Är detta någon typ av diagnos?

Som person är jag väldigt dumsnål av mig och samtidigt är jag väldigt sugen på att unna mig någonting finare, en dyr klocka eller bil. Har inte råd med båda utan bara en utav de. Lån för att köpa båda finns inte på kartan eftersom jag nu har hus och har lån på de, och vill inte ta nya. plus man lånar inte för lyxkonsumption enligt mig.

Man kan ju spara och köpa en sak nu och sak senare, men då innebär de flera år av sparande plus att de jag vill ha är säljs nu. (i-lands problem)

Frågan är om detta är någon typ av diagnos eller något åt de hållet. Stort sett äter de här upp min tankeverksamhet, då jag går och grubblar på detta dag ut och dag in samt känner mig nere för jag inte kan köpa båda sakerna. Dettta är bara trots allt bara saker (prylar) uttåt sett, man kan ställa frågan också är de dåligt självförtroende/självkänsla? Bortskämd då inget annat verkar duga?
Nej inget av de, jag känner mig stark och trygg i mig själv men jag kanske har fel. Är de bara dyra hobbys/intressen?

Kan tillägga att jag som person har lätt att vilja samla på saker, men ändå ingen samlarsjuka.

Så vad säger ni?
Är de någon typ av diagnos?
Kan man prata med någon?
Eller är de bara vanlig svensson prylkärlek?

Är det ett problem för din vardag?

Tror inte att det finns någon diagnos för det, men visst låter det dumt om det tar upp hela din tankeverksamhet.

Kan du inte bara hyra biljävlen en stund istället?

Nej vill inte hyra den. Vill äga den, sen är de en bil som inte kommer sjunka så mycket i värde, likaså klockan. Ja de blir lite fel, därför är frågan som den är.

Asperger, ocd, adhd? Du har helt enkelt svårt att fatta beslut och sen svårt att släppa tankar kring det. Är det inget allvarligt eller förekommer upprepat och i andra sammanhang föreligger kanske ingen koppling till psykisk problematik.

Låter som ADHD de har låg inpulskontroll.

Eller bara låg impulskontroll.
Kan hänga ihop med flera andra personlighetsdrag utan att vara
en diagnos.
Kolla upp Marshmallow-testet!

Tackar för alla svar, de verkar vara stämma bra de där med låg impulskontroll. Vilka mer personlighetsdrag brukar hänga ihop?, och vad är marshmallow testet? Kan även också tillägga att beslutsångest får jag ofta.

Det är ett test som gjordes med barn för några årtionden sen angående förmågan att skjuta upp omedelbar belöning (en marshmallow direkt, mot två marshmallows om 20 minuter). Man kollade också på olika strategier som barnen använde medan de väntade.
Generellt gällde för de barn som kunde skjuta upp belöningen längre fram, att de visade sig kunna planera långsiktigt och arbeta länge mot ett mål (t ex långsiktigt sparande, långa utbildningar) jämfört med de barn som hade låg tolerans för frustrationen som det innebar att vänta tills de fick två marshmallows. De var mer inne på "snabba belöningar".

Summa summarum - att kunna skjuta upp belöning är bättre, och det går i viss mån att träna upp förmågan att vara mer uthållig i det avseendet.

Att ha -och genomföra-
långsiktiga mål, som t ex att genomföra långa utbildningar för att i slutändan få ett välbetalt jobb, anses som bekant mer fördelaktigt än alternativet.
Att ha ett långsiktigt mål som man genomför betyder också att man har förmågan att dela upp i delmål, planera och motivera
sg själv på vägen, dvs kunna hantera frustrationen som väntan innebär.

Liksom- planering brukar ge bättre utfall än impulshandlingar.

Ursäkta det extremt långrandiga svaret. Jag var själv intresserad sv ämnet eftersom jag ett tag trodde att jag hade fått adhd. Men eftersom jag plöjde igenom denna tjocka och stundvis småtråkiga bok var väl motsatsen bevisad

självkänslan(och självförtroendet) blir bättre (på lång sikt) om man är medveten om att man är herre över sina impulser.

-medan den snabba belöningen (bilen direkt) ger snabb bekräftelse (hur cool är jag inte i denna bil) som snabbt falnar (helvete, kompisen har en dyrare/snabbare, eller; ny bättre bil kan köpas).

Lyxfällan bygger t ex på konceptet att folk ska börja planera istället för att döva sig med snabba belöningar, men det verkar ju inte vara så för dig utan är snarare ett extremt exempel.

(Tror för övrigt inte att du har ngn diagnos, du beskriver dig som strukturerad ändå)

Jo de där testet känner jag igen nu, och spara långsiktigt har jag inga problem med, de har jag gjort. För huset till exempel får kanske ta och köpa bilen först eftersom den har jag velat ha i ett par år, och de är inget för att se cool ut eller styla för grannarna. Bara bilintresse och sen ta nytta av min dumsnåla/ekonomiska sida och spara till klockan.
Var väldigt duktig på de som liten bör jag kanske tillägga, jag diskade klippte gräs och jobbade på hemma tills jag kunde köpa dom där största legbilarna man ville ha då
Kommer inte få just den klockan men de finns ju fler av samma model
Sen personlgen så tror jag att varken klockan eller bilen kommer sjunka så mycket i värdet då båda är äldre vintage klassiker
De är endast marknaden som styr de där.

Hehe, det är ju strålande!
Jag var också extremt duktig och långsiktig som liten, tror att min nyvunna stundtals-impulsivitet bottnar i en smula bitterhet över tidigare försakelse, haha.

Låter mer och mer som att bilköpet egentligen är planerat

Förstår dig då jo de kan man säga att de är, så gott som