Skaffa ytterligare en katt? Råd sökes

Hej! Jag har haft min birmahane (innekatt) i ungefär tio månader och han är strax över ett år gammal. Jag flyttar så småningom till en större lägenhet eftersom jag tagit examen från uni, fått jobb och boende dit jag flyttar. Eftersom jag då kommer att vara borta längre på dagarna så börjar jag fundera på om jag skulle skaffa en kattkompis till honom. Det har inte varit aktuellt tidigare eftersom jag bor i en etta och har studerat med mycket hemmastudier, men nu flyttar jag till en dubbelt så stor lägenhet med två rum och jobbar under dagarna.

Vad tänker ni? Anser ni att det är bra att ha två katter när man är borta (~åtta timmar om dagen)? Hur introducerar man dem till varandra på ett bra sätt? Är det bättre att hålla mig till birma-rasen eller är det struntsamma?

Älskar den jävla katten så vill göra det bästa för honom.

Svårt att säga. Vissa katter gillar inte att dela territorium med andra katter.
Min gubbe gör det inte, funkade inte så bra.

Men visst kanske accepterar de varandra efter ett tag men det ligger ju inte deras natur att vara med andra katter...

Det tycker jag verkligen att du ska göra, jag har vuxit upp med katter och min erfarenhet är att dom mår bäst med en kompis om dom är innekatter.

Min ena honkatt protesterade som attan när vi var tvungna att ta bort hennes bror p.g.a. sjukdom, som att börja mjaua för sig själv, väcka mig på nätterna genom att stå och mjaua bredvid mig i sängen samt peta på mig i ansiktet, och till sist så kissade hon inne för första gången i sitt 8 åriga liv.
Så jag provade att ta hem en av min mors katter, och efter 3 dagars luktande och fräsande så blev dom dödskompisar och hon slutade med allt ovan.

Åh! Jag förstår. Vad tror du om raser? Min är en birma, men min tanke är väl att det inte spelar någon roll så länge den nya katten är en lugn katt. Vad tänker du om ålder och så vidare? Är det lämpligt att ta in en kattunge eller är det äldre katter som gäller?

Tack för dina svar!

Ja, det är svårt att veta. Min har träffat andra katter och leker gärna med dem. Men i övrigt är han endast van vid mig. Blir svårt om den nya katten inte accepteras, liksom.

Ras spelar ingen roll, när det kommer till åldern så skulle jag ha kört på en kattunge eller någon som är runt samma ålder.

En med liknande energi skulle jag säga.
Adoptera på katthem?
Kastrerade är det lugnaste.

Jag gör så här om det finns möjlighet tar jag hem en filt i förebyggande från den nya katten och lägger nära min katts matskål, sen tar jag den den nya och släpper ut den i lgh låter den kolla runt, hitta mat och låda. Sen släpper jag ut min katt när det är fri sikt och dom inte är för nära varandra alltså man öppnar en dörr så dom ser varandra på håll, sen drar jag in armar och fötter låter dom vara ett dygn för undvika att jag blir biten /sönderriven.

Morrande och fräsande kan förekomma men är oftast inte ett problem och dom slås så märker man det då sprutar blod och blir ett jävla hallå (sätt INTE dit händerna).

En del föredrar nätdörr emellan första tiden men .. verkar onödigt i min värld.

Jag tror absolut på att innekatter mår bättre av att ha en kompis och speciellt ifall dom spenderar ett par timmar om dagen själva i bostaden. Våra katter har vissa dagar när dom slåss som fan och håller sig på var sin sida av bostaden men andra dagar ligger dom tillsammans och slickar varandra. Oftast så aktiverar dom varandra i lek medans de gånger vi bara har haft en katt så tenderade den att lita på att vi i familjen lekte med den.

Det enda jag har erfarenhet av är att tillföra en kattunge till familjen, en vuxenkatt tror jag skulle bli svårt men en kattunge har fungerar två gånger om hos oss. Vi har behållt kattungen i buren som vi hämtat den i för att sen låta den befintliga katten närma sig och undersöka, när de efter nån timme tröttnar på att fräsa och hålla på så brukar de lägga sig ner och sova, då öppnar vi dörren till buren så får katterna själva bestämma nästa steg.

Har två birmor själv och kan inget annat än rekommendera två stycken. Det var kärlek vid första ögonkast för dem och de kan inte slita sig ifrån varandra. Ofta man kommer hem och de ligger sovandes ihopkurade bredvid varandra. Innan dess var min första katt ganska understimulerad trots att vi lekte mycket och han blev lätt sur och grinig. Men nu mår han som en prins hela tiden. Han var 1,5 när den nya kom in. Nu har de vart tillsammans i snart tre år.

Min erfarenhet med birmor är att de kommer sjukt mycket lättare överens med andra katter/hundar än en vanlig bondkatt. Så rekommenderar dig att köpa en birma till.