Tomt och tråkigt liv

Har en fördel i livet och det är att jag ser bra ut och är en bra person. Det gör dock inte att jag är lycklig eller kan hitta en flickvän. Varit singel många år nu men har varit med en del tjejer som jag träffat på fest och så. Det börjar kännas ganska meningslöst.

Hade intressen/drömmar förut. Ville hålla på med musik men det var så svårt att lära sig så jag tröttnar mer och mer. Tränade också förut men har blivit mycket latare nu så tränar typ inte alls längre.

Sjukskriver mig ofta från jobbet (en gång i månaden ungefär) eftersom jag tappar orken att gå dit och tvingas prata med folk man inte bryr sig om. Blir utmattad mentalt pga det. Jobbet är helt okej.

Enda jag ser fram emot är helgerna då jag får dricka alkohol, själv eller med en kompis. Min kompis flickvän brukar också vara med så jag träffar många av hennes kompisar vilket jag tycker om.

Går i terapi men det blir inte mycket bättre tycker jag. Känner fortfarande en tomhet i livet. Ingen flickvän, inte så många kompisar, en hobby som dör ut osv.


Hur vänder man på detta? Att börja träna säger många är en bra taktik men jag får inte tummen ur röven. Även förut när jag tränade mycket så kände jag fortfarande såhär.

Varför mår du så? Om jag var du skulle jag i första hand försöka ta reda på bakomliggande orsak. Har det inträffat något som orsakat detta?

Varit deprimerad i många år men aldrig riktigt hittat orsaken.

Du kanska borde gå i terapi på nytt? Låter som du fortfarande är deppig och har svårt att komma igång. Det är inte så lätt att göra en massa förändringar om man inte går till botten med varför man mår dåligt.

Själv känner jag likadant, men livet handlar om att hitta ett syfte med att leva. Själv ville jag bli polis, men tror inte jag kan bli det (har autism). Nu "forskar" jag dagligen för att hitta det jag vill göra. Det är bra att testa saker med.

Det bästa jag gör är att jag tränar, kan inte gå fel med det.

Ensamhet löser ingen terapi, du måste bryta mönster och kanske resa (backpacka), det tror jag skulle göra dig gott. Sen antar jag du jobbar som säljare eller i ett mansdominerat yrke. Byt jobb!?

Autister är ju inte beroende utav närhet på samma sätt som TS?
Eller har du välfungerande ex-asp?

Du kanske har rätt. Jag känner mig "ensam" när jag inte har något att göra. Det är mitt problem. Fast att känna sig ensam är mentalt ändå. TS bör bli mer upptagen i livet. Det är svårt när man inte har mål.

Typ just nu sitter jag bara här och inte kommer någon vart i livet, men om jag pluggar eller jobbar så skulle jag kämpa för det. Jag har nu fått en "specialist" handläggare på arbetsf. och nu väntar på en praktik plats inom IT.

Nya avsnitt av Better Call Saul (season 3) har kommit, och vill nu bli advokat, som jag vet att jag inte kommer bli Dom ser alltid upptagna ut, det är därför det intresserar mig, samma sak med poliser.

Tro mig du vill inte bli polis..
Du borde satsa på jobb där det är socialt så du kan iaktta och härma, folk som känner mig riktigt nära säger jag måsta haft ngn form utav autism (den är maskerad nu).
Jag läser situationer bra och har lärt mig leva genom att konstant analysera allt runt omkring mig, dock har jag svårigheter till hur jag ska förhålla mig till informationen jag får, annat än att vara charmig/glad (visar att jag är det)... Då så blir man omtyckt och det är bra då det öppnar dörrar...
Nu säger jag inte att jag har ngn form utav dokumenterad autism.. Jag vet inte och kan inte veta.

Du kan också vända på det. Hur ser din omgivning ut? För en del kan omgivningen göra personen deprimerad. Eftersom du inte känner något djup. brukar vara så om man festar varje helg och inget riktigt stimulerande i livet. Jobb som man inte utvecklas i m.m..

Ok. Man brukar bli testat om man inte fungerar bra i samhället/livet. Jag har nu mer och mer isolerat mig för att människor inte intresserar mig så mycket längre. Att härma funkar, och har gjort lite av det förut. Jag gör kbt just nu och får läxor att prata med andra, och har inte gjort det än. Skulle prata med någon på gymmet, men känner ingen glädje utav att prata med andra.

Att skriva genom text på datorn är inte samma sak som att prata med folk irl för mig. Det här mer som IT eller att prata med en robot. Om du tror att du har problem eller autism kan du testa dig. Föresten, vad jobbar/pluggar du med?

Jag klarar inte av lärare de säger åt en vad man ska göra sen skiter det om det var MVG på proven för närvaron var inte där, hamnade i trassel tog droger.
Lärde mig mycket utav droger, psykedeliska droger med, innan dess var jag extremt introvert gick bara min egen väg och var väldigt nördig.

När jag var ung ca 8 år LVU:ades jag och jag fick begränsat umgänge med min mor så då ritade jag flera timmar / dag, innan dess var det lego. men med allt stökigt i mitt liv så har jag tappat allt förtroende för auktoriteter, därför löd jag inte lärare jag fick bara betyg i idrott och kemi fysik matte och idrott det var det jag tyckte om.

Jag tror inte jag skulle få diagnosen om jag testades, de enda kriterierna jag uppfyller är min totala brist på energi när jag tvingas göra saker jag inte vill, det och hur jag förhåller mig till vissa situationer.