Varför pudlar man?

Att journalister älskar när drev-bytet pudlar är ju känt. De har logiska skäl att gilla det. Dels rättfärdigar det drevet "nu erkänner han till och med själv att han var dum". Dels blir det en trofé, de tvingade någon att böja sig för deras makt. Men framförallt tar det drevet till nästa nivå. Ursäktens uppriktighet kan ifrågasättas, nya avslöjanden på samma tema kan göras till nyheter.

Exempelvis om någon ber om ursäkt för en sexistisk tweet. Då bekräftar ju ursäkten att tweeten var fel, och pudlaren försöker övertyga om att den inte representerar hans "värderingar". Genast får då alla hans flera år gamla tweets också ett nyhetsvärde, och dagens värdelösa journalister som inte kam gräva, får plötsligt ett jobb som matchar deras kompetens, att sitta och läsa någons twitter och facebookhistoria.

Men jag undrar vad som driver pudlarna till att bjuda på detta. Okej, att de kanske ångrar sig och tycker det är jobbigt att vara i blåsväder. Men vad hoppas de rent taktiskt ska hända när de pudlar? Det har ju aldrig någonsin hänt att de bjudits tillbaka in i värmen.

Exempel på pudlare är Marcus Birro, Martin Melin, tränings-tjejen som sa neger, Metro-ägaren, kringlan. Visserligen är de inte i blåsväder efter något halvår. Men det beror ju inte på pudeln. Det beror på att nyhetsvärdet försvinner efter ett tag. Har det någonsin hänt att branschen tagit ursäkten till sig? Alla försvinner plötsligt från uppmärksamheten och det enda man märker av dem är deras bloggar där de förjävels skriver fjäskande inlägg med "rätt värdegrund" som ingen bryr sig om.

Omvänt kan man titta på pewdiepei eller Paolo Roberto som står på sig under drevet som till sist dör av pyspunka. Visste har de dragit på sig fiender och tappar säkert en del intäkter, men har ändå kvar sin fan-skara och sin "kändisaura". Kolla på vd för dollar-store. Han stod för sin feministkritik och nu är det glömt. Han gillar inte feminism, jaha, vad är nyheten liksom.

En kändis som "stuckit ut hakan" för att sedan pudla förlorar hela sin status. Det går inte att se på dem på samma sätt efter den offentliga förnedringen, de är stukade, glansen är borta. De blir bara en människa i ingenmansland. Det är något ovärdigt med pudeln som gör att de aldrig mer kan vara kändisar.

Detta måste ju alla ha märkt. Ändå fortsätter till synes medievana mäniskor att kasta sig på rygg när de ställs till svars för ett uttalande. Varför?

Hoppas på en ny variant, som Qviberg står för, alltså gör 'dumt' uttalande drev startas, pudel utförs, en 'dumt' uttalande igen, drev och pudel, han har nu gjort två sådana på taken, om han nu fortsätter gång på gång, så blir det ju så att han driver med pressen.... Visar det sjuka med deras drev, när de leker Nordkorea liksom...

Men håller med dig Birro verkar ju ha gjort bort sig för tid och evighet nu, och Springare har ju också marginaliserat sig...

Det börjar faktiskt bli märkligt. I alla fall när man pudlar för åsiktsbrott. Det som är det centrala här, tror jag, är att åsiktsbrott är bland det värsta du kan begå idag, i vänsterns och många liberalers ögon. Rasism, sexism, homofobi och liknande koncept representerar nutidens högsta ondska. Eliternas propaganda är hela tiden fokuserad på detta - ondskan hos de vita folken och särskilt männen, genom deras makt och deras rasism, och godheten hos offergrupperna (Ett mer perfekt exempel på slavmoral går nog inte att finna, för övrigt) så den som gör sig skyldig till brott mot lagen om rasism blir sedd som genomond. Det finns inga nyanser när det kommer till "rasister", denne har bara en sida, och är förtappad, utan några nyanser, även sådana nyanser som kan utsträckas till grovt kriminella, som kan framställas som "en snäll kille" och liknande. Ondskan är så monumental så att den som gjort sig skyldig till detta blir sedd, av vänstern och en del liberaler, som varandes på den nivå som normala människor anser att våldtäktsmän och mördare befinner sig på.

