Här är något vi behöver prata om. De flesta viktminskningsråd går ut på att man ska lägga sig ungefär 500 kcal eller 20% under sitt energibehov för att få en så kallad sund viktminskning på ca 0,5-1 kg i veckan. Vanliga siffror man ser är 1400-1600 kcal för kvinnor, och 1800-2000 kcal för män. Även högre siffror förekommer. Dessutom brukar man säga att 1200 kcal är den absoluta gränsen för att inte riskera skadlig näringsbrist.
Som ett brev på posten dyker det upp massvis med människor som kämpar och inte går ner ett gram på sådana här siffror, inte minst här i forumet. Jag har själv kämpat som en idiot på de nivåerna och inte gått ner ett skit.
För mig vände det inte förrän jag blev desperat och bestämde mig för att testa en diet på 800 kcal. Då plötsligt började kroppen bete sig som den skulle, och jag gick vackert och stadigt ner i vikt. Fortfarande rätt långsamt med lite drygt 0,5 kg i veckan, men jag var å andra sidan inte särskilt överviktig utan låg i övre spannet av normalviktig. Men framförallt var det mycket lättare att ligga på 800 kcal än 1400-1600 kcal. Jag var aldrig särskilt hungrig och var pigg och full med energi. Det var alltså lättare att ligga på en rejält mycket lägre energiintag, och dessutom fick jag äntligen resultat.
Det här gjorde mig nyfiken så jag ville veta vad som faktiskt gäller, och var de här rekommendationerna om kaloriintag vid diet egentligen kom ifrån. Saken är att jag hittade inte ett skit om de rekommenderade högre kalorinivåerna när det gäller den vetenskapliga litteraturen. För när man inom vården och andra kliniska sammanhang sätter människor på diet för viktminskning så brukar man göra det på 500-800 kcal.
Om nu vården och läkare (“proffsen”) konsekvent kör extrem lågkaloridiet för viktminskning, varför ger man då råd till allmänheten att ligga på dubbelt till tredubbelt energiintag? Det är ju dömt att misslyckas, och skapa onödigt lidande och dietfixering under alldeles för långa perioder. Argumentet är att det ska ge “hållbar viktnedgång” håller inte heller, för forskningen visar också att i princip alla dieter är dömda att misslyckas på lång sikt om man inte lyckats hålla den nya, lägre vikten under ungefär ett års tid.
När det gäller orsak till viktminskning vid diet så är energi(kalori)underskott det enda som räknas. Ja, olika livsmedel kommer påverka mättnadsgrad, hormonutsöndring, förbränning osv. olika, men skillnaderna är marginella i sammanhanget så alla dieter som bygger på kaloriunderskott fungerar för viktminskning. Och ja, ämnesomsättningen skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika människor, både på grund av kroppskonstitution men även på grund av kön, ålder, hormonell status m.m. Det är inget att gnälla över om 1400 kcal innebär jämvikt för dig medan någon annan behöver 2500 kcal för att hålla vikten. Så är det bara.
Bra att komma ihåg när man påbörjar diet och vikten beter sig konstigt:
OBS att jag är medveten om att det finns andra fördelar med att ligga på högre kaloriintag under viktminskning, för att till exempel orka träna ordentligt och liknande. Det jag vänder mig emot är det förljugna i att rekommendera nivåer som faktiskt inte fungerar för många människor. Övervikt är ett enormt problem i vårt samhälle och vi är inte hjälpta av dåliga “välmenta” råd. Vi behöver istället bli mer medvetna om hur låga kalorinivåer faktiskt krävs i många fall för att få en fungerande viktnedgång.
Som ett brev på posten dyker det upp massvis med människor som kämpar och inte går ner ett gram på sådana här siffror, inte minst här i forumet. Jag har själv kämpat som en idiot på de nivåerna och inte gått ner ett skit.
För mig vände det inte förrän jag blev desperat och bestämde mig för att testa en diet på 800 kcal. Då plötsligt började kroppen bete sig som den skulle, och jag gick vackert och stadigt ner i vikt. Fortfarande rätt långsamt med lite drygt 0,5 kg i veckan, men jag var å andra sidan inte särskilt överviktig utan låg i övre spannet av normalviktig. Men framförallt var det mycket lättare att ligga på 800 kcal än 1400-1600 kcal. Jag var aldrig särskilt hungrig och var pigg och full med energi. Det var alltså lättare att ligga på en rejält mycket lägre energiintag, och dessutom fick jag äntligen resultat.
Det här gjorde mig nyfiken så jag ville veta vad som faktiskt gäller, och var de här rekommendationerna om kaloriintag vid diet egentligen kom ifrån. Saken är att jag hittade inte ett skit om de rekommenderade högre kalorinivåerna när det gäller den vetenskapliga litteraturen. För när man inom vården och andra kliniska sammanhang sätter människor på diet för viktminskning så brukar man göra det på 500-800 kcal.
Om nu vården och läkare (“proffsen”) konsekvent kör extrem lågkaloridiet för viktminskning, varför ger man då råd till allmänheten att ligga på dubbelt till tredubbelt energiintag? Det är ju dömt att misslyckas, och skapa onödigt lidande och dietfixering under alldeles för långa perioder. Argumentet är att det ska ge “hållbar viktnedgång” håller inte heller, för forskningen visar också att i princip alla dieter är dömda att misslyckas på lång sikt om man inte lyckats hålla den nya, lägre vikten under ungefär ett års tid.
När det gäller orsak till viktminskning vid diet så är energi(kalori)underskott det enda som räknas. Ja, olika livsmedel kommer påverka mättnadsgrad, hormonutsöndring, förbränning osv. olika, men skillnaderna är marginella i sammanhanget så alla dieter som bygger på kaloriunderskott fungerar för viktminskning. Och ja, ämnesomsättningen skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika människor, både på grund av kroppskonstitution men även på grund av kön, ålder, hormonell status m.m. Det är inget att gnälla över om 1400 kcal innebär jämvikt för dig medan någon annan behöver 2500 kcal för att hålla vikten. Så är det bara.
Bra att komma ihåg när man påbörjar diet och vikten beter sig konstigt:
- Standardsiffror för energibehov hos vuxna kvinnor/män är generellt grovt överskattade. De är definitivt inte baserade på en 1,60 lång stillasittande kvinna med 35% fettprocent. Siffror för energiförbrukning vid träning och rörelse (i appar, program osv.) är också grovt överskattade.
- Byte från normalkost till LCHF/Atkins/annan kolhydratfattig kost: initial viktnedgång på upp till 4 kg pga förlust av främst glykogen i musklerna och därvid bundet vatten. Säger ingenting om hur mycket fett du bränt.
- Påbörjan av träningsprogram: initial viktuppgång på upp till 2 kg pga ökad blodvolym. Säger ingenting om hur mycket fett du bränt.
OBS att jag är medveten om att det finns andra fördelar med att ligga på högre kaloriintag under viktminskning, för att till exempel orka träna ordentligt och liknande. Det jag vänder mig emot är det förljugna i att rekommendera nivåer som faktiskt inte fungerar för många människor. Övervikt är ett enormt problem i vårt samhälle och vi är inte hjälpta av dåliga “välmenta” råd. Vi behöver istället bli mer medvetna om hur låga kalorinivåer faktiskt krävs i många fall för att få en fungerande viktnedgång.
