Citat:
Ursprungligen postat av
Preclear
Det är som är deprimerande i sammanhanget, nu med #metoo och allt, är att det inte biter på personer som PI. Dels för att han sysslat med barn, som givetvis är mer lättpåverkade, men även för att de riktigt sofistikerade förövarna, d.v.s. de som kan hålla på i decennier och orsaka riktiga trauman och som vet bättre än att tafsa på tunnelbanan eller något annat klantigt, är för smarta och metodiska. De lär sig vad de kan göra och när. De säger rätt saker, titulerar sig rätt saker, bygger upp immunitet. De bearbetar också sina tilltänkta offer så att när väl över-gränsen saker sker så vet offret inte ens om det, eller så klandrar de sig själva, rationaliserar etc. Skulle inte förvåna mig om PI likt t.ex. Virtanen satt på en ytterst hög häst vad gällde feminism och andra sociala frågor (han gjorde det förr iaf).
Vidare är det ju så att personer med narcissistiska drag är kliniskt oförmögna att bedriva självrannsakan, vilket ju är en av de sakerna som #metoo uppmanar till (hos män). En hashtag-kampanj för dem är en möjlighet till nya rökridåer -- inte en källa till skuldkänslor eller eftertanke. PI liksom Virtanen har, utifrån det som skrivits (vilket är ganska lite i PI's fall), visat väldigt lite genuin insikt och ånger. Mest troligt ser de sig själva som offren, innerst inne.
Vad tror ni andra, biter den här typen av kampanjer på de riktigt fula fiskarna?
NEJ, det biter INTE så länge han inte själv kommer till insikt. Att,som det står i domen, inte finns risk för fortsatt brottslighet är direkt löjligt.
Han runkar med ena handen och dricker champagne med den andra. Tro mig.
