Är ni moraliska relativister eller objektivister?

Om det finns objektiv moral, hur tar man reda på vad den är?

Sant.


Mjaoej, dödsstraff har tillämpats i de flesta kulturer, även om det är på tillbakagång.

Vilket ger att i t.ex. USA finns ingen objektiv moral/etik beträffande människors värde. Vissa anses ha förverkat sin rätt att leva - deras värde har reducerats till noll. Men de är fortfarande människor, right?

Inte omöjlig uppgift, det var en väldigt enkel uppgift. Jag resignerade inte, jag kom fram till att det var totalt onödigt att gräva ner sig djupare i detaljerna då jag redan funnit den enda objektivt moraliska lösningen.

Du verkar inte hålla med mig om att det att låta slumpen avgöra ett beslut är ett riktigt moraliskt beslut. Du verkar av någon anledning ha fått för dig att en objektiv moral kräver att man på egen hand specifikt väljer ut vilka som får leva och dö och kan motivera varför.

I dilemmat jag presenterade varken ville, kunde eller vågade du resonera dig fram till vad som är objektivt moraliskt riktigt att göra, istället lutade du dig mot postulatet människors lika värde och lät slumpen avgöra. Om du inte håller med om att det postulatet bygger på en resignation utan i stället är resultatet av ett objektivt resonemang får du gärna visa hur det gått till.


Vet inte riktigt, beror vilken moralisk riktning man anslutit sig till.


Har jag aldrig påstått, men i det aktuella fallet ser jag inte hur man kommer ifrån en bedömning om man vill vara objektiv. Det är en väldigt svår fråga, kanske var fult av mig att ställa den

Åter igen, det var exakt det jag gjorde.

Jag vet inte om du spelar dum eftersom du inte vill erkänna att jag har rätt eller om du verkligen inte förstår. Hursomhelst så kan jag inte förklara tydligare än vad jag redan gjort. Du får försöka försöka läsa mina tidigare svar om och om igen.

Nej, det är det som är grejen. Det är absolut inte på något sätt nödvändigt att välja för att göra en objektiv moralisk bedömning. I det här fallet är det tvärtom motsatsen som gäller om man ska vara objektiv.

Du kanske inte gillar det men så är det.

Att du låter slumpen avgöra i ett fall du inte mäktar bedöma är lika objektivt som att låta alla dö då det är guds vilja. Alltså inte alls.

Och skippa nedlåtande omdömen om mina sinnesförmögenheter, och håll dig till sakfrågan. Please.

Det handlar inte om att jag inte mäktar bedöma, det handlar om att jag inte har rätt att bedöma. Och har jag inte rätt att bedöma så är jag moraliskt skyldig att rädda så många som möjligt och samtidigt ge alla samma chans att bli räddad.

För att kunna uppfylla bägge dessa kriterier finns bara en lösning.

Jag påstår egentligen inte att du handlat moraliskt fel, kanske är det rentutav det bästa att göra i en svår sitution.

Vad jag hävdar är att det inte bygger på objektivitet, och inte följer den rigorösa rationalitet du själv bekände dig till i det första inlägget jag kommenterade.

Moral hör ju till vårt välmående i grunden, man gör det man TROR är bäst för ens välmående, och här kan man självklart komma fram till att vissa val faktiskt gör mer nytta för sitt välmående än andra genom observation och logiskt tänkande. Man kan komma fram till vad som är destruktivt eller inte.
Det betyder inte att man inte kan komma fram till situationer där det blir svårt att avgöra ifall det ena eller det andra är rätt. Man behöver inte kunna ha ett rätt eller felaktigt svar i exakt alla situationer för att man ska kunna hävda att moraliska sanningar existerar precis som man inte måste kunna bota varenda sjukdom för att man är läkare med begränsad koll på hur kroppen fungerar(i jämförelse med en begränsad koll på hur hjärnan fungerar eller verkar fungera). Med koll på hur ens egen natur verkar fungera och manifestera sig så kan man komma fram till att det finns rätt och fel.

Många människor agerar ondskefullt varje dag utan att de fattar det själv. Hämnd, avundsjuka och hat i allmänhet är irrationella och destruktiva känslor. Detta kan ligga i det undermedvetna och påverka handlingar vilket leder till en sämre värld i längden eftersom vi alla påverkar varandra, allting är relaterat till allting annat.

Erkänner man att det finns en potentiellt hemsk värld för en människa att leva i ( som till exempel krig och misär) så erkänner man även att motsatsen existerar. Precis som TS nämner med de sju dödssynderna så är det mentala tillstånd som leder till destruktiva handlingar, så erkänner man att det existerar destruktiva mentala tillstånd så erkänner man att det finns konstruktiva. Och vårt mentala tillstånd reflekteras i hur vi agerar.

Jag rekommenderar Sam Harris bok "The Moral Landscape", där han argumenterar för att moral bör betraktas som något som kan studeras vetenskapligt och något som kan förbättras med mer kunskap om hur människan funkar vilket betyder att det förmodligen finns moraliska frågor som kanske inte kan besvaras förrän om 150 år.

Som Frawjon skrev, det finns ingen objektiv moral. Eller absolut och objektiv moral ur vilken man kan hitta ett rättesnöre, princip som gäller på exakt allt. Situation, omständigheter, kontext, osv styr. Är det alltid fel att döda? Nej. Bör man alltid hjälpa? Nej. Man hittar ingen specifikation som det kortfattat går att formulera som inte lämnar något utrymme för undantag, eller glidningar. Om än mycket små.