Svenska diktformer och versmått

Hej allihopa.
Den senaste tiden har jag intresserat mig för svensk poesi. Jag har läst mycket engelsk sådan, och funnit att det finns vedertagna diktformer, som till exempel Shakespeare sonneten och jambisk pentameter, som tar stor plats i den engelska diktkanon. Dock har jag märkt att är en öken på internet gällandes information om svensk poesi.

Jag tänkte att Flashback möjligen kan bli en oas för poesiintressade, speciellt de som vill själva skriva vers på svenska. Jag tycker det oumbärligt att ha god information över det svenska landskapet, så att säga.

Enligt mig, bör alla versmått och diktformer figurera, men fokus bör läggas på de vanligaste. Till exempel, om svensk poesi, som den franska, inte traditionellt betonat versfot, vilket den engelska gör, redogör gärna för detta då många (till exempel jag) ännu inte förstår detta, och skulle lära sig av din insikt.

De fornnordiska diktmåtten, tämligen komplicerade och svårskrivna har jag fått höra, är svenska. Dock bör vi nog begränsa denna tråd till innan modernistiska poesin, då den förgjorde allt fokus på struktur. Dock innehavandes mer informerade tillägg än jag må förstå, skriv dessa exempel i tråden med förklaring för att upplysa oss alla.

Slutligen, skriv alltid exempel på dessa diktformer och versmått med namn på författare och dikt, samt tillkommande länk. Detta så att om i fallet länken försvinner, läsaren ändå har möjligheten att hitta dikten på egen hand.

Det här kan bli ett riktigt bra projekt med allas samlade kunskap. Tack på förhand! Jag kan tyvärr inte bidra med något direkt, då jag är tämligen "ignorant" när det gäller svensk poesi. Förhoppningsvis kommer detta ändras med tiden.

Versmåttens väl och ve har så klart sin plats i svensk litteratur / poesi.

Och nog finns det en del att läsa om det på svenska. https://sv.wikipedia.org/wiki/Versmått

Och sedan så finns ju Alf Henrikson, Verskonstens ABC. Där finns exempel på svenska jämte engelska, franska mm.

Jag menar givetvis inte att det inte finns någon litteratur om detta på svenska. Snarare syftar jag på det som är "typiskt svenskt". Jambisk pentameter är typiskt engelskt, och jag undrar vilka former brukar användas på svenska, eftersom språken skiljer sig i till exempel rytm och musik. Detta påverkar givetvis diktandet.

Tackar för rekommendationen!

Jambisk pentameter är rätt vanlig på svenska också. "Svensk normalsonett typ 1A" är 14-radig jambisk pentameter. Se till exempel Bertel Gripenbergs Svarta sonetter. Och Carl Snoilskys sonetter.

Sedan är det ju så att man på oilka grunder polemiserat mot denna ordning. Lars Gustafsson skrev en annan typ av sonett i Sonetter (1977). I ett efterord utveklar han sin teori, baserad på Pound och italiensk diktning.

- - -

Vad gäller pentameter i stort så skrev Bertil Malmberg på detta versmått i Dikter vid gränsen (1935).

Och för övriga versmått kan nämnas att en svensk tillämpning av hexameter ser man i Runebergs Älgskyttarna.

- - -

Jag skulle vilja hävda att svensk poesi före 1950 överlag är inlemmad i metrikens olika system. Ansatser till fri vers hade börjat komma men metriken dog långsamt. Sedan blev det på gott och ont fri vers och nu finns ingen väg tillbaka.

Men på Flashback idag ser man allstom oftast en vurm för rimmad dikt. Min tes är att kungsvägen för centrallyrik inte är metrisk vers men nu är jag lite OT.

Kanske aningen OT men har för mig att det är i Frithiofs saga som Tegner testar att skriva på olika versmått i varje del. Detta blir ju väldigt spännande för att jämföra de olika versmått han använder. Jag är dock för okunnig för att känna igen alla, vore kul om någon visste vilka det är han använder och i vilken ordning.

Fantastisk rekommendation. Ska kolla upp den snarast. Har som sagt lite erfarenhet med poesi på*svenska.

Vilken bra tråd. Har tänkt att jag borde lära mig skriva dikter mer grundläggande och genomtänkt. Kul med olika kunskaper gällande diktformer så kan man kanske ta tag i det där med att förstå formerna lite bättre.

Skulle du säga att dessa poeter har influerats av traditionellt svenska versmått, eller utländska?
Bara för att något tillämpas på svenska innebär det inte att det är svenskt. Till exempel fransk poesi använder inte metrik på samma sätt.

Jag skulle vilja säga att den fria versen har marginaliserat poesin, och har gjort att ingen läser modern poesi. Varför folk fortfarande läser som högst de tidiga modernisterna, men mest romantikerna och de som skrev strukturerat. Fri vers tillåter mest skit, även om det finns guldkorn bland gödseln.
Kungsvägen för centrallyrik som är upplyftande och inspirerande och ihågkommen är strukturerad. Den finns en väg framåt, förbi denna mörka period som tillåter alldeles för medioker och oinspirerad lyrik. Riktig konst kräver arbete.

Eftersom sonett och hexameter är utländska påfund -- säger jag nog -- att dessa poeter använt sig av utländska versmått.
Problemet med dagens poesi är varken bundenhet eller frihet i metriskt avseende. Det är att ha något att säga. Och något att säga får man genom att lämna reduktionist-scientismen bakom sig och anta en holistisk spirit science.

Detta recept gäller förstås all konst öht idag, inte bara svensk poesi.

Vad menar du med näst sista meningen? Jag tror absolut att bristen på standarder har bidragit till konstens förfall.

Fornnordiska diktformer är verkligen intressanta. Drottningkvartetten vore rolig att försöka sig på.

Jag menar att hela kulturen är stagnerad pga. låsning i vetenskap som reducerar hela verkligheten genom iofs. aktningsvärd naturvetenskaplig metod.

Här leder metodisk reduktion till ontologisk reduktion vilket är att gå för långt. Allt som inte kan "bevisas" i en labbsituation avfärdas. Jag utvecklar detaljerna i essän "Borderline" (2015).

Denna vetenskapsreduktionism speglas i konst, kultur, media, allt. Därför är vår kultur idag stagnerad och ett nytt paradigm behövs. Konsten måste gå i täten för att måla upp ett sådant paradigm, även om vi också har vetenskapsteoretiker som David Bohm och Paul Davies som pekat ut riktningen -- bort från reduktionism, mot holism.

Jag tror att kulturen upplever en sådan spark bakut med PK-rörelserna vi ser i staterna med mera. Holism går inte, för att som innefattar det hela är inget. Kulturen definieras av att vara i opposition till något annat, aldrig på något annat vis.
Länka gärna din essä.

Vad tycker du om de isländska diktformerna, och ett flytt av svensk poesi till sådana?