Citat:
Tack! Där fick jag bra svar på mina frågor.Priserna du nämner är jakt med professionella guider och helikoptertransporter. Christian gick och klättrade själv och det var nog så han ville ha det. Troféavgifterna behöver man vad jag förstår bara betala när man jagar på privat mark, detta är sannolikt statlig mark där han kan rå sig själv. Christian verkar ha varit en helt hängiven tuffing och jag kan tänka mig att han ville förstå just arten thar och miljön där den lever. Han var nog inte den som var ute efter att samla ihop troféer från olika arter utan han har nog nördat in sig på thar. Det är i så fall ett förhållningssätt som jag har stor sympati för.
När det gäller vikten på bytet har du ungefär halva vikten kvar när du tagit ur och styckat och har kvar kött och horn. Lite mer om han också tar vara på skinnet. Med en bra bärmes är detta inga konstiga vikter, annars är det nog ingen stor sak att gå två vändor.
När det gäller vikten på bytet har du ungefär halva vikten kvar när du tagit ur och styckat och har kvar kött och horn. Lite mer om han också tar vara på skinnet. Med en bra bärmes är detta inga konstiga vikter, annars är det nog ingen stor sak att gå två vändor.
Även om han var en van jägare och en tuffing, så underskattade han riskerna. När man tittar på foton av hur tahr lever i de där trakterna inser man att det är riktigt avancerad terräng. Lätt att halka, det kan nog förekomma stenras, man får korsa bäckar och floder, bitvis är det mycket tät vegetation etc etc. Är man ensam och utan kommunikation där ute i den vilda ödemarken räcker det ju med att man ramlar och bryter foten för att det ska vara kört. En tråkig historia, detta.
Fundering: Hur kan myndigheterna veta att han inte hade någon nödsändare med sig? Eller en satellit-telefon?
Udda: Nya Zeelands miljöparti beslutade för något eller några sedan att utrota tahr-stammen på Nya Zeeland, så myndigheterna åker tydligen runt med helikopter och skjuter alla djur de ser. https://www.outdoorsparty.co.nz/thar...-with-hunters/