S och M rädda för Sverigedemokraternas starka stöd - Går till attack från olika håll

Rikspuckot Anders Lindberg vill inte vara sämre än att han med minsann
*gäsp* kan skriva en lång ledare om det uttjatade ämnet "SD och deras NAZISTISKA rötter".


https://unvis.it/aftonbladet.se/ledare/a/GW256/sds-nazirotter-ar-varre-an-vi-vetat


Linbergs slutkläm är inte dålig.

Han skriver själv att Ekströms enda roll var att han var revisor åt en lokalavdelning, hur det kan vara att ha grundat SD framgår inte. Inte heller hur en sedan 22 år död revisor 1988 kan påverka ett parti med miljoner väljare och sympatisörer idag.

Linberg tycks leva i en verklighet av Arnstadska mått.

Att så desperat greppa efter halmstrån som ej existerar.
Man frågar sig hur nära denna man är ett totalt mentalt haveri?

Sådan desperation är inte mödan värd att bemöta. Eller?
Detta är så smutsigt och lågt att det vittnar om skribentens självupplevda litenhet. Det är lika lågt som när jag drar upp Löfvéns nazistiska rötter från hans stornazze morfar. ( Google ) Vem tror han läser igenom denna avhandling och berörs av den? Jag skulle vilja se presumtiva SD - väljare beröras av detta. De orkar bara inte läsa den. LO kollektivet och " vanligt " folk.

De är kloka människor som inser att vi lever NU, 2017, och inte på 1930 - talet. De flesta vet också hur Nazi - kåta Sossarna var på - 30 - 40 talet.

Linus Bylund skriver:


https://twitter.com/LinusBylund/status/864770577596338176

Och hänvisar till:

SD röstar oftare med regeringen än med alliansen

http://www.altinget.se/artikel/6477-sd-rostar-oftare-med-regeringen-an-med-alliansen

Jag är hyfsat intelligent och insatt i politik men jag kan ändå inte relatera till SDs förslag och budget.

När jag då betänker mina bekanta som röstar SD så är de ännu mindre insatta i politik.

Politiker överskattar nog medborgarnas intressen. Och för det andra så tror vi medborgare ändå inte på luftbudgetar där man kastar lite miljarder hit och dit så länge man är i opposition.

Däremot är det ju ganska givet att SD står närmare alliansen och har rört sig bort från sossepolitiken, så vitt jag vet. Är väl Bylund som lett till det.

Ibland får jag känslan av att de mest insatta är de som är sämst skickade att greppa politiken. De har snöat in sig på detaljer, förlorat helheten. En muralmålning kan vara fantastiskt vacker på 50 meters håll. På en meters avstånd syns bara en gropig yta med färgfläckar. SD är ingen absolut sanningsförkunnare, men förmågan att fritt röra sig mellan fälten skapar ett visst intellektuellt momentum.

Det är rätt givet att SD inte har någon direkt utmejslad politik att redovisa. Dels har man inte prövats i hetluften i någon omfattning, dels har man en enda bärande fråga som förenar disparata åsikter från ett rätt brett spektrum väljare/sympatisörer.

Här kan man litet torrt framhålla att det är nödvändigt att kunna erbjuda salongsfähiga, pragmatiska och (såklart) hyfsat sakkunniga politiker, särskilt om man vill samarbeta kommunalt och i landstingen (det är där man uträttar "praktiska grejor").

Att ha en "politisk vision" är något som toppolitikerna gärna sysslar med (och kritiserar varandras) men skärskådar man det som redovisas är det stora likheter i mittfåran. Givetvis kan inte SD straffa ut sig genom att anta någon radikal ståndpunkt i detta.

Den stora vattendelaren i nästa val kommer att vara mellan de som förespråkar en fortsatt vettlös omfamnande och gränslös flyktingmottagning och olika schatteringar av "det här kan inte fortsätta här är våra förslag".

