Varför kan fransmän inte uttala bokstaven "H"?

Varken mer eller mindre fånigt än när svenskar inte kan skilja på hiss [hɪs] och his [hɪz], eller cheap [tʃiːp] och sheep [ʃiːp].

H särskiljde tidigt germanska och romanska språk. Betänk exempelvis skillnaderna mellan House/Hus/Haus-Casa, Heart/Hjärta/Herz-Cor/Coeur/Corazon och Hound/Hund-Cane/Chien, etc.

H uttalasöverhuvudtaget inte i franskan, mig veterligen inte heller i spanskan. I italienskan ändrar H förvisso ords uttal (jämför Chiesa med Sicilia), men inte heller där uttalas det. Rätta mig gärna om jag har fel.

Ett gammalt franskt bilmärke stavas Panhard. Enligt uppgift uttalas det pa-ha på franska så där uttalas hået.

OT. PÅ spanska kan de inte uttala S i början på ord. Höll på att missa flyget hem när de ropade ut Estockholmo.

Varför kan svensken inte säga 'PERKELE' utan att alla finnar skrattar; det blir alltid så bööögigt

Fast c respektive h i de orden beror på andra saker. Den skillnaden går (förmodligen) tillbaka till när de utkristalliserades ur urindoeuropeiskan. Det tappade h:et i ord där det står kvar är från tiden runt Kristi födelse. Vissa av dessa ord stavas också som lånord felaktigt utan h. T.ex. ska en plats där man boxas, fäktas etc. egentligen heta harena.

Sedan finns det "tappat" h i början av ord i germanska språk också, t.ex. i cockney.


I modern italienska står h dels för det gamla latinska h:et och dels för att konsonanten innan är hård, t.ex. i Chiesa, ghetto och spaghetti.

Som nämnts ovan är det ju inte konstigare än att svenskar inte kan uttala franska r, iberiska c, j, z eller för den delen engelska w, z. Bokstäverna är de samma men ljuden existerar helt enkelt inte på svenska. Men visst låter det roligt när någon gör fel ljud till en bokstav de uttalat annorlunda hela livet.

Ty därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med:
Rikssvenska MÅSTE alltid betona en stavelse, det du uppfattar som bögigt är att det då blir (finsk stavning) peerkele eller perkkele.
Ett bättre exempel på detta är F1 föraren Mika Salo som på rikssvenska blir (igen finsk stavning) Miikka Saalo.
Ber språkforumet om ursäkt för att jag inte kan skrifva phonetiskt på riktigt.

Du menar förstås i början av en stavelse.

Det kanske hör ihop med varför svenskar inte kan uttala h-ljudet i stavelsens slut (om svensken ifråga inte råkar vara uppväxt i ett finsktalande område).

Tänker du på till exempel Lahtis? För mig som finlandssvensk är det ju inget problem, men ni svenskar uttalar det ju som om det vore ch, Lachtis. Det har väl att göra med att lach- finns till exempel i tyska lachen?

Hmm, Jag antar att den tidigare stavningen är den svenska? Då är det ju inte underligt att uttalet blir därefter.

Vi har en del kontakter med Frankrike på jobbet med en firma på det tekniska planet på ganska hög teknisk nivå, nästan bara phd:er som jobbar där.

De talar engelska så man tror de anstränger sig för att bryta så mycket som möjligt på franska. De använder engelska ord men uttalar de i princip på franska. Skandinaver fnissar, det har inte gått upp för de att fransmän VILL INTE prata engelska och protesterar genom att besudla engelskan (som de avskyr) så mycket som möjligt med dåligt uttal. De ryser av blotta tanken att vara tvungna att prata engelska.

Jag tror att det är DET som är anledningen till att de inte uttalar H:et.

Kan försäkra att det inte saknas kapacitet hos dessa att lära sig engelska. Om de ville. Vilket de inte vill. Fransmän är stolta över sitt språk vilket är motiverat, om man frågar mig.

Själv uttalar jag Lahti, rahti, mahti och Lehtinen oklanderligt (tycker jag), eftersom jag nuförtiden har bättre kunskaper på finska än på svenska. Men du har rätt att tyskans ch-ljud är det man brukar höra (i bästa fall) när ickefinska nordbor vågar sig på sådana ord.