Narkotikapolitiska notiser och nyheter

Narkotikabruk är faktum i en värld som aldrig blir narkotikafri. Den restriktiva narkotikapolitiken har motsatt verkan och eftersträvandet av det narkotikafria samhället är verklighetsfrånvänt. Bedriven politik förmår inte att minska narkotikaproblemen, tvärtom så ökar utsatthet, brottslighet, sjuklighet och dödlighet bland missbrukare. Världssamfundet uppmanar medlemsländerna att inte straffa människor för narkotikamissbruk som ofta är självmedicinering och symptom på bakomliggande psykisk ohälsa. Att ändå fortsätta bedriva ideologisk restriktiv narkotikapolitik och därigenom straffa sjuka människor samtidigt som narkotikadödligheten är den högsta i EU är inhumant och inte värdigt Sverige.

Narkotikamissbruk ska behandlas som en sjukdom, de som förespråkar kriminalisering kan fundera på hur behandling av exempelvis psykisk ohälsa skulle te sig om det vore kriminaliserat. Idag straffas narkotikamissbrukare, skademinimerande åtgärder som inte är förenliga med målet om ett narkotikafritt samhälle motarbetas eller avfärdas. En förutsättning för att minska narkotikaproblem och behandla flertalet sjuka missbrukare med gott resultat är att bruket avkriminaliseras och att skademinimering tillämpas. Missbrukare lever i det dolda på grund av kriminaliseringen. Med kriminalisering följer stigmatisering vilket också bidrar till att missbruket döljs. När missbrukare grips av polis är missbruket ofta allvarligt, deras hälsa därefter och brottsligheten långt gången. Det här är sådant som kan förebyggas om missbrukare är en uppgift för sjukvården. Samhället får betala narkotikaproblemen i form av lidanden och kostnader, ju tidigare problemen upptäcks desto bättre blir samhället för oss alla.

Sammantaget blir allt dystrare då det finns goda beprövade erfarenheter av skademinimering i västeuropeiska länder utan att flertalet svenska politiker påverkas. Istället fortsätter de enträget att motivera och försvara den restriktiva narkotikapolitiken och eftersträvandet av det narkotikafria samhället som bidrar till att öka narkotikans skador på missbrukare och samhälle. Efter 30 år med kriminaliserat narkotikabruk avlider och kriminaliseras fler av narkotika i Sverige än i något annat europeiskt land. Så här får det inte fortsätta.

Jakten på brukare och eftersträvandet av det narkotikafria samhället fortsätter. Beakta att det i Sverige anmäls flest narkotikabrott i hela Europa fastän mindre utbrett bruk och lägre narkotikaförekomst.

Inte ens människor som sysslar med pseudovetenskap går säkra i jakten på det narkotikafria samhället, detta är ingenting annat än ett polisiärt övergrepp och det gör mig illamående.

Hoppas bara Justitieombudsmannen nu gör sitt jobb för detta överkliv får inte upprepas.

”Vi inför naloxonprogram för att minska dödsfallen”


”Ett paradigmskifte krävs i narkotikapolitiken”

Bo Ekman: Legalisering av cannabis är den mest konstruktiva åtgärden mot våldet

"
Den tyska polisen är starkt kritisk till landets nuvarande narkotikapolitik som delvist förbjuder cannabis. Enligt den tyska polisen leder det nuvarande cannabisförbudet till att kriminella organisationer ökar."

True! Vilket årtionde kan man vänta sig att den Svenska polisen kommer med en lika knivskarp analys? Tycker mest det verkar som om våra poliser eldar på förbudspolitiken.

https://www.vaken.se/tyska-polisen-vill-att-cannabis-legaliseras/

En jävligt märklig artikel må jag säga. Det hela landar i att författaren klär in sitt legaliseringsargument, som förvisso är korrekt i sig, men han klär in det i ett långt utlägg av föga saklig och personlig aversion mot Donald Trump. Till vår fördel kan vi citera in allt relevant. Resonemanget utgår ifrån globalistmötet i Davos.
Har egentligen inga synpunkter annat än att argumentet rent spontant faller väl in i en svensk kontext.

En sak är säker. Det kommer att bli svettigt för våra politiker och andra myndigheter att fortsätta stångas mot verkligheten i takt med att alt fler av våra grannländer avkriminaliserar och legaliserar. Syftar på Tyskland, Danmark och Norge.

Tullverket gråter ju redan ut över utvecklingen i Danmark.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6740408

Vi får se hur länge till Sverige tänker bränna skattemedel på den nuvarande narkotikapolitiken.

Den där jävla Fred Nyberg ska hela tiden få lägga en kommentar i artiklar och aldrig bli ifrågasatt.
Dax man plockar ned honom snart.

