Hur bearbetar ni faktumet att till och med jorden kommer brinna upp i framtiden?

Att allt kommer försvinna. Att allt som ni tror på och lever för nu en dag kommer försvinna förevigt och gå in i ett bäcksvart evigt vakum. Vår planet jorden kommer sprängas bort för eller senare. Allt kommer försvinna. Allt kommer dö ut och inget kommer återstå. Vår planet kommer brännas upp likt ett litet sandkorn. Allt kommer bli ett bäcksvart vakum. Allt kommer försvinna.

Hur bearbetar ni detta faktum?

Ni må ha fullt upp med ert jobb, samhället och er familj osv. Men har ni tänkt på detta? ALLT kommer försvinna. Vår planet kommer sprängas bort. ALLT kommer bli bäcksvart. Vi kommer alla dö. Mänskligheten, jorden kommer suddas ut permanent. Inte ens en enda liten smula av vår planet kommer kvarstå efter vi bränts upp av solen. ALLT KOMMER MED EN 100% SANNOLIKHET FÖRSVINNA PERMANENT.

När man ger sig in i dessa tankar så är det svårt att undvika dödsångesten. Var försiktiga att gå in på detta i djupet om ni inte tror ni kommer klara av det.

Tänker ni någonsin på detta?

Jag tycker att det är bra och önskar att det skedde under min livstid, t.ex. genom att jorden träffades av en enorm asteroid, fast så är jag ju pessimist också.

Det kommer inte hända förrän typ nån miljard år. Överlever mänskligheten typ tusen år till kommer vi vara så avancerade att vi kommer inte kunna bli utrotade. Men till slut kommer vi inte vara människor, utan någon slags artificiell intelligens som kommer se tillbaka på människor som ett steg i evolutionen, ungefär som vi ser på bakterier.

Vad är det att bearbeta? Du har i runda slängar 80 ynka år av liv, det enda man bör fokusera på är att få ut det du vill ur dessa år. Bearbeta framtiden hur mycket du vill, framtiden skiter liksom i det.

Känns onödigt att bry sig om det eftersom 1) man kommer förmodligen vara död sedan länge när det sker 2) det finns ingenting man kan göra för att förhindra det, och 3) det känns dumt att tänka på saker som ger en ångest, SÄRSKILT när det handlar om saker man inte kan göra något åt.

Vi har bara på 50 år utvecklat teknologi som kan ta oss till Mars. Idag har Google mappat stora delar av jordytan. Många historiska platser är 3d-scannade i detalj. Jorden kommer inte brinna upp förens om några miljarder år? Vi har säkert lämnat solsystemet inom 1000 år och för den delen lagrat allt vi behöver i data.

Absolut. Dessa tankar fungerar dock oftast som ett sorts flyktbeteende för att slippa fokusera på vardagsbekymmer. Är det inte så att du försöker skydda dig genom att lägga ditt fokus på detta istället för på något annat?

Brukar påminna mig själv om att det egentligen är något annat fel när dessa tankar uppstår, för det är ju ingen idé att oroa sig för sådant som inte ligger inom ens egna kontroll.

Jag "bearbetar" det med att försöka lista ut vad livet är.

Vi kommer ändå att dö.

Har sett teorier som att vi ska byta universum eller liknande.
Intressanta teorier iaf.

Vi har våra problem här och nu .. framtiden har sina.
Leva i livet är det enda vi kan göra.

Hela universum kommer att kollapsa. Vi måste helt enkelt hitta portarna till ett annat multiversum, men i rätt många universum har vi säkert redan gjort detta. Men i dem och ganska många andra är jag redan död. Det är jobbigt att sitta och skriva på flashback när jag vet att nånstans är jag en schimpans som heter Shakespeare.

Hoppas ni hängde med för det är ett seriöst svar.

Tror jag knappast på, med tanke på hur jorden bara blir varmare och varmare så skulle det förvåna mig om mänskligheten inte är utplånad inom 500 år. Om det nu inte kommer en himlakropp och bränner upp oss innan dess.

Det ska ske mycket till för att utplåna hela mänskligheten.

Ett kärnvapenkrig skulle utpåna minst 60%. De överlevande skulle leva i en lindrigt talat för jävlig tillvaro. En meteorit skulle fixa det till 100% om den bara vore stor nog.