Vilken skada tar barn med skilda föräldrar?

Meningen är att barnet ska växa upp med sin far och mor under samma tak så att säga.

Tror att det mestadels hänger på hur föräldrarna agerar och beter sig i övrigt. Barn är trots allt rätt tuffa, annars hade den här arten inte blivit långlivad. Skilsmässor var visserligen ovanligare förr, men det var inte dödsfall i de bästa åren och många barn har fått växa upp med en ensam förälder eller styvföräldrar i alla tider. Men föräldrar som har en massa issues med sig själva de inte klarar att skydda barnen ifrån och som träffar nya till höger och vänster som barnen introduceras för eller överges för tills även denna romans går i kras gång på gång lär väl bli rätt otrygga, iaf om bägge föräldrarna beter sig så.

Det viktigaste är att barnen känner sig älskade och att de har stabilitet och trygga rutiner i sitt liv. En och annan stor förändring (som föräldrarnas skilsmässa) tål de, men inte att tillvaron ständigt är oförutsägbar och ändras godtyckligt av föräldrarna från ena dagen till den andra.

Jag tror det är dåligt för barn, men jag hoppas och tror att de kan förlåta föräldrarna med tiden. Alltså tänk såhär, du träffar en tjej, ni är jättekära, allt känns skitbra, ni skaffar barn, och de första åren går bra, men sedan börjar ni ogilla varandra. Störa er på varandra, sexlivet försvinner helt, vilket gör er ännu surare.

Skall ni då hålla ihop, för barnets skull i låt oss säga 13 år till för att ungen skall slippa att bli ett skilsmässobarn, eller faktiskt skilja er, medans ni än så länge har någon slags respekt och kärlek till varandra eller vänta tills ni verkligen avskyr varandra?

Även om man är förälder så har man ju ett eget liv också, även om det blir nedprioriterat skall det väl inte vara piss?

Värre än att växa upp med separerade föräldrar är nog att växa upp i ett kärlekslöst hem, som tidigare sagts. Folk som separerar gör det av en anledning.

Håller helt med.
Att skilja sig är givetvis ett enormt svek mot sina barn. Och det gör givetvis enorm skada (även om ni har en kusin som klarade det alldeles utmärkt).

Blir det inte bara konstigt ändå om föräldrarna uppenbarligen inte tänkte igenom någonting så mycket?

Var på husvisning idag, ett par som köpt huset för ett år sen. Tvåplansvilla, huset halvfärdigt renoverat både invärtes och utvärtes. Rummen indikerade på 3+ barn mellan 5-12 bast. Luktade död 😥

Vad betyder "meningen" i det här sammanhanget?

Tramsig vänsterpropaganda.

Slutar med att föräldrarna super dagligen och minst en är otrogen men det är högt pris för en sammanhållen familj i vissa fall.

Mina föräldrar skilde sig tidigt, problemet efteråt var inte att de inte levde ihop, utan att de är två helt olika personer med helt olik syn på vad som är värdefullt i livet samt på uppfostran. Mitt liv hade nog varit mer förstört om mina föräldrar levt ihop dock, den ena är kulturnörd och den andra leker vräkig amerikan. Då jag upplevde många olika umgängen under uppväxten med olika styvsyskon och vänner till familjen till och från har jag blivit socialt street smart i ett socialt arbetsliv. Det som skadat mest är kanske hur illa mina föräldrar talat om varandra till mig för att kasta skit på den andra föräldern så jag ska dras till den ena. Det är något jag kommer lära mig oavsett om jag kommer vara ihop med mamman till eventuella barn eller skilja mig, att aldrig tala illa om den andra föräldern, inget blir bättre av det.

Jag vet inte om jag förstår dig rätt här: du menar att ett äktenskap blir perfekt om man bara har lärt känna varandra och tänkt igenom allt tillräckligt innan man gifter sig? Och då skulle det innebära att tiden står stilla sen, att ingen av parterna utvecklas eller förändras av yttre eller inre faktorer som kan leda till att man vill skiljas?