En vän ignorerar mig efter en simpel dispyte över Internet

Jag vart lite osams med en vän över Internetchatt. En dispyte som är mycket fjantigt, men det verkar som om han tog väldigt illa upp, och därmed ignorerar mig. Jag pratade med honom per telefon och då sa han att han behöver ta en paus i en vecka. Jag skriver till han efter en vecka och totalt ignorering.

Jag begriper mig inte riktigt på och därför tänkte jag ställa frågan om deprission. Jag själv har lidit av deprission, men jag har aldrig någonsin fått känslan av att vilja ta en längre tids paus efter en dispyte. Jag tänker två saker här. Det första är att jag tycker lite synd om honom, och att jag tänker att detta är en normal reaktion ifrån en deprimerad person.

Och jag tänker samtidigt att han bara dramatiserar alltihop, en typysk drama queen.

Därför tänkte jag ta slitsatsen att starta en tråd och se vad andra tycker och tänker. Kanske någon som har en liknade erfarenhet.

Min vän är 30 års åldern och är en man.

Dispytet handlade lite om en vanlig fråga om han kände sig okej för avbetalning. Han tyckte det inte lätt något vidare men då sa jag femtio kronor i månaden och det tyckte inte han om. Då gick jag med på det, och utföra arbetet gratis.

Sedan bara en kommentar i luften, så skrev jag i stil med: Jag är lite trött på att jobba gratis.

Jag jobbar nämligen med en sak, och många förväntar sig att man skall jobba ideellt och det börjar bli tröttsamt.

Men jag menade ingenting mer än att det var en vanlig kommentar i luften. Efter detta har han totalt ignorerat mig. Jag förstår inte vad som är stora problemet. Jag har skrivit till han att han möste ha missförstått och det bästa är att prata om detta.

Sist jag ringde till han skyllde han att han skulle se något på TV. Då fråga jag han när han hade tiden att prata. Kanske en vecka, svarade han.

Är detta verkligen en normal reaktion ifrån en deprimerad person, eller en drama queen?

Vi har alla rätten att avstå från att svara på frågor och människor som vill tala med oss. Gissar att det här inte var er första dispyt. Ett tips: Skriv inte på chattar för text missförstås. Tala i telefon istället eller träffas.

Du är den snåle fan som sa att du skulle göra ett arbete gratis först men sedan krävde pengar? Ingen idé att omformulera lite granna i ny forumdel, du har gjort fel och du vet det.

Nu ställer jag frågan om detta är en normal beteende ifrån en deprimerad människa.

Och nej, jag har inte gjort fel. Utan det började med att jag sa att jag skulle göra gratis, ja. Men sen under arbetet frågade jag om avbetalning kunde kännas bättre. Han sa nej, och jag accepterade det.

Så enkelt var det.

Jag omfomulerar ingenting, dessutom startade jag denna tråd för att få svar ifrån människor som förstår hur normalt detta är eller om det överhuvudtaget är normalt beteende.

Normalt och normalt, är i en väldigt liknande situation med en av mina "vänner" som också lider av depression. Räcker med att man är oense om något så hör man inte av honom på veckor/månader och han blir väldigt kort i svar när man väl försöker nå ut eller hålla någon sorts kontakt, om man får tag på honom dvs. Väldigt tröttsamt i längden.

Tycker inte det är särskilt normalt.

Det är oerhört drygt, ja.

Men jag försöker respektera honom. Men i och med att han sa att han ville ta en paus i några dagar, så blir man lite frusterad när det gått över lite en vecka.

Om jag vore din kompis skulle jag känna det som att du försöker skuldbelägga mig för att du tog ett dåligt beslut att jobba gratis och att du därigenom hoppas att jag ska få dåligt samvete för att du är "för snäll" och så lösgöra dig från avtalet.

Det är vad jag skulle säga till dig (fast på en mer taktfullt sätt) men att tiga ihjäl eller frysa ut någon är imo lika barnsligt och respektlöst som ditt agerande. En deprimerad person, om din kompis nu var det, kanske inte orkar med konflikten och den jobbiga stämningen som blivit utan drar sig undan istället.

Förstår ditt dilemma också, att folk tar för givet att du ska jobba gratis för att ni känner varann och för att du alltid kanske gjort det. Jag tror du behöver träna på att säga nej eller på att tala om att du i fortsättningen kommer att ta betalt och att det är upp till dom om de fortfarande vill anlita dig eller någon annan. Du borde göra det för din skull och för dina relationer skull.

När man är deprimerad så kan ens känslomässiga reaktioner bli heeelt sjuka. Man blir som en gravid kvinna mer eller mindre. Jag blir själv förvånad ibland över mina reaktioner. Antingen kan det vara att man inte reagerar då man faktiskt BORDE reagera. Eller så överreagerar man över skitsaker, eller saker där man själv har fel och man vet det innerst inne.

Här om dagen spelade jag ett online spel och blev så jävla arg på en spydig jävel att jag började fråga honom vart han bodde och så. Jag ville verkligen leta upp honom och slå in skallen på honom. I normala fall hade jag bara ignorerat idioten.

Men harru förtjänat löneförhöjningen då? Femti spänn är mycket pengar.

Han ville utnyttja dig o när du inte vill det blir han sur. Så är det om man som du förmodligen varit för snäll för länge.
Låt fanskaper va. Han behöver dig mer än du honom

Väldigt sött skitsnack, smakar som honung eller nektar. Detta är uppenbarligen ett personligt problem där du inte kan hantera det faktum att oftast, så fattar killar bara inte situationen. Då blir det så väldigt gärna en fördelaktig slutsats som validerar sig själv som person, på ett forum, inför främlingar, utan anledning.

Detta tyder på låg känslomässig intelligens. Inte att du är dum, bara att du har utrymme för att mogna. Lägga energi på ilska på spontana konstateranden på nätet som liknar din situation säger mer om dig som individ än den du pratar om.

Nu, eftersom jag har uppfostrat dig och agerat lite som mentor så hade jag uppskattat om du tackade mig efter du läst detta. Yes! Peace!