Narkotikapolitiska notiser och nyheter

Jag instämmer helt. Vad som stör mig - oerhört - är att de praktiska konsekvenserna av den narkotikarelaterade överkriminaliseringen är välkända och i sak okontroversiella. Till skillnad från allmänna principer för kriminalisering som gäller för andra områden kan lagstiftare - när det gäller narkotika - fortfarande komma undan med mestadels moraliserande och paternalistiska argument, vilka alla inom den allmänna kriminalrätten samt påföljdskunniga vet är de svagaste nöd-argument som finns när det handlar om kriminalisering. Ibland försöker man måla upp en risk i relationen till andra länder (där Sverige skulle utnyttjas som safe harbor), men det funkar ju inte för att värja sig mot avkriminalisering av bruk och mindre innehav för eget bruk. Jag misstänker att polisen har gjort "skälig misstanke för narkotikabrott genom bruk" till det centrala tillvägagångssättet för att kunna komma vidare till kroppsvisitation och husrannsakan och har svårt att föreställa sig en värld där såna pro forma-skäl inte kan användas längre, även om de snabbt skulle se den dramatiska minskningen av brottsligheten som avkriminalisering i sig skulle innebära utan att behöva lyfta ett finger, för att inte tala om de resurser som skulle frigöras i alla led i rättskedjan.

Nej, jag vill inte höra fler lama invändningar mot bättre vetande av politiker och verkligen inte grötmyndiga utantillramsor från nån aspirant på lokalnyheterna om hur bra man skyddar de stackars missbrukarna genom att straffa dem för deras sjukdomar. Det måste få råda samma rationella konsekvenstänkande på narkotikaområdet som det gör för bokföring.

//WW

Politiker i Sverige lever i sin egen höginkomst-bubbla. Väldigt få som faktiskt är ute och ser hur ett normalt liv för en Svensk ser ut. Det knarkas friskt i alla samhällsklasser och geografiska områden. Medans det känns som politikerna mest tror det sker i höghusområden där väljarantalet är lågt. Dessa väljare bryr sig få politiker om. Dom ligger 10-20 år bakåt i sitt tänk och är inte uppdaterade på hur samhället ser ut och vilka enkla åtgärder som skulle kunna göras och görs i många andra länder. Dom behöver väl en lobbyist som ska berätta för dom hur som ska tycka i frågan och tyvärr verkar inte det finnas i vårat land.

Narkotikapolitiken är uppåt väggarna. Få politiska frågor kan göra en så irriterad som bedriven narkotikapolitik. Det anser däremot inte politiker, myndighetspersoner och nyhetsreportrar som i decennier snarare har varit rörande överens att förespråka den repressiva och restriktiva narkotikapolitiken.

Blott skrämselpropaganda att Sverige blir en ”safe harbor” för narkotikabrottslighet om ringa narkotikabrott stryks ur narkotikastrafflagen. Verkligheten är att flesta länder inte kriminaliserar bruk och flera erbjuder alternativ till straff för eget innehav. Även motsägelsefullt att måla upp den risken när skademinimering, till exempel medicinsk cannabis och substitutionsbehandling, motarbetas vilket indirekt är att stötta både gäng och talibansk narkotikaterrorism.

Avkriminalisering och skademinimering handlar om att minska problemen som omgärdas narkotika. Åtskilliga argument finns som dock inte uppmärksammas. Tvärtom propageras emot eftersom det inte är förenligt med den ideologiska och känslostyrda narkotikapolitiken. Inte heller tas överkriminaliseringen upp. Kriminaliseringen av narkotikabruk får ju faktiskt inte ens utvärderas.

Sverige är redan en safe-harbour för narkotikabrottslighet, mycket tack vare den unika ideologi som Bejerot formulerade och som anser det meningslöst att bekämpa organiserad brottslighet då fokus istället ska ligga på konsumenten: Hårda tag mot glada, dansande ungdomar medan gängkriminella invandrare bjudes på pizza och läsk.

Klokt politiskt förslag. Även human och verklighetsförankrad åsikt som premiärministern på Malta framför. Observera att det innan förslaget var blott innehav som kriminaliserade brukaren, inte också själva bruket som sker i Sverige.

I Sverige skapas även flest unga vuxna brottslingar i Europa genom bruk av cannabis. Ändå vägrar regeringen att utvärdera kriminaliseringen av narkotikabruk från 1988. Finns alltså en del att lära om man blickar utanför landet.

Där slog du huvudet på spiken. Dessvärre har knappast politiker, myndighetspersoner, journalister, brottsforskare etc. tänkt tanken att narkotikabrottslighet verkligen kan vara säkrare här. Snarare använde politiker uttrycket ”safe harbour” som argument mot bland annat avkriminaliseringen i Norge. Den stora allmänheten får också höra att avkriminalisering göder brottsligheten när det istället ihop med skademinimering minskar problematiskt bruk och narkotikaproblem såsom brottslighet.

