Citat:
Ursprungligen postat av
LaderNunnan
Det var bara en tidsfråga. Bra, Skillt!

Det är nyttigare att umgås med tjejjor och busa än springa med brunskjortorna.
Ingen människa vid sina sinnes fulla bruk fortsätter vara nazzzist livet ut. Till slut mognar hjärnan eller känslolivet även hos dessa stackare. Sedan behöver man ju inte göra som den svenska führern Sven Olov Lindholm; slå om helt och börja traska med vpk. Men kanske ändå tio resor bättre än SFKO....

Så sant så.
Känner flera som i sin ungdom kände stark dragning till nåt starkt, gemenskap, känna att man är lite bättre och sen kunna slå hårt tillbaka. De gillade de hårda festerna. Stå och sparka på varandras ben, studsa runt, skrika, vråla, hata. Veta att man gör nåt som inte resten av Sverige vill att man ska göra; Seig Heil!
Känna makten när de gick på gatorna. Alla hatar oss men vi går ändå.
De flesta jag träffat säger att det var inte nazismen i sig som var det viktiga utan gemenskapen och känslan av utanförskap. Utanförskapet var gemenskapen.
De flesta hade lika gärna gått till kommunism, frikyrkan eller punkare. Bara inte normal som alla andra.
Sen träffar de en tjej, oftast en brunett sak och så vänder livet.
Nån blev bög och han var den värste böghataren av alla.
De var som en sekt. Säger de flesta.
Och när man läser om Mikael Skillts liv så ser man ju att det verkligen är samma.
Jag tycker det är strongt av honom. För han vet att "Sviker man" då ska man fan dö.
Ungefär som vilken sekt som helst. Religiös eller ideologiskt.
Tror många inom Nazismen skulle uppskatta muslimska islamistiska regler. Bara män. Starka ideal. Hierarki. Inorda sig i sammanhang. En utopisk vision. Sviker du så dör du.
Mikael! Jag tycker du är grym som inser att Nazism är alltid en återvändsgränd.
Hur många nazister är det egentligen som blir gamla i gemet. Slutar de flesta inte när de blir äldre och inser att utopin är just bara en utopi.