Det som provocerar de inom media mest idag är inte om man tar avstånd från socialistiska eller kommunistiska idéer, utan om man säger något som går emot kulturmarxismen eller liberalismen. Det är dessa ideologier som är de verkligt härskande idag. Det förbjudna inkluderar särskilt användandet av vissa ord och koncept, vilket är det som media lättast och närmast automatiskt hänger upp sig på, som att säga neger/nigger eller hänvisa till "etniska svenskar", vilket är en kulturmarxistisk fixering, eller och om du går emot liberalismen, då framförallt tanken om jämlikhet. Andra saker som är strängt förbjudna är att tvivla på nyttan med pressfriheten idag och att tvivla på demokratin (Om du gör det från höger). Ytterligare andra saker som är kontroversiella är t ex tanken på utrensningar inom universiteten eller ofrivillig massrepatriering. Alla former av tankar om att egenskaper skiljer sig mellan folkslagen, och särskilt om man anser att de har biologisk grund, är strängt förbjudna. En stor del av det som dagens politik egentligen kretsar kring är alltså bortanför rationell debatt, och detta är ett sätt för vårt etablissemang att upprätthålla sin makt.

Men de flesta normala människor ser inte världen på det här sättet. Särskilt inte med tanke att det som media oftast reagerar på inte alls representerar någon "rasism", utan är totalt harmlösa uttalanden som omfattas av stora delar av svenska folket. Så därför tror jag att många förväntar sig att om de ber om ursäkt så kommer de förlåtas. Har det fel man anses gjort inte varit så stort och man ber om ursäkt så går väl livet vidare, eller? Jag tror det är därför folk pudlar, för de kan inte föreställa sig hur provocerade vårt politiko-mediala etablissemang blir av åsikter som går utanför den liberala/postmarxistiska mittfåran.

Så det som en gång var ett kanske bra råd från mediastrateger och liknande, om att pudla, har nu blivit helt värdelöst i de flesta fall. Ett tag kunde man kanske bli anklagad och utsatt för ett litet drev för att t ex vagt ha misskött sitt arbete eller liknande, och det var ett brott som inte skapade samma reaktion, och därför var det rationellt att pudla. Men om du yppat något förbjudet, så gäller att eftersom ditt brott är det ultimata, mest fasansfulla som går att tänka sig, kommer ingen nåd visas dig. Media vet, antingen instinktivt eller explicit, att de har makten att tysta åsikter som går emot eliternas kulturmarxistiska agenda genom att hota folks försörjning, så de kommer därför sannolikt att kontakta de som din försörjning är beroende av. Det är genom att hota folks försörjning och deras sociala status som media hjälper till att upprätthålla etablissemangens makt.

Så om media ger sig på dig för att du sagt ordet neger eller något som på ett avgörande sätt avviker från liberala ideal (Så du tycker inte att dagens Sverige med sin mångkultur och sin liberala demokrati är det bästa sedan skivat bröd? <Autistic schreeching>) är det bara att inse att utgången av det förlopp som nu satts igång i stort är utanför dina händer. Det enda du kan rädda är din värdighet, och om du inte pudlar kan du också i längden motverka medias makt att hindra åsikter som dina att föras fram. Och visa absolut inte svaghet, det gör bara mobben av SJWs mer upphetsade och leder till ännu mer skarpa attacker mot dig.