Till dem som inte är bevandrade i ämnet: Bejerot med gelikar ansåg det vara lönlöst att fokusera på langare, om det narkotikafria samhället skulle infrias, eftersom narkotikaförsäljning är så lukrativ att gripen langare omgående bytes mot annan. Därför skulle istället brukare gripas och straffas. Så 1988 kriminaliserades narkotikabruk och 1993 infördes fängelse i straffskala för att få använda kroppsbesiktning vid misstanke om bruk.

Följder av att eftersträva en utopi med repressiv narkotikapolitik, som har bedrivits i flera decennier utan att utvärderas eftersom sossarna inte tillåter, är bland annat att det avkrävs flest urinprov och kriminaliseras flest brukare i Europa. Hundratusentals brukare har dömts men ändå har ingen etablissemangsperson ställt frågan vad alla dessa kriminaliseringar har lett och ska leda till. Enligt EMCDDA:s narkotikastatistik är andelen konsumtionsbrott i förhållande till överlåtelsebrott högst i Sverige, vilket alltså speglar prioriteringen inom narkotikabekämpningen.

Genom att fokusera på brukare istället för langare blir narkotikabrottslighet, såsom att idka narkotikaförsäljning, säkrare i Sverige än till exempel i Danmark där narkotikabruk inte är kriminaliserat. Därtill ska beaktas att langare inte behöver oroas av att exempelvis en bedragen eller brottsutsatt brukare samarbetar med polis eftersom denne då kommer att misstänkas för ringa narkotikabrott. I Danmark däremot kan en brukare samtala med polis utan att riskera gripas och avkrävas urinprov.

Jag skrev ett inlägg i en annan tråd här igår. Det var Katarina Janouch som dels intervjuat en svensk polis, samt skrivit ytterligare en artikel om en invandrarpolis. Som jag skrev i mitt föregående inlägg är det två läsvärda artiklar som vittnar om att Sverige idag är en failed state där anarkotyranni härskar. Här är länkarna:

"Vårt våldsmonopol finns inte längre kvar."
https://katerinamagasin.se/intervju-med-polis-vi-arbetar-i-en-krigszon-utan-att-vara-rustade-for-krig/
+
"Hur ska vanliga medborgare kunna lita på en polis som hatar dem?"
https://katerinamagasin.se/affaren-nadim-ghzale-hur-ska-vanliga-medborgare-kunna-lita-pa-en-polis-som-hatar-dem/

Enligt uppgift skulle den förda politiken gjort Sverige fritt från knarket till 2012. 2021: "Vårt våldsmonopol finns inte längre kvar." Bejerots lära om brukaren som den enda oersättliga länken i kedjan fyller en central roll i detta, och samverkar med andra doktriner som eftersträvar samma mål. Som du själv skriver, så sa Bejemarx rakt ut att den organiserade brottsligheten skulle fredas.

Här står vi nu idag många decennier senare, under vilka den organiserade brottsligheten har fått växa inte bara ostört - utan påhejat med krav på öppna gränser för omfattande flyktinginvandring. Mot detta kan sägas att Ulf Kristersson nu tagit klivet fram och definierat gängkriminella som varande terrorister.

https://www.svd.se/intern-s-strid-om-avkriminaliseringen

Socialdemokraterna håller stenhårt på sin narkotikapolitik och vägrar undersöka om förbudet att ta droger haft negativa effekter. Men underifrån puttrar missnöje med den tuffa linjen. SSU väntas nu vända och gå emot moderpartiet.

Nämen ojsan hoppsan

Sent ska syndaren vakna.

Dags för Lena & co att utesluta medlemmarna inom ungdomsförbundet då.
Går ju inte att ha ett parti fullt av pundarjävlar när man är på uppdrag att förstöra landet.

Om vi fortsätter att förtrycka, förfölja och nedvärdera vanliga skattebetalare nog länge så kan vi uppnå ett drogfritt samhälle inom några år.
Att vi är sämst i Europa när det gäller drogrelaterade dödsfall är ju bara en tillfällighet.

Det är jättebra att frågan splittrar partiet för då kommer den att börja diskuteras.

Man får lite sektvibbar av moderpartiet, många som säkert vill yttra sina åsikter men inte törst för då kommer diktatorn Lena och utdelar repressalier.

https://www.dn.se/ledare/nar-det-galler-liv-och-dod-kan-kunskap-aldrig-vara-daligt/

När regeringen ska utreda svensk narkotikapolitik vägrar de att ens titta på vilka effekter en avkriminalisering skulle kunna ha. Det är en inställning som är såväl forskningsfientlig som cynisk.

https://bulletin.nu/makram-det-ar-dags-att-legalisera-cannabis

Narkotikadödligheten i Sverige är fyra gånger så hög som EU-genomsnittet. Trots detta vägrar våra politiker att titta på de alternativ till kriminalisering som finns i bland annat Portugal. Dessutom skulle en legalisering beröva de kriminella gängen deras basinkomst, skriver Omar Makram.

Lena har det inte lätt just nu, alla är emot henne