'Bör' vi massavliva katter?

Nu menade jag att det är naivt att tro att mänskligheten skulle enas om att börja massavliva ett av de två mest älskade husdjur vi idag har. Går inte riktigt heller att förbjuda domesticerade katter att vara utomhus utan uppsikt då katter är beskaffade så att de inte går att lika lätt hållas i koppel som hundar, det vore djurplågeri mot katten som ras. Visst går det att lära dem det men inte alla då de är individer. Kanske en lag om kastrering kunde hjälpa då de kastrerade katterna inte får lika starka driv att ströva, de blir ofta mer lugna rent generellt och inga oönskade katter skulle födas. Men en sån lag skulle möta mycket motstånd, jag säger inget om vad jag själv anser i frågan, bara nämner det.

Varför katter och hundar väcker så mångas vilja att värna om dem är väl helt enkelt för att de är djur vi nu för tiden skaffar för att ödsla våran egen kärlek till dem, det är väl lättare för gemene man att relatera till hundar och katter som lider än till tex. kungsörnar. Man får heller inte glömma att människan först skaffade katter för deras förmåga att hålla fåglar och gnagare borta från våra odlingar och skafferier. Nu vill vi "halshugga" dom för samma benägenhet att vara ett effektivt rovdjur. Självklart måste man vara försiktig med vart man släpper vissa djur lösa, tex. som diskuterats tidigare i tråden där katter fått fågelbestånd att försvinna. (har fortfarande inte läst pdf,en)

Är en katt- och djurvän av stora mått och vill gärna diskutera ämnet om det kan ske på ett sakligt och respektfullt vis... Någon kunskap om fåglar eller avancerad ekologi har jag dock inte, så listor med latinska fågelnamn eller mastiga vetenskapliga pfd:er t ex är bortkastade på mig. Men den som sitter inne med kunskaper får gärna dela med sig i allmänbildande syfte.

Vad jag skulle vilja veta är vilka katter som avses i sammanhanget. Är det tamkatter av arten Felis silvestris catus eller är det fråga om andra små kattdjur? Finns många arter och de har även korsat sig med varandra. Är det fråga om förvildade tamkatter eller väl omhändertagna? Är de tänkta att vara sällskapskatter eller hålla efter skadedjur?

Ska vi prata globalt eller hålla oss till Sverige? Tror inte jag har mycket att bidra till en global diskussion, men kan läsa och eventuellt ställa följdfrågor.

När det gäller svenska tamkatter, som är vad jag känner till, finns det tyvärr en rätt stor skara förvildade och hemlösa. De är domesticerade djur som är beroende av närheten till människan och hankar sig fram i kolonier nära städerna i de varmare delarna av vårt land, stränga och snörika vintrar fryser de ihjäl. Några vildkatter har vi inte i Sverige.

Så vitt jag vet finns inga kattkolonier ute i skogarna, ej heller i naturreservat. Möjligen kan det finnas enstaka katter som kan överleva någon tid.

När det gäller tamkatter, hålls ju vissa som man gjort sen hedenhös, dvs som skadedjursutrotare på gårdar och i stall. Dessa gedigna "bondkatter" brukar vara utmärkta jägare och gör ju en välgärning när de håller efter råttbeståndet. De brukar inte få mat av sina ägare, annat än mindre mängder, och är hänvisade till jakten.

För att bli en god jägare behöver katten som unge lära sig av sin mamma, som i sin tur bör komma från en linje av dessa. De bör gå ute fritt tillsammans tills ungen är stor nog att lämna sin mamma runt 6 månaders ålder.

De flesta huskatter har inte den bakgrunden och är därför rätt så kassa jägare. Man brukar inte börja släppa ut dem förrän efter kastreringen och de är då redan invanda på att mat får man i matskålen. Vissa lär sig jaga ändå helt på egen hand och kan till och med bli duktiga, men antalet som inte har en susning om vad de ska göra med en död mus torde vara bra mycket större. En levande mus eller småfågel är inte så ofarlig som man kanske kan tro, den kan skada en oskicklig jägare rätt så rejält. De är inte motiverade av hunger och väldigt många katter blir nog avskräckta, struntar i seriös jakt.

Som redan nämnts torde de domesticerade katterna som inte hålls som gårdskatt, ta byten som sorkar, råttor, möss och icke sällsynta stadsfåglar som gråsparv och talgoxe. Men troligen är fluga och fjäril minst lika intressanta och ett ännu vanligare byte.

Det som är problemet är alltså kolonierna med hemlösa, men knappast lär de utrota några sällsynta arter, som väl var grunden för hela argumentationen. Att man av barmhärtiga skäl skjuter av dessa har jag inget emot och det sker också via kommunalt anställda skadedjursutrotare.

Edit: Kungsörn kan väl ändå inte anses vara hotad av katter? Det är ju katten som är örnens bytesdjur och inte tvärt om. Hur tänker du här egentligen, ts?

En sak som slog mig, hur länge ska ett djur ha funnits i Sverige innan det anses höra till den naturliga faunan?

Katter har vi haft här sedan bronsåldern, det vet man genom gravfynd. Om det är fråga om tamkatter, den europeiska vildkatten eller eventuellt fråga om någon korsning är så vitt jag vet inte känt. Gudinnan Frejas vagn drogs av katter. Hon är en av vanerna, dvs en bronsåldersgudinna. Att vikingarna hade tamkatter vet man. Överallt där jordbruket med behovet av skadedjursbekämpning har dragit fram, har de domesticerade katterna följt med.

Den europeiska vildkatten har jagats hårt genom århundradena, är numera fridlyst men finns inte många kvar. Den liknar tamkatten till utseendet men inte sinnelaget, är skygg och undviker människan. Den har funnits över hela Europa inkluderat Sverige, så snart inlandsisen dragit sig tillbaka. Egentligen skulle dessa äkta vildkatter vara i naturreservaten och härja runt, om det inte vore för det värsta rovdjuret av alla.

Numera vårdar man de vildkattsstammar som finns kvar och nog borde man återinplantera den här i Sverige också eftersom den hör hemma här. Det finns ju inte så många små rovdjur kvar och jag vet inte vilka som övertagit vildkattens tomma nisch. Räv lär det vara. Mink kanske? Nog vore det trevligt att se äkta vildkatter igen i våra skogar.