Haha ja verkligen. Man undrar hur det går till när Fred och andra knarkprofessorer får uttala sig i varenda artikel om cannabis.

Blir de kontaktade av nyhetsredaktionerna varje gång det vankas nyheter om cannabis, eller är det dem själva som tokringer journalisterna och begär att få häva ur sig sin smörja?

Väldigt intressant fråga, jag vet inte.
Men skulle vilja veta, för det är ju sjukt hur man bara slänger in honom ibland.
Dock ser jag han aldrig i större sammanhang, utan bara lite på sniskan som här nu för tiden.
Innan dök han upp överallt.

I Sverige finns en utbredd narkotikaskräck som saknar motstycke i få andra länder. Den har haussats upp av media och lobbyister som eftersträvar ett ouppnåeligt narkotikafritt samhälle. Som ett led i eftersträvandet används drogtester allt oftare i samhället, bl.a. för anmälan om ringa narkotikabrott. I Sverige utförs flest provtagningar och anmäls flest narkotikabrott i hela Europa. Lobbyister som står bakom den restriktiva narkotikapolitiken driver frågan om drogtester i skolan och på arbetsplatser. De bedrev även ett starkt opinionsarbete för att kriminalisera bruket 1988 vilket har fått konsekvenser i form av ökad utsatthet, brottslighet, sjuklighet och dödlighet bland missbrukare.

Drogtester på arbetsplatser antas vara något positivt samtidigt som nyttan eller behovet av drogtester är svår att bedöma eller ifrågasätta. Att vara påverkad på arbetet av alkohol eller narkotika är ett problem som kan styrkas med drogtest då misstanke om påverkan finns, det ska dock inte blandas ihop med slumpmässiga prov som är mer integritetskränkande då de inte föranleds av ett uppenbart problem. En sak är i alla fall säker, företagshälsovården som utför och laboratorier som analyserar drogtester tjänar på samhällets överdrivna rädsla för narkotika. Beakta att i t.ex. Nederländerna förekommer inte drogtester som i Sverige. Synen på narkotikabruk i Sverige är att allt bruk är missbruk, nolltolerans råder mot narkotika. Det synsättet med avsaknaden av rekreationsbruk är vi ganska ensamma om och den visas bl.a. genom drogtester på arbetsplatser då spår av narkotika är lika med påverkan och missbruk.

Ett problem med drogtester är att ett prov kan visa positivt på t.ex. THC flera dagar efter bruk. Den som använder cannabis i rekreationssyfte vid veckoslut eller lagligt på semester riskerar således positivt prov och konsekvenserna därav som kan vara rehabilitering eller skäl för uppsägning. Det blir en överreaktion på något som inte behöver vara ett problem.

Ett utandningsprov kan vara negativt samtidigt som ett leverprov skulle visa att alkohol konsumerats en tid tillbaka vilket självfallet inte är av intresse. Ett urinprov däremot kan visa spår av narkotika som nödvändigtvis inte behöver vara påverkan, medan utandningsprovet när det är positivt visar att alkohol har konsumerats i nära anslutning till provtillfället. Utandningsprov fyller sitt syfte då det visar konsumtion närmaste tid vilket inte alltid urinprov gör då det även visar konsumtion flera dygn tillbaka. Bedömningen av påverkan utifrån urinprov och utandningsprov skiljer sig väsentligt från varandra och är inte konsekvent. Det här blir mer problematiskt när allt fler använder t.ex. cannabis i rekreationssyfte.

För att inte rekreationsbruk ska få alltför stora konsekvenser vilket i förlängningen drabbar samhället när arbetstagare sparkas eller måste underkasta sig rehabilitering för att inte förlora jobbet, så bör det vara ett gränsvärde som avgör om ett prov är positivt eller så bör andra provtagningsmetoder användas, t.ex. salivprov som detekterar bruk senaste dygn, i de fall drogtester är motiverade.

I trafiken är tragiskt nog allt för många påverkade av alkohol eller narkotika men för att det ska vara drograttfylleri bör ett gränsvärde likt alkoholens promillegräns finnas. Idag råder nolltolerans, det innebär den som har spår av t.ex. THC i blodet flera dagar efter bruk gör sig skyldig till drograttfylleri trots att det inte har påverkan på körförmågan. För att det ska vara konsekvent och rättssäkert ska det finnas ett lägsta gränsvärde i blodprovet som avgör om det är drograttfylleri eller inte. Det som är knappt mätbart och inte påverkar framförandet av fordonet kan leda till drograttfylleridom för att brottsrubriceringen är inkonsekvent. Det är nödvändigtvis inte drograttfylleri eller att vara påverkad på arbetet för att analysinstrument kan detektera miljarddelar av ett gram otillåten substans i ett prov flera dagar efter bruk.