Citat:
Kriminaliseringen av narkotikabruk 1988 är sprungen ur ett politiskt mål om ett narkotikafritt samhälle. Med repressiv och restriktiv narkotikapolitik, som bland annat innebär kriminalisering och motverkande av skademinimerande åtgärder såsom sprututbyten och substitutionsbehandling, eftersträvas målet.
”Ministern bör lyssna på Folkhälsomyndigheten”
[…]
Svensk narkotikapolitik har i decennier präglats av restriktivitet och moralism. Höga straff, även för narkotikakonsumtion, och ett stort inslag av tvångsvård gör att Sverige sticker ut i jämförelse med andra demokratiska länder. De senaste åren har tunga aktörer förespråkat en annan hållning: FN vill se en avkriminalisering av droganvändande och SKR vill att frågan utreds. FN menar också att Sveriges narkotikapolitik inte är förenlig med den mänskliga rättigheten om tillgång till bästa möjliga vård.
[…]
https://www.svd.se/ministern-bor-lyssna-pa-folkhalsomyndigheten
[…]
Svensk narkotikapolitik har i decennier präglats av restriktivitet och moralism. Höga straff, även för narkotikakonsumtion, och ett stort inslag av tvångsvård gör att Sverige sticker ut i jämförelse med andra demokratiska länder. De senaste åren har tunga aktörer förespråkat en annan hållning: FN vill se en avkriminalisering av droganvändande och SKR vill att frågan utreds. FN menar också att Sveriges narkotikapolitik inte är förenlig med den mänskliga rättigheten om tillgång till bästa möjliga vård.
[…]
https://www.svd.se/ministern-bor-lyssna-pa-folkhalsomyndigheten
Tiden innan kriminaliseringen var narkotikaanvändningen på historisk låg nivå, därefter har den ökat till högsta någonsin. Idag bedrivs fortfarande repressiv och restriktiv narkotikapolitik fastän målet aldrig varit längre bort.
I europeisk jämförelse är Sverige ett av få länder där narkotikabruk är kriminaliserat. Här kriminaliseras flest missbrukare, det är färre sprututbyten och mindre antal missbrukare i substitutionsbehandling. Samtidigt är det problematiska bruket, som narkotikadödligheten kännetecknar, mer utbrett utan att bedriven narkotikapolitik utreds eller granskas.
Årligen skapar staten tiotusentals brottslingar genom en förseelse som inte ska vara ett brott och inte heller var det före 1988. Förutom mer narkotikaproblem leder det också till utanförskap, myndighetsförakt och försämrad samhällssyn. Föga förvånande uppför sig den som behandlas som brottsling därefter, vilket påverkar brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete negativt.
Kriminaliseringen leder till att narkotikabruk döljs. Narkotikabrukare döljer sig för att inte gripas och dömas. Därmed ökar risken för att bruk har blivit missbruk när det upptäcks. Det säger sig självt att det är svårt att förebygga problem som hålls dolda.
Narkotikamissbruk är en beroendesjukdom. Det är symptom på bakomliggande problematik såsom psykisk ohälsa och sjukdom. Självfallet ska det vara en uppgift för sjukvården, inte polis och rättsväsende.