Vilken makt har tankar?

Och vilken påverkan har de på verkligheten?

Jag delar upp de i 2.

1) De tankar som är teorier och som förklarar vad som är.

2) De som är per automatik pågrund av vad som direkt upplevs som verkligt. (utan förklaring)

Hur skiljer vi dom åt?
Och vad gör det med oss?

För oavsett förklaring av verkligheten så är det fortfarande samma verklighet.
Så vart i denna verklighet är något osant?
Är inte förklaringar i sig sanna pågrund av att dom är i verkligheten?

Vart i förklaringarna finns overkligheten?


Edit1.
Jag kastar ut dig i rymden som en frisbee.

Edit2.
Bara för att vi är från jorden så betyder det inte att vi inte är från rymden.

Är det jag säger en teori eller något som är?
Ärligt talat.
Kom igen nu.
Varför är du tyst?

Ja det märkliga är ju att det tycks som om aggregerade tankar faktiskt formar verkligheten. Och lustigt nog pekar ofta möjligheterna mot oändligheten så du får själv avgöra vart du ska dra gränsen för dina tankar.

Men det intressanta är då som du säger falska tankar. Falska tankar är egentligen inte falska utan en parallell verklighet. När de falska tankarna blir hegemoniska så blir de sanna.

Tanken är allt .. utan tanke hade vi inte levt.
Teorier är oxå allt tanken har.. Det vi normalt ser som "fakta" är grundad på någons teorier.

Makten tanken har, är stor för oss.
Lite för stor tycker jag.. känslolivet undervärderas lite väl ofta.

Tankar har enorm makt och har inte sällan större nedslagskraft i människans kulturer än vanlig biologisk och fysisk kraft.

Tankar påverkar t ex känslor. Många människor blir upprörda och aggressiva när någon kritiserar eller hånar deras ideologi/religion. Och vad är ideologi/religion om inte idéer och tankar? Känslor, i sin tur, påverkar sedan handlingar och agerande.

Så människors gärningar och levnadssätt styrs av en hierarki som oftast börjar med tankar, följt av känslor och handlingar sekundärt.

Du har helt rätt. Du missar dock själva poängen och det är betydelsen av vem som har tankarna. Se bara på Trump.

På vilket sätt upplevs en tanke som just en tanke?
Hur avgör vi att det här är en tanke?
På vilket sätt får tanken våran uppmärksamhet som gör att vi kan säga att det är en tanke?
Vilka egenskaper har en tanke?
Hur är en så långt avskalad tanke som möjligt?

Kanske kan man säga att tankar är språkbeklädda känslor?

Kanske.
Känslor är ju inblandat hela tiden.
Språk antyder på färdiga former.

Är fantasi också tankar?

Fantasi tänker jag inkluderar även symboler av annat slag än språkliga. Ofta handlar det väl även om komplexa situationer som man skapar sig. Jag skiljer alltså på tankar och fantasier.

Okey, på vilket sätt är dom olika förutom innehållet?

Visar dom sig på olika sätt?

Jag kan tycka att en fantasi och en tanke opererar på samma sätt i mitt huvud.
Bara att fantasin är friare.
Mer rörlighet åt alla håll medans tankar oftast följer gamla mönster.