Kung Caspian och Skeppet Gryningen av C. S. Lewis (1952).

Gillar du historiska slag så kan du ju inte komma undan "Slaget vid Thermopylea".
Du vet det som filmen "300" (Frank Miller) visade.

En riktigt bra bok finns som handlar om det med, av en amerikan - Stephen Pressfield.
"Gates of Fire" heter den.

Boken var den mest lästa boken bland de amerikanska soldater som invaderade Irak.
Bortsett, såklart, från att också vara en Bestseller bland "vanligt folk" med.

Som du vet, från filmen, så var det Spartaner som var de "tappra 300" som stod "ensamma" mot de persiska horderna.
Författaren beskriver istället en mer verklighetsbaserad version.
och han har goda kunskaper om både det spartanska samhällslivet - och dess militära liv.

https://www.amazon.com/Gates-Fire-Novel-Battle-Thermopylae/dp/0553580531

En bra och läsvärd populärhistorisk bok är "Teutoburgerskogen : slaget som stoppade Rom " av Peter S. Wells. Germanska rebeller under ledning av Arminius (Herman) krossade tre romerska legioner anförda av generalen Varus. Detta stoppade den romerska expansionen norrut. Det var en katastrof för Rom. "Vare, Vare, redde mihi legiones!" lär kejsar Augustus ha utbrustit enligt historikern Suetonius. Författaren är arkeologiprofessor och har deltagit i utgrävningar vid platsen.

Ja, och Robert Graves båda romaner om kejsar Claudius förstås! Man kan läsa dem före eller efter en genomtittning av BBC:s eminent klassiska serie "I, Claudius" efter dessa böcker. Skådespelarna i serien är fantastiska, en ren njutning att se - inte minst John Hurts komplexa och roliga porträtt av Caligula. Men en hel del av dialogen är nog hämtad från romanerna.

Som TV-serie var denna något extra. Den slår den idag hypade "Rome" med hästlängder.

"Jag Claudius" har helt enkelt mer djup, mer klangbotten i historien. Graves kunde sin Tacitus mm. "Rome" är manusförfattare fixerad vid sex och våld. "Jag Claudius" är ett mer komplext mönster.

För att förankra mitt inlägg i litteratur kan jag nämna att Tacitus Annaler (Augustus, Tiberius, Nero, Claudius) är kortfattad men högst avgörande läsning för Roms historia, person-psykologiska varianten. Graves är bra, Tacitus är ännu bättre.

- - -

För övrigt kan jag tipsa om följande historiska skildringar och verk:

. Julius Caesar: mannen, soldaten, tyrannen av J F C Fuller (Notervärd eftersom den bara är baserad på originaltexter, dvs Caesars egna redogörelser och annat relevant. Inget pladder om hur andra historiker uppfattat eller missuppfattat ämnet.)

. Arrianos Alexanderbiografi

. Suetonius: Kejsarbiografier (Caesar till Nero osv., 30-sidiga eller så porträtt av varje figur, ansedd som "giftskåpslitteratur" men det var förr, ty detta är en normal biografisk samling, en polygrafi som det heter.)

Håller med, i stort sett. Rome är ingen dålig tv-serie, men den når inte upp till Jag, Claudius. Den senare har bättre skådespelare, mer mänskligt djup, mindre bruk av knalleffekter och ett bättre manus. Dessutom en underton av underfundig eller smått grotesk (och mycket brittisk) humor i många scener - i Rome lyste humorn i stort sett med sin frånvaro vad jag minns.

Apropå Tacitus: visst har Graves lärt av denne och av Suetonius (som han gjorde en lysande översättning av), men dessutom är Claudius-böckerna en slags "alternativ Tacitus" i den meningen att de i stort sett täcker just de år som vi *inte* kan läsa om hos Tacitus därför att Annales och Historiae är bevarade endast till hälften. De stora luckor som uppstod i Tacitus' texter under tidig medeltid, när städer, gods och böcker brann, motsvarar ungefär den tid Robert Graves berättar om. Tacitus själv fick inte sit genombrott som historiker förrän under renässansen.

Apropå historiska romaner som blir lika bra eller till och med ännu bättre TV-serier vill jag rekommendera Hillary Mantels Wolf Hall om engelskt femtonhundratal. Uppslukande om intrigerna vid Henrik VIII:s hov.
Originell "vinkel" att Oliver Cromwell, som brukar beskrivas som en cynisk karriärist, är en sympatisk figur hos Mantel.

Antikens historia var spännande.

Ta bara dessa anekdoter från olika historieskrivare. Först kommer jag osökt att tänka på Stelios vid Thermopyle. När han inför Thermopyle fick veta att fiendens pilar komme att förmörka skyn sa han:

- Bra, då får vi slåss i skuggan...

Detta var en så kallad lakonism, en korthuggen fras som spartanerna, från landskapet Lakedaimon, var kända för.