Lägg energin på att argumentera med din arbetsgivare. Ge denna bra argument att använda mot media när denna (förhoppningsvis) förklarar att du inte kommer bli avskedad. Bra argument är att arbetsgivaren håller den fria åsiktsbildningen högt och inte lägger sig i de anställdas politiska åsikter så länge dessa gör sitt jobb. Detta på grund av att de tror på liberala värden som yttrandefrihet och åsiktsfrihet. De kan hänvisa till att den anställda inte begått något brott och att det är auktoritärt och icke-liberalt att avskeda någon för dennas åsikter. Det kanske kan övertyga en del liberaler, som generellt inte är lika drabbade av den kulturmarxistiska propagandan som vänstern är och som därför kan vara mottagliga för rationella argument.

Men pudla inte!!! Det tjänar absolut ingenting till. Som sagt, det enda du säkert kan rädda är din värdighet, så stå upp för dina åsikter. Och om du väl blivit avskedad har du inte mer att förlora så kontakta alternativmedia - de är idag så stora och når så många människor (50 % av svenska folket) att de verkligen kan bidra till att sprida din version av det som hänt och du kommer, om du väljer rätt alternativmedia, antagligen få en chans att argumentera för dina åsikter (Fria tider är mest frispråkiga, Nyheter Idag minst) Gör du det så bidrar du också till att media sakta tappar sin makt.

Ja, Peter Springare är nog den pinsammaste av pudlare och den mest otaktiska. Han hade stuckit ut hakan, drevet var ingång. Men samtidigt tog kollegor hans parti, han var hjälte på forum och nymedia, det hölls manifestationer för honom, startades Facebook-grupper som drog hundratusentals. Leif GW sa i TV3 att springare hade rätt.

Aldrig förr har andra slutit upp så runt drev-bytet. Media blev försiktiga, för det tilltänkta bytet skyddades.

Vad gör du idioten? Går ut och skriver inlägg om "rasism", påstår att det är för invandrares skull han uppmärksammat invandrarbrotten (alibiargumentet), tar avstånd från den rörelse som stöttar honom, försöker låtsas som om han menade nägot annat med sitt Facebook-inlägg.

Nu är han bara en liten fjant som ingen respekterar. Ingen bryr sig om vad han skriver. Ingen tar honom i försvar. Hans chefer kommer snart plocka bort honom, och media kommer använda det som bevis för att han var olämplig. Och fjanten kommer försöka fjäska sig kvar genom att också själv säga att hans inlägg var olämpligt. Han kommer likt alla andra pudlars bara försvinna in i glömskan, utstött, övergiven, bortglömd. Ingen kommer försvara honom, eftersom det blir märkligt att försvara någon som inte ens försvarar sig själv.

Det lustiga är att ingen kommer ihåg en pudlars för deras ursäkt. Pewdiepei som inte pudlade är fortfarande relevant. Folk har glömt bort judeskämtet och tänker att han är en Youtubare som gör lustiga filmer som ibland retar folk. Han gjorde det innan, och han gör det nu.

Om någon frågar om ett år vem Peter Springar är kommer svaret bli "det var väl han den där polisen som började skriva massa rasism och hänga ut invandrade misstänkta, jag tror han fick sparken"

Man borde nästan ha ett Peter Springare pris. Ungefär som Bode-priset, uppkallat efter Johny Bode, som varje år tilldelas någon "som i johny bodes anda genom idioti och klantighet förstört sin karriär och sitt liv" (något i den stilen)

Springare-priset skulle kunna gå till den person "som i Peter springare anda, utan något som helst skäl att bry sig om media, ändå böjt sig fram och dragit ner brallan, och förlorat både sin värdighet och sitt stöd utan att bli ett dugg mer accepterad i media"

Att pudla är att upprätthålla den imaginära cirkel på marken som medias makt består av.
Ingen får kliva över cirkeln utropar journalisterna, när någon gör det kommer banbullan.
Den dagen någon likt Luther slutar bry sig om mediapåvarnas imaginära makt och spikar upp sina teser utan att skämmas, till allmän beskådan. Då är medias makt bruten.

