lycklig och leva ett simpelt liv?

Det var nån som sa: Ju bättre vi får det, desto sämre mår vi. Kan vara en förklaring till den kraftigt ökade psykiska ohälsan. Jag bodde i en stuga utan bekvämligheter ett tag. Ingen tvättmaskin, diskmaskin, internet, Tv, kaffebryggare osv. Jag fick göra allt för hand och har aldrig varit så lycklig tror jag.

Det ligger absolut någonting i det. Jag tror också att när det ekonomiska välståndet för den stora massan ökar så ökar också individualismen, dvs att man köper en större lägenhet eller ett större hus och alla får varsitt rum och kan isolera sig från varandra och man söker lyckan i nya ting såsom en ny Mercedes, nya vitvaror eller en sprillans ny sportcykel och den nya kollektionen av Ralph Lauren tröjor samtidigt som man har några som man umgås lite ytligt med.

Jag börjar mer och mer lära mig att man inte blir särskilt lycklig om man är beroende att hela tiden köpa nya ting som ska göra ens liv 'bättre'. I ett västerländskt perspektiv är jag ganska simpel själv även om min familj har stora lån pga köp av möbler, bil, hus osv så har jag ingen iphone eller någon ny mobil. Min laptop är från 2011 och jag köper sällan nya kläder och knappt några märkeskläder alls. När jag senast fick en ny tröja blev jag inte gladare och jag blev heller inte mycket lyckligare när jag köpte mitt senaste datorspel för ett antal månader sedan, däremot gör min flickvän mig lyckligare än alla dessa saker tillsammans. Hon betyder mycket för mig och hon gör mig glad. Innan jag blev tillsammans med henne ville jag leva ensam för att ha mer pengar att röra mig men nu vill jag om några år skapa en familj och leva relativt simpelt ( med västerländska mått ) köpa begagnade simpla möbler och inte ha den senaste TV:n samt prioritera att tex gå ut i parken tillsammans eller gå till biblioteket och andra saker

Det enda jag känner att jag behöver är någonstans att bo, kärlek och att ha barn, eftersom jag inte vill leva ensam! Jag har inga krav på dyra vitvaror, en platt-TV eller nya kläder varannan månad. Mina barn kommer få mindre än de andra barnen

Exakt så här känner jag.

Sedan det med vad barnen har och inte så lever vi i ett konsumtionssamhälle så man kan köpa otroligt mycket billigt, begagnat idag bara man är närmare en större stad.

Jag är otroligt nöjd materialistiskt med det jag har. Ett barn eller två och en bra partner hade gjort det det otroligt bra. Utöver det så har jag allt och det jag saknar kommer jag över billigare med tiden ändå.

Precis! Mina föräldrar som är medelklassföräldrar anser att jag är extrem i mina åsikter gällande fenomenet materialism men det tycker inte jag. Om jag har lite slitna begagnade möbler, ett äldre kök och osv så tycker jag det bara är charmigt, jag har lärt mig att med åren uppskatta enkelheten mer. Jag har inga dyra fritidsaktiviteter, utan jag tränar bara på gym som en aktivitet och tar promenader, pratar med min tjej och sådana saker!

Jag ogillar medelklasssens extrema materialism och den snobbism som också finns, men det är inte bara medelklassen som är materialister utan många i våra miljonprogram och i ghettona är materialister och vill ha och vill ha. Det finns inte många som inte är helt besatta av saker och status, skriver av egen erfarenhet

För min samhällsklass så är jag simpel. Jag går mest runt i ett par jeans som är några år gamla, någon tråkig jacka och någon tjocktröja från 2012 och lite småslitna skor. Det passar inte riktigt in då man bor i en omgivning där folk har en ny Audi och har lån på flera miljoner, men det är hur jag är! När jag var mindre (ca 13-15) ville jag ha en massa märkeskläder och dyra deodoranter och annat krimskrams för jag trodde att folk skulle gilla mig mer och att jag skulle må bra, men den tiden är förbi

Jag uppskattar saker, definitivt iom att jag varit mycket fattig i mitt liv och visst skulle något av bättre kvalitet kunna göra mig glad men helt rätt i att allt inte behöver vara i topptrim. Däremot vill jag har det fint och ombonat omkring mig. De flesta gillar mitt simpla hem, faktum är att alla uttalar sig positivt trots att det är rätt skabbiga med gamla vitvaror och gula garderobsdörrar och skåpsluckor av billigaste lägsta standard.