Fast det är inte alls konstigt. Egentligen så har inte (SD) en fungerande budget. De har inte resurser att ta fram en. Det var samma kritik från (S) mot de borgerliga under 1980-talet. Även precis innan Carl Bildt bildade regering. Dessutom var kritiken både helt sann men samtidigt helt irrelevant.

Det är bara regeringen som har det stöd, i form av utredningsresurser, som krävs för att skapa en sammanhängande budget. Det är alls inget konstigt. Oppositionens skugg-budget är bara signal politik. De tar regeringens budget och ändrar lite på marginalen för att visa vad man vill priotitera annorlunda. Skulle man faktiskt hamna i regeringsställning och behöva utarbeta en budget så har man plötsligt tillgång till finansdepartementets tjänstemän och kan göra ett mycket mer genomarbetat jobb.

Det är väl därför som en borgerlig budget kunde vinna 2014 men det är inte aktuellt efter det. Innan 2014 hade de borgerliga regeringsmakten och hade en budget som de gick till val på. Den var färdig. Efter hösten 2014 så släppte de borgerliga makten och de har nu inte resurser att ta fram en budget som faktiskt fungerar som bas för att styra landet.

Det enda man kan utläsa av (SD):s budget är att de generellt vill satsa mer på medborgare och ta resurserna från sådant som går till annat än medborgare. Exakt hur det skall gå till syns inte. Det visar sig om/när (SD) får regeringsmakten. Tillsvidare får man lita på att de skulle klara av att göra en budget i skarpt läge. Det är ingen kritik mot (SD). Det är bara så det ser ut.

Som vanligt ute och cyklar.
Ditt parti M har prövats i praktisk politik i många år och visa mig ett parti som bytt ståndpunkt och svängt kappan efter vinden mer än vad de vindflöjlarna orkat med. Ord bör föregås av tanke, även här på Flashback.
Folk idag eftertfrågar inte salongsfähiga politiker. De efterfrågar tydliga, handlingraktiga politiska hantverkare som får ngt gjort. Donald Trumps oslipade buffelstil attraherade mer än Clinton slipade och försiktiga ingenting. Då hade vi just upplevt den sofistikerade B Obama, som inte fick något gjort.
Det är riktigt, nästa val i här hemma står mellan öppna eller stängda dörrar till Sverige (hur många gånger hinner AKB ändra sig tills dess), men också mellan friska vindar och förljugna föredettingar.

Låt mig då påstå att Åkesson snarare är Macron, oprövad och med en vision - och med en besvärande brist på solid politisk support, även internt. Lojalitet (Shalalala-Åkesson...) är inte detsamma som solid politisk support. SD-politiker har INTE visat förmåga att få något gjort. Minns du Hässleholm?

Donald Trump kunde han attrahera en mängd rednecks men i USA röstar ungefär hälften, och av dem inte ens hälften på honom. Det är en stor skillnad mot Sverige.

Du ser inte. Förstår inte. Några rednecks. Är det allt?
Buffeln Trump nådde hela vägen fram genom det politiska startfältet och fick praktiskt taget varannan amerikansk röstare på sin sida. Några rednecks?
I en nyligen genomförd undersökning visade det sig att ett antal Trump väljare blivit besvikna på hans politiska handlag. Men - och det här är kärnpunkten - bara två procent ångrade sitt val. Fattar du, det finns inget alternativ.
Omsatt till svensk kontext - för den som inte ser politik som fotbollsallsvenskan där man alltid håller på sitt lag - framstår det allt mer tydligt att vi nu har match mellan Trött etablissemang mot Pigga utmanare. Samma positionering som Spendrups använde mot Pripps, som Ryanair använde mot SAS.
Vänstern försöker utmana på samma sätt men ligger fel i tid. Vi går med blixtens hastighet från Idealism till Realism.
Politik är inte att vilja, som Palme sa. Politik är psykologi.
Men sitt kvar du i din grotta. Verkligheten kommer behandla dig omilt.