Det här att en snabb pudel är den skonsammaste utvägen är föga förvånande något som journalister själva påstår. Men till och med de har då menat att inte försöka dölja misstag och trassla in sig i lögner. Typ att Mona Sahlin direkt skulle erkänt att hon köpt toblerone och berättat om allt annat hon köpt samtidigt. Räknat ihop summan, betalat tillbaka och överlåtit till partiet att rösta om hennes fortsatta position. Då hade det inte funnits mer bränsle åt drevet.

Men att ta tillbaka en åsikt är något annat.

Det är som att säga "jag tycker så här, men om ni blir arga så håller jag min käft och gör som jag blir tillsagd".

Hur kan det någonsin vara en god taktik? Den ena sidan kommer ju fortfarande veta vilka "onda" åsikter man har, och dessutom har pudlaren gett dem en bekräftelse om att bästa sättet att tränga bort åsikterna hos drev-bytet är att skrämma och förfölja. Den andra sidan kommer också se pudlaren som ond eftersom han uppenbarligen har känt till fakta men blundat för den i hopp om att få tillbaka sin karriär.

Båda sidor kommer tycka pudlaren är ynklig och patetisk och behandla honom därefter.

Ett ännu mer uppenbart exempel på misslyckad pudel måste vara Jan Sunneson. Anklagad för antisemitism högg han sin trogna vän ryggen, tig avstånd från Ingrid Carlqvist och MEJLADE EXPO!!!!

Fick han jobb på expo? Fick han ens svar från expo? Bjöds han in till några av regimens plattformar? Tog någon tillbaka en enda anklagelse mot honom?

Nej, nej, nej, nej.

Däremot blev han utskälld och utstött av hela den nationalistiska, alt right, contra jihadistiska, sverigevänliga, invandringskritiska - rörelsen. En månad senare lämnar han. Ingen sörjer honom. Nu har han vare sig möjlighet att få jobb hos regimen eller har en plattform i den växande oppositionen.

Det förvånade inte mig att just Sunneson gjorde en pudel och jag är glad att han är borta. En person som åker till Rinkeby och filmar sig själv när han blir örfilar framför en kvinna, gör bara bort vita män och förstör motståndet. Det är typiskt att en person som tror det är god taktik som skapar "sympati" också tror på pudeln.

Det var för att Miljöpartiets gruppledare i Stockholms läns landsting Tomas Eriksson ville se över avtalet om att få sprida Metro i kollektivtrafiken. Övriga sjuklöverplitiker som fruktar för sin försörjning efter valet 2018 hade hakat på.

Qvibergs uttalanden om utrensning av stalinister har fått stalinisterna med asylrättsjuristen Viktor Banke i spetsen att säga upp sig från tidningen. Uttalandena har dämed fått effekt och Qviberg "rensar historiken" genom att nu ta tillbaka dem.

Ritualernas makt är stor men glöm inte heller bort de som hänger över köttgrytorna. Man måste ju ha råd att ta lån så man kan uppehålla sin livsstil (eller missbruk).

Man får skilja på pudlande och en långsammare omsvängning i åsikter.
Ett sådant exempel är Muhammed Eddie Omar, som gjorde sig ett namn som islamist och blev älskad av kultureliten. Sen gick han lite för långt för sagda kulturelit när det gällde israelkritik och judehat, blev dumpad i glömskan.
Flera år senare började han på en comeback där han avsade sig både sin islamism och sina judeåsikter, samtidigt som han byggde upp en position som uttolkare av poeten Ivan Agueli.
Nu är han en ofta citerad islamkritiker som regelbundet medverkar i ljumt regimkritiska sammanhang.
En sådan utveckling måste man kunna respektera, oavsett vilken väg den tagit.


(FB) Före detta? islamisten Mohamed Omar

Äv

Jag tycker tråden har definitivt några kloka poänger.