Men försök att finna en partner som uppskattar välmående framför materialism, kärlek framför kapitalism osv. Jag upplever det som mycket svårt. Absoluta majoriteten av män vill främst ha gott om pengar. Ett fungerande familjeliv är mindre eftertraktat med social status först på kartan.

Tänkt otroligt mycket i samma banor! Däremot tycker jag att det ända som går att komma fram till
är matriella ting pengar osv inte har någon större betydelse i denna fråga..
Sen blir det väldigt extremt med sådant när man lever som vi gör/tvingas göra i västvärlden.
Tror dock att det är omöjligt att det inte skulle påverka människor vare sig dom vill eller inte.
Vi är ju lätt ett världens mest deprimerade länder där folk är otroligt tillbakadragna och
deppiga. Kan ju inte bero annat en att människor är ensamma.. Blev visad en dokumentär
om indualismen här vilket är en bra och häftig ide såklart.. Dock har det ju utvecklats till
att folk mår skit pga det blir ensamt att klara sig själv. Då tror jag inte man är så lycklig med
att se bra ut på socialmedia ha gått om pengar fint hem osv.. Mycket intressant tråd!

Hoppas det gick att läsa! PEACE

Ja! När jag var mindre ( ca 14-16 ) var jag i skedet att jag ville vara populär och alltid ha nya saker, märkeskläder och dyra deodoranter, parfymer osv för jag trodde att jag skulle må bättre och få fler vänner men det gjorde egentligen inget annat än att gräva ett hål inom mig. Men det var inte förrän för inte alls särskilt länge sedan som jag började tänka i dessa banor, om materiella ting. När mina föräldrar köpte ett hus och jag fick ett eget rum blev man ganska isolerad, sen att vi är ett av världens mest deprimerade länder är enligt egen mening inte konstigt då vi också är det land i världen där det är flest ensamhushåll. Om man bor i ett gigantiskt hus där alla kan isolera sig eller om man bor ensam är min teori att man generellt sätt på sikt kommer må väldigt dåligt, därför går jag numera i tankarna att köpa en mindre bostad när jag själv kommer till det skede där jag kommer köpa ett hus/brf då barnen får dela rum och familjen blir mer tighta ( bokstavligt talat)

För att tillägga har jag sett fall bland annat på lyxfällan om människor som upprätthåller en rik och fin fasad men bakom kulisserna är de skuldsatta. Jag är själv lite vilse i de olika fack man brukar placera folk i. Jag kommer från en medelklassfamilj men jag är långt mycket mindre materialistiskt än stereotypen för en medelklassindivid samtidigt identifierar jag mig inte med ortenfolk särskilt mycket då de också är väldigt materialistiska fast på deras sätt. Vilka uppskattar enkelheten? Hipsters, nej? de försöker vara simpla genom att köpa dyra hipsterkläder och en dyr br på söder och handla dyr mat i trendiga veganbutiker

Jag tror att meningsfulla relationer, tacksamhet och att ha mål i våra liv gör oss människor som lyckligast. Att jaga status, prylar och rikedom tror jag däremot leder till motsatsen.

Döda ting ger ingen lycka, ingen harmoni i livet. Möjligen bekvämlighet och en tillfällig känsla av tillfredsställelse men känslan av tomhet och meningslöshet infinner sig nog rätt snabbt.

Jag tror att om man äter gott och har bra avföring, får sova skönt och vaknar utvilad, ser sin familjegrupp välbehållen och lär sig något nytt om dagen. Då är man fundamentalt lycklig.