Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 3
  • 4
2017-05-11, 10:17
  #37
Medlem
För att besvara din fråga; nej, jag tänker vanligtvis inte på detta, men just nu är väl ett undantag då du planterade den tanken i mitt lilla huvud.

En nära släkting till mig dog i cancer för några år sedan. Jag bakade till henne och resten av släkten flera gånger i veckan. Äppelpaj. Hon försökte äta lite grann och berömde mig för hur god den var. Vi firade hennes födelsedag på sjukhuset, men det var alldeles för mycket getingar i sjukhusparken så vi åt morotskaka inne på sjukhusets bänkar istället. Jag har aldrig gillat morotskaka, men jag åt lite grann för hennes skull.

Jag och min syster ritade teckningar till henne. Sedan gick hon bort, en begravning hölls. Jag grät en tår, men om jag ska vara ärlig var jag inte så ledsen som jag trodde att jag skulle vara.

Att dö är en naturlig del av livet, lika självklar som att födas. Vad som spelar roll är vad man gör med tiden man har på jorden; minnen man skapar, liv man förgyller. Att man känner sig tillfreds. När man sedan försvinner, så stannar inte världen. Den lever vidare, liv fortsätter förgyllas på andra håll, ens barnbarn badar i sjön man själv badat i som liten.

Och att vår planet en dag ska dö, är också en del av dess historia. Den föddes en gång i tiden, och sedan dess har många olika djur satt sina fötter på dess yta. Murar har byggts, murar har rivits. Människor har krigat, människor har slutit fred. Och dess historia är inte slut än, på många år. Men när den tar slut, så stannar inte världen upp. Andra planeter kommer fortsätta existera, asteroider krocka, nebulosor göra vad nu nebulosor gör. Livet går vidare, även om det inte är just här.

Skulle man se livet, eller en planets liv, som förgäves bara för att man en dag inte kommer finnas längre, vad är då meningen med att ens födas?
Citera
2017-05-14, 15:37
  #38
Medlem
lossnuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JalleKalleBalle
Att allt kommer försvinna. Att allt som ni tror på och lever för nu en dag kommer försvinna förevigt och gå in i ett bäcksvart evigt vakum. Vår planet jorden kommer sprängas bort för eller senare. Allt kommer försvinna. Allt kommer dö ut och inget kommer återstå. Vår planet kommer brännas upp likt ett litet sandkorn. Allt kommer bli ett bäcksvart vakum. Allt kommer försvinna.

Hur bearbetar ni detta faktum?

Ni må ha fullt upp med ert jobb, samhället och er familj osv. Men har ni tänkt på detta? ALLT kommer försvinna. Vår planet kommer sprängas bort. ALLT kommer bli bäcksvart. Vi kommer alla dö. Mänskligheten, jorden kommer suddas ut permanent. Inte ens en enda liten smula av vår planet kommer kvarstå efter vi bränts upp av solen. ALLT KOMMER MED EN 100% SANNOLIKHET FÖRSVINNA PERMANENT.

När man ger sig in i dessa tankar så är det svårt att undvika dödsångesten. Var försiktiga att gå in på detta i djupet om ni inte tror ni kommer klara av det.

Tänker ni någonsin på detta?

Jo det har Jag tänkt på från och till.
Har dock aldrig haft problem med det.
Vi vet inte varför vi finns och vi kommer aldrig att veta det,
och lösningen på denna typ av ångest är att släppa den typen av tankar och i stället ägna sig åt att leva här och nu. Alla vi varelser som finns nu och alla som har funnits är och har varit i samma situation, dvs "vet inte varför vi finns och vad som händer sedan".
Denna typ av funderingar leder ingen vart.
__________________
Senast redigerad av lossnus 2017-05-14 kl. 15:41.
Citera
  • 3
  • 4

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback