En typisk moderat debattartikel som likväl kunde varit skriven på 80-talet. Med tvångsvård, hårdare tag och strängare straff ska narkotikaproblemen minska. Inte ett ord om avkriminalisering och skademinimering som visats vara framgångsrikt i andra västeuropeiska länder.
Ska narkotikaproblemen minska behöver synen på narkotikamissbruk förändras. För att det ska vara möjligt behöver det inses att narkotikamissbruk oftast är symptom på bakomliggande psykisk ohälsa, störning och sjukdom. Narkotikamissbrukare ska vara en uppgift för sjukvården istället för polisen.
Så länge missbrukare är kriminaliserade ses de som brottslingar. Missbrukare går under radar för att inte gripas och anmälas för narkotikabruk. Som en följd upptäcks narkotikaproblem för sent, missbruket blir allvarligt med långt gången sjuklighet och brottslighet. Problem som samhället senare får betala. Ju tidigare narkotikamissbruk behandlas eller förebyggs desto lägre kostnader och mindre resurser krävs av samhället.
Polisens uppgift är i enlighet med FN:s narkotikakonventioner att bekämpa tillverkning, distribution och försäljning av illegal narkotika, inte jaga och gripa narkotikamissbrukare. Beakta att det inte står skrivet i FN:s narkotikakonventioner att missbrukare ska kriminaliseras, tvärtom uppmanar FN medlemsländerna att inte straffa människor för narkotikamissbruk vilket Sverige ändå gör sedan 1988. Narkotikamissbruk klassas som en sjukdom av WHO. Det kan anses att Sverige kränker mänskliga rättigheter genom att kriminalisera sjuka människor som missbrukare faktiskt är. Sverige är ett av få länder som har kriminaliserat narkotikabruket.
För att minska narkotikaproblemen ska narkotikapolitik bygga på kunskap, vetenskap och beprövade erfarenheter. Politikernas ideologiska mål om ett narkotikafritt samhälle behöver överges. Då det utopiska samhället eftersträvas är missbrukare kriminaliserade och skademinimerande åtgärder som inte är förenliga med målet motarbetade. Narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig blir narkotikafri. Att med restriktiv narkotikapolitik eftersträva en utopi leder till att utsatthet, sjuklighet, brottslighet och dödlighet ökar bland missbrukare. Självfallet ödslas även samhälleliga resurser.
Sverige och även Norge har i flera decennier bedrivit restriktiv narkotikapolitik. Det är ingen slump att det problematiska bruket är mer utbrett och att narkotikadödligheten är högre här än i länder som tillämpar skademinimering. Däremot har Norges politiker kommit till insikten att deras narkotikapolitik behöver förändras i grunden med inriktning på vård istället för straff. Andra västeuropeiska länder där skademinimering tillämpas har varit förebilder för Norges paradigmskifte. Sverige står ensamt i Europa med den mest restriktiva narkotikapolitiken som inte förmår att minska narkotikaproblemen, tvärtom bidrar den till att öka problemen vilka tyvärr nästa generation får ärva och fortsätta älta så länge den bedrivs.