- - -

Mer från Sparta. Man minns till exempel spartanen som blev hånad för att de hade så korta svärd. Han sa:

- Långa nog för att nå fienden.

- - -

Mer antik historia ges i denna anekdot om romaren Marius, som en gång hånades för att han stannade i sin fästning (engelska):

- If you're such a great general (sa fienden), come out and fight me.

Marius svarade:

- If you're such a great general, make me.

Detta skedde under italiska inbördeskriget på 90-talet f Kr. Källan är Plutarchos biografi över denne Marius.

Jag tycker nästan all historisk fiktion är fängslande! Har själv haft stort nöje av Igguldens böcker om khanerna, men har inte gett mig på hans kejsarsvit. Jag har lite svårt för romare som protagonister, vet inte riktigt varför (för mycket Asterix i min barndom?), "hejar" oftast istället på germanerna, gallerna och de andra barbarfolken. Försökte mig på ett av Simon Scarrows romerska verk (minns inte titeln, men den utspelade sig i Britannien) och blev rätt så besviken. Trots detta rekommenderar jag starkt "Jag, Claudius", som jag läser just nu och tycker är helt fantastisk! Jag har inte sett filmatiseringen, men om den är ens hälften så bra, ja, då måste jag ta mig tid till att göra det.

(På tal om TV-serier som utspelar sig i antikens Rom föredrar jag personligen "Spartacus: Blood and Sand/Gods of the Arena/Vengeance/War of the Damned" över "Rome". Kanske för att "Spartacus" är en serie som är ärligare i lusten att tilltala tittarnas reptilhjärnor än "Rome", eller kanske bara för att jag har lättare att sympatisera med thrakiska och galliska huvudpersoner än romerska.)

Robyn Youngs romaner om korstågsriddare är också ett hett tips, likaså Tom Rob Smiths "Det hemliga manifestet". "Manifestet" är den andra delen i en sovjettrilogi (del ett är Child 44, som även filmatiserats, och filmen rekommenderar jag, även om jag inte läst förlagan), men står sig bra även på egen hand. Året är 1956, töväder råder i Sovjet, men det är fortfarande farligt att slappna av alltför mycket. Huvudpersonen är snut. Hans unga dotter hatar honom och den regim han arbetar för. En liga som vill ge igen på honom kidnappar dottern, och han ger sig iväg för att finna henne. Han får upp spåret i Budapest, lagom till att Ungernrevolten bryter ut...

"Röd gas" av Edward Topol är en liknande historia. 70-talets Sibirien. Ryssarna exploaterar ursprungsbefolkningen för gasens skull. Bråk utbryter, och det hela eskalerar. De olika polisväsendena skyller mer på varandra än vad de samarbetar. Samtidigt rymmer gulagfångar som förstås måste infångas. Berättat ur polisernas perspektiv.

Vill man gå längre tillbaka i rysk historia är "Kaptenens dotter" av Pusjkin väldigt bra. Handlar om Pugatjovs kosackuppror på 1700-talet. Överlag är ryska 1800-talsförfattare väl värda att läsa, och även om romanerna då inte var menade som historisk fiktion kan de för all del avnjutas som det nu såhär ca 150 år senare.

Bland facklitterära verk som varit minst lika fängslande som något skönlitterärt verk vill jag tipsa om "Lützen 1632" av Bo Eriksson och "Ivan den förskräcklige" av Isabel de Madariaga.
Detta påminner mig om bokserien om Bernie Günther av Philip Kerr. Bernie är en tysk privatdetektiv, vetaran från första världskriget och järnkorsdekorerad. Böckerna utspelar sig i huvudsak i Tyskland under mellankrigstiden, i alla fall de första, som jag läst. Även här figurerar dåtidens kändisar: Göring, Himmler, Heydrich, Nebe... Bernie är en intressant karaktär. Han är emot nazismen, men gör inte aktivt motstånd, åtminstone inte mer än att han klarar nacken, och dras så småningom själv mer och mer in i systemet som han hatar.

De tre första böckerna finns nyutgivna på svenska som en trilogi, "Berlin Noir", och borde vara lättillgängliga på bibliotek och i handeln. Övriga oöversatta titlar går förstås att beställa privat.

Höll nästan på att glömma! "Giganternas fall" av Ken Follett. Tegelsten om ett antal olika europeiska och amerikanska familjer vars öden binds samman strax innan, och framförallt under, första världskriget.

Vad gäller historisk fantasy vill jag tipsa om "Sigrid" av Johanne Hildebrandt. Handlar om Sigrid Storråda, Sven Tveskägg, Erik Segersäll och kampen mellan asar och den nye guden. Späckad med krig och kärlek.

EDIT: Heidenstams "Karolinerna" ska vi förstås inte heller glömma.

Ja Giganternas fall är bra. Uppföljaren som utspelar sig kring andra världskriget är okej men den sista delen i triologin (kalla kriget, etc.) bör undvikas då den är riktigt dålig.