Varför har statsvetare en sådan kass arbetsmarknad?

Nu har jag inte läst det klassiska statsvetenskapliga programmet (pol. kand.) i Sverige, utan internationella relationer och diplomati samt internationell juridik på masternivå i andra länder. Programmet må vara brett eller specialiserat beroende på vilken skola/inriktning man väljer. För mig var kärnämnen specifika: EU- och internationell rätt (vanligtvis valfria kurser inom juristprogrammet), internationell ekonomi, geopolitik, strategic studies. Jag har också läst en magister i Uppsala med liknande inriktning och kurser var ju liiiite mer generiska.
När det gäller jobbmöjligheter, finns det förvisso intressanta karriärvägar men det krävs mycket mer än bara en examen – så klart. Jag hade gjort flera praktiker utomlands under studietiden, rättegångstävlingar, utbytesprogram, sommarskolor, frivilligarbete osv och fått intressanta jobb. I Sverige är allting väldigt komplicerat och risken att stå utanför arbetsmarknaden mycket stor, oavsett meriter och ansträngning. Denna problematik berör dock inte svenskar med liknande bakgrund och erfarenhet. Mina svenska kurskamrater har troligtvis bra karriärmöjligheter och redan praktiserat/arbetat på Sida och UD. Problemet är alltså inte utbildningen i sig utan personens ambitioner och engagemang (och landet man ska flytta till om man syftar till att bilda en karriär utomlands).



Diplomatin är ett drömyrke...tills man praktiserar på någon ambassad och förstår vad den egentligen handlar om.


Jurister har kompetens inom nationell rätt. De har visserligen fler jobbmöjligheter än statsvetare i Sverige. Vill man arbeta utomlands är juridik inte det bästa alternativet.

Statsvetenskap är en utbildning som kompletterar exempelvis en ekonomutbildning. Att läsa enbart statsvetenskap är helt jävla onödigt och kommer inte leda till ett skit. Jag lyckades fixa hela A blocket utan större ansträngning samtidigt som jag läste ekonomi. Jag läste det bara för att jag tyckte det verkade intressant, jobb kan man glömma med enbart en statsvetarutbildning och ingen har brytt sig om den delen nör jag sökt och fått jobb, inte ens frågat.

Intressant tråd,

Jag har en mastersexamen i statsvetenskap och har nu cirka ett år efter examen en fast tjänst med en lön på 30 000, vilket är en situation som de flesta andra som jag pluggade samtidigt med befinner sig i. Jag hade fixat jobb som jag kunde börja veckan efter att mina studier var färdiga, och den i mitt kompisgäng som det tog längst tid för var arbetslös i 2–3 månader så arbetsmarknaden har sett bra ut för oss.

Med det sagt kan jag nu i efterhand se flera problem som finns med statsvetarutbildningen i Sverige (på kandidatnivån).

Det största problemet som jag ser är att det är för många statsvetare som examineras, det är för lite undervisning på kandidatnivån och för lite praktisk kunskap som kan användas direkt i arbetslivet. På vissa kurser på kandidatnivån kunde vi ha 2 föreläsningar i veckan med kanske 150 sidor som skulle läsas på 7 dagar, vilket var alldeles för lågt tempo på undervisningen för min egen del. Statsvetenskap är också ett ämne som tenderar att rikta sig mer mot akademin än mot arbetslivet, vilket gör att det är lite av den kunskapen som sedan går att applicera när man väl är färdig. Jag kommer ihåg att jag läste en del om utlämnandet av allmänna handlingar och OSL vilket har gett mig väldigt mycket, men teorierna om poststrukturalism och maktteori kommer jag aldrig få användning av.

Det andra problemet är studenterna. På kandidatnivån blandas ambitiösa studenter som brinner för ämnet med slackers som mest läser det för att ha något att göra (detta är ju ingenting speciellt för stats, så ser det ut överallt förstås). Många har också helt orealistiska tankar, som att en kandidatexamen kommer ge ett toppjobb på FN. Eftersom statsvetenskap är så brett är det viktigt att man verkligen tänker strategiskt kring sitt uppsatsämne vilket många förstås inte gör och skriver om feministiskt teori eller annat strunt som aldrig kommer hjälpa dig.

