Varför skriver så många kunniga inom matematik som skriver slarvig matematik?

Hej!

Jag har aldrig riktigt förstått detta. Men när jag tar upp en teknisk bok och vill ha en förklaring på något. Då ska det alltid förklaras så jävla komplext och massa text ska läggas till och matematiken är inget man känner igen.

Sedan efter man har fått teorin in i skallen, och man ska lära ut det till andra. Då inser man att man behöver inte skriva på jävla komplext och använda alla dessa svåra definitioner.

Man bara skriver för att lösa problemet - alla förstår.

Fråga: Varför är det så många kunniga inom fysik och teknik som skriver så jävla slarvigt när det kommer till matematik? Vad är syftet? Är syftet för att man vill skryta? "Kolla vad duktig jag är! Jag skriver mgh = m*v^2/2 formlen på ett komplext sätt som ingen förstår...hihi!!" ?

Till viss del tror jag det, men det är nog språklig tradition som spökar mkt också. Så är i alla fall fallet med min kurslit., (ej matematik men ändå) och man kan t.o.m märka hur det smittar av sig på en själv. Det är lite av ett stående internskämt (kan inte nog understryka internskämt) fan, att uttrycka sig så komplext och äckligt man kan ibland.

Det började med en snubbe som ville skryta, sen tog andra generationer efter

Förstår inte riktigt. Det är väl som att säga "varför använder folk svåra ord i svenska språket", som t.ex, varför använder folk ordet "generellt" istället för att bara säga allmänt. (Dåligt exempel men du förstår innebörden).

Jag kollade på youtube om State Space models och då var det en professor på MIT som visade hur man gör osv. Men det var på en nivå som jag inte kände igen alls.

Min lärobok säger något helt annat, men resultatet är det samma. Blir less och jag undrar varför vissa skriver som krattor när det kommer till matematik.

Läs Grundläggande Reglerteori av Lennart Ljung och Reglerteknikens Grunder av Bengt Lennartsson samt Modern Reglerteknik av Bertil Thomas.

Dessa tre har olika sätt att skriva matematik på som skiljer dem väldigt kraftigt ifrån varandra, trots att dem beskriver grunden.

Lennart Ljung's böcker framstår som teoretiska exempel som är halvfärdiga. Ändå kommer han fram till ett resultat.
Bengt Lennartsson's böcker framstår som oförklarbara. Helt plötsligt är det något mitt i boken som man inte känner igen.
Bertil Thomas's böcker framstår som klara med färdiga lösningar - bra bok!

Kan det inte ha med vana att göra? Du är van att se en viss typ av notation användas men när en annan typ som du inte är lika van vid används, blir det svårare att förstå. Även hur stora "luckor" som lämnas i resonemangen mellan det som skrivs kan variera väldigt mycket mellan böcker på samma ämne. Sedan kan det säkert ha att göra med tillämpningar och vilka böcker som man upplever bygger upp en röd tråd i det man håller på med.

Beror ju lite på vilken nivå det är menat för.

För att kunna lösa tex 8/2 så finns det inget egentligt behov att förklara att division även kan skrivas som en multiplication med ett bråk.
ie 8/2 = 8*½ = 8*0,5

Man lär sig tex minus långt innan man börjar med negativa tal, trots att minus är addition av ett negativt tal.

Jag förstår ändå vad TS är ute efter.
Jag har själv använt en bok i termodynamik som var extremt värdelös. Det kändes som ett klotterpapper för en professor som lär ut och när man läste så förstod nästan ingen något alls.

Det handlar helt enkelt om idioter till personer som inte kan färsk hjälpa studenter.

Bara att gå tillbaka till dig själv, se hur du skriver! Rubriken är obegriplig


Jag måste läsa inlägget för att förstå vad du menar, tror du behöver några lektioner i svenska sen ska det inte vara några problem. Du använder även "man" överallt där det ska stå "jag". För övrigt undrar jag varför inte inlägget ligger i språkdelen?

Reglerteknik låter som tillämpning av logik. Logiker kan behöva ganska många ord för att i vanligt språk uttrycka samma sak som vanligt folk. Tror att det handlar om yrkesskada.

Det här är en anledning till varför jag brukar gilla sidorna Khan Academy och ILectureOnline;
lärarna på de sidorna försöker alltid börja med någonting som känns så simpelt och intuitivt som möjligt, och arbetar sig sedan långsamt uppåt till svårare och svårare uppgifter, och dessutom alltid med ett avslappnat sinne för humor.
ILectureOnline har till och med en "Bloopers"-spellista där läraren gör bort sig och säger fel i olika tagningar (och alltid skrattar åt sig själv) och det gör att han känns mycket mer "mänsklig" och visar att även han kan säga och göra fel.

TS kan absolut ha en poäng. Precis som i vanlig litteratur är det väl så att alla inte skriver lika bra.

Dock är det väl också ofta så i matte och fysik att nästa steg uppåt kan upplevas mest som onödiga komplikationer. T ex ekvationer är väl dumt? Varför räkna med bokstäver när det ju egentligen bara finns siffror? Varför decimaler, bråk, irrationella tal, komplexa tal, etc? Varför vektoralgebra och matriser? Varför derivator, integraler, differentialekvationer, vektoranalys, mångfalder och differentialgeometri? Det enkla svaret på dessa och liknande frågor är att varje nytt steg gör det enklare att lösa mer komplicerade problem.

Varför analytisk mekanik, med verkansintegraler, lagrangianer, Lagrange ekvationer, hamiltonianer, Poisson brackets, Hamiltons ekvationer, etc? Förutom att man då kan lösa svårare problem, har dessa begrepp även visat sig vara en väldigt användbar väg att gå för att finna hur samma problem ska formuleras i kvantfysik, via banintegraler eller kanonisk kvantisering.

Det kan m a o finnas rätt så goda anledningar till att skriva om mgh=mv²/2 på ett mer komplicerat sätt.