Framförallt handlar det om illusionen om makten som just journalisterna, media och medieägarna tillmäts.

En gång i tiden fanns det en liten offentlighet. Den sanning som förmedlades var just via ett fåtal rikstäckande tidningar och statlig radio samt TV.

Gjorde man sig ovän med dem så blev man fredlös - karriär, socialt umgänge och anhörigas anseende hotades. Idag är det annorlunda, medias makt har blivit otroligt mycket svagare. De har inte längre monopol på sanningen och det har gått upp för fler och fler att media inte rapporterar händelser utan bedriver en kampanjjournalistik.

Media och journalister synas, deras skamlösa vinklande konfronteras och deras ord är inte längre den allmängiltiga sanningen.

Ta personer som Jim Olsson eller Fabian Fjälling. Det är personer som har min respekt - de vågar stå upp för sig själva när journalisterna bestämt sig för att krossa dem.

Alla ryggradslösa som pudlat eller påstått att de blivit hackade osv, ingen minns deras namn - ingen minns en fegis.

Pudla inte för medierna!

Folk som pudlar -- är PK-folk som vill vara kvar -- i den mainstream-mediala stugvärmen.

Sjunnesons agerande var mycket konstigt men inte helt oväntat och det är bra att han nu är borta från den nationella/invandringskritiska scenen. Han hade nästan spelat ut sin roll med tanke på de ganska optypiska liberala, i vissa avseenden rent kulturmarxistiska, åsikter han företrädde. Om han kommit in i värmen hos SD, som han väl ville, hade han kunnat göra riktigt skada genom att dra SD ännu mer åt ett liberalt håll.

Och den här viljan att cucka, som Sjunneson uppvisar, är både löjeväckande och tragisk. Förstår han inte att alla på Expo och hos Svenska Kommitteen mot Antismitism avskyr en sådan som honom? De vill sannolikt i princip se honom död och hans barn våldtagna. Och varför ska de som sympatiserar med den nationalistiska motreaktionen i väst respektera honom efter att han grundlöst, med en oärlighet som brukar utmärka vänstern och genom att prata om en förment osund "föreställning om att judar agerar gemensamt" (Vilket de ibland gör, vilket alltså gör sjunnes invändning till ett nonsensargument), försöker associera ansvaret för förintelsen med Ingrid Carlqvist.

Följaktligen så respekterar ingen honom längre på någon sida i debatten, som du påpekat, och lika bra är det.

Och som du säger, som jag faktiskt inte har tänkt på, så är det något helt annat att ta tillbaka en åsikt än att be om ursäkt för att man gjort ett rent misstag. Det är liksom inte trovärdigt för fem öre. Om någon sagt något invandringskritiskt som gått över medias gräns så kommer inte media att tro att denne har bytt åsikt för att de tvingade vederbörande att säga förlåt under hot om bestraffning. Det skulle ingen, egentligen, jag har bara inte insett det eftersom jag inte är så intresserad av åsiktsbrott. Så om den av media hotade sagt förlåt så är syftet uppnått, denne är diskrediterad och dennes åsikter också, och de har ingen anledning att utsträcka någon förlåtelse till dig. Varför skulle de, egentligen?

Alla måste inse att det nästan alltid är helt meningslöst att pudla om man gett uttryck för en förbjuden åsikt. Ju förr desto bättre. De enda som kan tjäna på det är väl sådana som Qviberg som inte direkt gjorde sig skyldig till åsiktbrott (han hade bara umgåtts med en pestsmittad) men han kan nog ändå komma undan med det genom framförallt sina pengar och sitt nätverk (som väl är en följd av hans pengar). Men också, genom att han har sådana tillgångar som han har så skulle han kunna stå upp för sig själv och sina åsikter och ändå inte lida för det i nämnvärd utsträckning, så hans pudel gör honom ändå till en cuck, nästan mer så än andra.