Mitt tips om någon som läser detta är intresserad av att studera statsvetenskap är att om engagemanget finns så gör det, det är väldigt spännande och det finns en hel del jobb, men ta gärna en mastexamen också. Av mina kurskamrater på kandidatnivån så har kanske en tredjedel fått kvalificerade jobb efteråt, en tredjedel bytt bransch/pluggat vidare med något annat och den sista tredjedelen sitter i kassan på ICA. Av de som jag läste med på mastern tror jag samtliga fått mer eller mindre kvalificerade yrken, så satsa i så fall på det.

Läst några strökurser statsvetenskap mest för ren allmänbildning vid sidan av, kurserna i sig är mest skit om jag ska vara ärlig, lärt mig mycket mer på eget håll. Utbildningen är inte efterfrågad i den privata arbetsmarknaden utan man är begränsad till att konkurrera i den offentliga sektorn, dvs Sveriges sänke. Utbildningen sätter jag i samma grupp som filosofi, rolig, flummig men totalt värdelös i arbetslivet. Ler lite på smilbanden när någon statsvetare ska till tv-studion som expert, vi har bättre experter här på flashback.

Själv examen i Statsvetenskap, skulle säga att runt 60-70% från vår klass som klarade C-uppsatsen, har fått jobb direkt efter examen. Några inom privata-sektorn och andra inom myndigheter och kommuner.

Så inte allt för svårt att få jobb efter.

Ok, skulle du säga att jobben är kvalificerade? Vilken ingångslön har de fått? Har deras jobb efterfrågat just statsvetare, eller har de konkurrerat med många andra utbildningar?

Vilken skola har du pluggat vid?

Känner också en statsvetare med tom master som inte har jobb !

Samma här. Känner en master statsvetare som jobbar som butikschef på ICA hehe

Känner en civilekonom som inte har jobb Och en civilingenjör, och en Socionom

Kvalificerade är väl att ta i, är väl svårt när man inte har någon erfarenhet sedan tidigare. Handlar väl om att jobba upp sig.
Men de flesta är handläggare på diverse myndigheter, och någon är utredare. Ingångslön har varit mellan 27-29k.
Och då konkurrerar de flesta med ekonomer/jurister.

Det lustiga med sådana här trådar är att det alltid kommer in några som har lyckats nå ett "toppjobb" och typ alla andra i klassen har det med minsann.

Det finns dock väldigt lite statistik som stödjer att det är lätt att få jobb som statsvetare. Jag skulle snarare säga att statistiken är för positiv, för ofta räknar man med alla slags jobb så har du gått fått jobb som städare efteråt så grattis, nu har ännu en statsvetare fått jobb.

Jag har som sagt arbetat med rekrytering och sökte där folk till enkla jobb var flera statsvetare med fil kand. eller magister examen som sökte o de fick tävla med ungdomar från gymnasiet.

http://www.tidningenkarriar.se/Arkivet/2016/-7/Samhallsvetare-har-svart-att-fa-forsta-jobbet/

Att som någon annan skrev att statsvetare skulle ha så stor chans att få utomlands stämmer inte heller. personer som har examen från ekonomlinjen eller juristlinjen är oftast ,er intressanta till sådana jobb med.

Det gäller tt ha kontakter och/eller någon specifik inriktning , som en kanske har skaffat sig redan innan statsvetarutbildningen. Flera språk, läst ekonomi eller något annat bra innan.

Kan dock hålla med dig om att nivån på olika statsvetarstudenter skiljer sig åt markant. Jag har träffat unga statsvetarstudenter som inte kände till vem Berlusconi var (detta när han var aktuell) och som inte tycks ha följt med i samhällsutvecklingen någonting alls.

tycker man ska parkera alla statsvetare, socionomer, genusvetare och annat bottenskrap hos AF pee default. De behövs inte. Alla de jag träffat trålar på nätet efter vad andra sagt och gjort och för sådant behöver man inte ens ha en utbildnig för. om de ändå hade dragit korrekta slutsatser men inte ens det klarar de av. kanske inte så konstigt att man vat att bli det man valt att bli. jag hoppas att de inte får något jobb alls.

jagh ska tillägga att dessa områden påminner mycket om HR. Det är också en grupp med exvceptionell låg iq där man följer resten av skocken.